Partiledardebatten
Så har det snart gått ett dygn sedan partiledarna drabbade samman i SVT:s Agenda. Allmänt kändes det som om såväl Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly var på hugget. De ställde frågor, levererade konkreta svar och framförallt: de var debattens gladaste och mest glödande deltagare. På andra sidan var det klent. Bästa debattören var "nykomlingen" Björklund, även om han nog tyckte det var skönt att slippa svara ja eller nej på frågan om fler pappamånader. De andra bidrog inte med något innehåll alls i sina inlägg. En annan vinkel på debattörerna har Sara
och Johanna, del 1 och del 2
Mest anmärkningsvärt i debatten var kanske den närmast bisatslika släng som statsministern hade med anledning av debatten om ökande arbetslöshet - att flyktingpolitiken fick man diskutera senare? Vad menar karl´n? Att det är flyktingar som blir uppsagda från Volvo? Att flyktingarna kommer hit och tar jobben av hårt arbetande svenskar? Eller att det är flyktingarnas fel att konjunkturen viker? Om han menar att det just nu är oroligt i världen och att vi som lever i det priviligierade Sverige gott kan dela med oss till våra mindre lyckligt lottade medmänniskor kan man ju ha sympati för det - men statsministern har i så fall ett rejält kommunikationsproblem. Svensklärare och retoriker har ett jobb att göra! Smygflirtar högern med invandrarfientliga populister? Är det så allianspartierna ska vinna valet? Alliansfritt Sverige har också reagerat på detta märkliga uttalande.
Fortfarande saknar jag en sak i debatten: De som nu är varslade från Volvo, om de blir uppsagda och får a-kassa i stället för lön, så får de ungefär hälften av sin nuvarande lön. Det diskuterades igår och det diskuteras med jämna mellanrum, men ingen kopplade det med att det dessutom kommer att leda till att de får betala mer i skatt - för de jobbar ju inte. Och man undrar ju hur allianspartierna tänker. Tror de att de uppsagda från Volvo i själva verket slutar för att de inte vill jobba och att man måste ge dem sämre ersättning och högre skatt för att de ska börja jobba igen? Eh? Skönt att Mona Sahlin tydligt sade ifrån när statsministern och hans kompisar envisades med att kalla arbetslöshetsförsäkringen för bidrag. Det dryper förakt om dem när de väser bidrag i mungipan. Faktum kvarstår att löntagarna har valt att avstå löneutrymme för att få rätt till a-kassa när de måste ställa om. Faktum kvarstår att människor runt om i Sverige betalar avgifter varje månad för att ha en försäkring om olyckan är framme. Faktum kvarstår att ingen skulle komma på idén att kalla det för bidrag när Folksam betalade reparationen av fuktskadan i vår villa - det var självklart att försäkringen skulle täcka våra kostnader.
Roligast blir debatten när den handlar om familjen. Då blir de ideologiska skillnaderna mellan de blå av olika nyanser och de rödgröna tydlig. Statsministern försöker med att han minsann röstade för partnerskapslagen 1994 (som föreslogs av oppositionen, eftersom det var en borgerlig regering) trots att hans parti ännu inte var moget. Det ska han ha all respekt för - men nu är det 2008 och hög tid att rösta igenom en könsneutral äktenskapslag. Att låta såväl samkönade som tvåkönade par lova att ta varandra till äkta makar. (om du har tillgång till DN:s pappersupplaga där språkvårdaren Catharina Grünbaum reder ut begreppen äktenskap, äkta och giftermål, så blir det glasklart att det inte finns andra ord än äktenskap för det som menas). Det blev tydligt att Kd faktiskt inte tycker att homosexuella par har samma värde som heterosexuella. Trist, men inte oväntat. Skönt att se engagemanget hos Maria Wetterstrand och Mona Sahlin. De glöder för kärleken!
Håller med Johanna om att Mona Sahlin är som allra bäst när vårdfrågorna kommer upp. Kanske är också allianspartierna då som allra sämst.
Göran Hägglund var nog den som klarade sig sämst under debatten, men Maud Olofsson stod nog för den fulaste debatten. Efter att ha hört henne gång på gång upprepa i ekots lördagsintervju att oppositionspartierna brutit mot budgettaket, trots att Thomas Ramberg föredömligt ifrågasatt hennes prat fortsatte hon med vad som inte kan vara annat än en lögn. Jag tror att det är en lögn, för jag kan inte föreställa mig att hon skulle vara så dum eller så okunnig att hon inte begriper bättre. Det verkar som om hon drivs av ett oförblommerat hat mot socialdemokrater och att det därför är tillåtet att säga vad som helst. Lite magstarkt var det föresten att hon i samma lördagsintervju påstod att finanskrisen inte var så mycket att oroa sig för eftersom den regeringen hon sitter i hade skapat stabila statsfinanser. Lite ödmjukhet kanske inte skulle skada? Eva skriver om samma sak.
Fler intressanta inlägg om debatten hittar du här och här och här. Och här kan du se webbsändnignen från igår kväll.
Nu ska jag ägna mig åt riktigt viktiga saker - förhöra dottern inför provet om val och partier...
och Johanna, del 1 och del 2
Mest anmärkningsvärt i debatten var kanske den närmast bisatslika släng som statsministern hade med anledning av debatten om ökande arbetslöshet - att flyktingpolitiken fick man diskutera senare? Vad menar karl´n? Att det är flyktingar som blir uppsagda från Volvo? Att flyktingarna kommer hit och tar jobben av hårt arbetande svenskar? Eller att det är flyktingarnas fel att konjunkturen viker? Om han menar att det just nu är oroligt i världen och att vi som lever i det priviligierade Sverige gott kan dela med oss till våra mindre lyckligt lottade medmänniskor kan man ju ha sympati för det - men statsministern har i så fall ett rejält kommunikationsproblem. Svensklärare och retoriker har ett jobb att göra! Smygflirtar högern med invandrarfientliga populister? Är det så allianspartierna ska vinna valet? Alliansfritt Sverige har också reagerat på detta märkliga uttalande.
Fortfarande saknar jag en sak i debatten: De som nu är varslade från Volvo, om de blir uppsagda och får a-kassa i stället för lön, så får de ungefär hälften av sin nuvarande lön. Det diskuterades igår och det diskuteras med jämna mellanrum, men ingen kopplade det med att det dessutom kommer att leda till att de får betala mer i skatt - för de jobbar ju inte. Och man undrar ju hur allianspartierna tänker. Tror de att de uppsagda från Volvo i själva verket slutar för att de inte vill jobba och att man måste ge dem sämre ersättning och högre skatt för att de ska börja jobba igen? Eh? Skönt att Mona Sahlin tydligt sade ifrån när statsministern och hans kompisar envisades med att kalla arbetslöshetsförsäkringen för bidrag. Det dryper förakt om dem när de väser bidrag i mungipan. Faktum kvarstår att löntagarna har valt att avstå löneutrymme för att få rätt till a-kassa när de måste ställa om. Faktum kvarstår att människor runt om i Sverige betalar avgifter varje månad för att ha en försäkring om olyckan är framme. Faktum kvarstår att ingen skulle komma på idén att kalla det för bidrag när Folksam betalade reparationen av fuktskadan i vår villa - det var självklart att försäkringen skulle täcka våra kostnader.
Roligast blir debatten när den handlar om familjen. Då blir de ideologiska skillnaderna mellan de blå av olika nyanser och de rödgröna tydlig. Statsministern försöker med att han minsann röstade för partnerskapslagen 1994 (som föreslogs av oppositionen, eftersom det var en borgerlig regering) trots att hans parti ännu inte var moget. Det ska han ha all respekt för - men nu är det 2008 och hög tid att rösta igenom en könsneutral äktenskapslag. Att låta såväl samkönade som tvåkönade par lova att ta varandra till äkta makar. (om du har tillgång till DN:s pappersupplaga där språkvårdaren Catharina Grünbaum reder ut begreppen äktenskap, äkta och giftermål, så blir det glasklart att det inte finns andra ord än äktenskap för det som menas). Det blev tydligt att Kd faktiskt inte tycker att homosexuella par har samma värde som heterosexuella. Trist, men inte oväntat. Skönt att se engagemanget hos Maria Wetterstrand och Mona Sahlin. De glöder för kärleken!
Håller med Johanna om att Mona Sahlin är som allra bäst när vårdfrågorna kommer upp. Kanske är också allianspartierna då som allra sämst.
Göran Hägglund var nog den som klarade sig sämst under debatten, men Maud Olofsson stod nog för den fulaste debatten. Efter att ha hört henne gång på gång upprepa i ekots lördagsintervju att oppositionspartierna brutit mot budgettaket, trots att Thomas Ramberg föredömligt ifrågasatt hennes prat fortsatte hon med vad som inte kan vara annat än en lögn. Jag tror att det är en lögn, för jag kan inte föreställa mig att hon skulle vara så dum eller så okunnig att hon inte begriper bättre. Det verkar som om hon drivs av ett oförblommerat hat mot socialdemokrater och att det därför är tillåtet att säga vad som helst. Lite magstarkt var det föresten att hon i samma lördagsintervju påstod att finanskrisen inte var så mycket att oroa sig för eftersom den regeringen hon sitter i hade skapat stabila statsfinanser. Lite ödmjukhet kanske inte skulle skada? Eva skriver om samma sak.
Fler intressanta inlägg om debatten hittar du här och här och här. Och här kan du se webbsändnignen från igår kväll.
Nu ska jag ägna mig åt riktigt viktiga saker - förhöra dottern inför provet om val och partier...
Kommentarer
Trackback