Nu är det dags för utbildningsvetenskapen!

De senaste veckornas granskning av regeringens skolpolitik föranleder rätt många frågor och funderingar. Skolministern blev så nervös att han
a) beställde en särskild samling undersökningar från Skolverket (det kan väl inte vara möjligt att han  har rätt och han är ju trots allt skolminister och kan väl bestämma vad som ska komma fram? Eh?),
b) vägrade att kommentera det andra programmet i den nu pågående radioserien (Fast efter att ha hört honom slingra sig i det första programmet förstår jag.) och
c)med extra frenesi kasta ur sig anklagelser om flum åt alla håll och kanter, t ex riktat till de professorer som har den dåliga smaken att ifrågasätta den förda politiken.

Kloka Maryam får inte heller något svar. Jag hoppas att hon håller ut och frågar om och om igen. Hennes fråga till ministern är högst rimlig: På vilket sätt ämnar utbildningsministern säkerställa en verklighets- och evidensbaserad skolpolitik? Det är en viktig fråga.

Med jämna mellanrum kritiseras lärarutbildningen, ibland med rätta. Ett av de riktigt stora problemen är bristen på utbildningsvetenskaplig forskning. Det finns inte självklara organisationer för vart och hur forskningsmedel ska anslås och fördelas. Inte självklart att det ska finnas  forskningsmedel och inte heller självklart hur det ska föras ut från universiteten.

Tänk om mitt parti var modigt nog att säga: Låt oss börja om. Låt oss tillsätta en ny skolkommission, ge dem tid och forskarresurser och be om förslag till ett modernt skolsystem. Inte gårdagens lösningar, eller några glada hemmasnickrade idéer, utan evidensbaserade förslag för hur vi bygger en skola. En skola för alla. En skola där alla barn och ungdomar lär sig och utvecklas.

Nej, jag tror inte på någon "upplyst despoti" eller något annat odemokratiskt. Jag tycker inte att forskare ska styra vår värld. Det ska demokratiskt valda (och avsättbara) politiker göra. Men jag tycker att det är viktigt att också när värderingarna styr låta förnuft och kunskap vara med på ett hörn.

Därför kan en skolkommission inte få ett uppdrag in blanco - "hitta på vad ni vill, bara det finns forskningsbelägg". Nej, så menar jag inte. Det ska vara ett tydligt uppdrag från nästa sociademokratiska skolminister:
Vi vill ha en skola som ger goda kunskaper i ett antal ämnen. Också kommande generationer ska behärska matematik, språk, läsning, konst och kultur, naturvetenskap, teknik, ekonomi, historia, demokrati, geografi, religion och filosofi.
Vi vill att våra elever ska  få med sig bildning ut i livet
Vi vill att skolan ska vara en mötesplats för olikheter
Vi vill att Sverige också i framtiden ska kunna konkurrera med kunskap på världsmarknaden
Vi vill att alla elever ska få uppleva arbetsro och arbetsglädje
Vi vill att skolan ska vara en demokratisk mötesplats.
Vi vill att skolan ska ha effektiva system för uppföljning och utvärdering av elevernas kunskaper och skolans arbetsmetoder.
Hur ska vi organisera undervisning och lärande för att nå dit? Det kan ju hända att forskningen inte alls kommer fram till det vi känner igen - eller så gör den det! Låt oss vara modiga nog att ställa frågorna.

Vi är inte betjänta av att Skolverket går igenom alla internationella undersökningar för att hitta belägg för att skolministern inte har ljugit svenska folket i ansiktet det senaste decenniet. Vi är betjänta av en grundläggande diskussion om vad vi vill att skolan ska uppnå med eleverna och med samhället och hur vi når dit!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback