Att straffa fram bättre kunskaper
Jag är inte så imponerad av regeringens skolpolitik. Trots ett högt tonläge åstadkoms det ganska lite. Men när man kombinerar det höga tonläget med de ganska fjösiga effekterna kan det bara bli besvikelse och frustration som effekt. Både hos den grupp som tror att man genom hot och bestraffningar fostrar demokratiska medborgare och hos den grupp som inte tror att det funkar.
Igår kom så ännu ett ylande från högsta ort. Stäng av stökiga grundskoleelever, upp till en vecka i taget. Fast högst två gånger om året. Äntligen, tänker jag. Äntligen ett förslag som innebär att bestraffningen består i att man inte får gå i skolan. Fast jag hade förstås inte hört allt - det fanns också fler förslag. T ex "försittning", alltså kvarsittning före skoldagens början. Men, hallå! Att vara i skolan är inte ett straff, det är en förmån! Det är inte en belöning att få sluta tidigare en dag när solen skiner och vi borde inte inskärpa i våra barn att de ska vara glada att slippa skolan för att det är sommarlov. Den dagen vi firar uppropet mer än avslutningen och beklagar att våra barn inte får gå till skolan på påsklovet, den dagen kommer vi också att höja lärarnas status på riktigt. Jo, jag är pervers nog att tycka att det är roligt att gå till jobbet också.
Åter till frågan om avstängning. En regelbunden läsare av denna blogg vet att jag inte delar skolministerns syn på straff och repressalier som en väg till skolutveckling och lärande. Ändå finns det tillfällen, desperata situationer, när avstängning kanske skulle vara bra. Jo, jag vet att det är problematiskt med avstängning i en obligatorisk skola. Men jag har varit med om tillräckligt många svåra elevsituationer för att veta att det i undantagsfall skulle vara bra med något riktigt drastiskt. Fast inte som ensam åtgärd. Det skulle vara välgörande om skolministern kunde se till att koppla avstängningen med en skyldighet för föräldrarna att bidra till att förändra sitt barns situation och en skyldighet till skolan och socialtjänsten att vidta åtgärder. En avstängning kan fungera både som en markering och som några dagars andrum.
I ett riktigt stökigt läge när varken skola eller föräldrar förmår att upprätthålla ordningen finns anmälan till socialtjänsten som en sista desperat åtgärd. Problemet är att tidsuppfattningen i skolan och socialtjänsten är väsensskild. Socialtjänsten ska skyndsamt utreda barnets situation vid en anmälan. Praxis har pekat på att gränsen för skyndsamt går vid 4 månader. Skolan lever i nuet. Fyra månader är nästan en termin. Det är outhärdligt för ett barn att gå en hel termin i skolan i väntan på ev åtgärder. Eller för hans klasskamrater. Eller lärare och annan personal som varken har befogenheter eller kompetens att ingripa. En tillfällig avstängning, där tiden används för att göra upp en plan för vidare arbete skulle faktiskt kunna vara en räddning.
Skolministern anade nog vilken reaktion han skulle få. Och jo, den visste var den tog. Ett raskt pressmeddelande från Socialdemokraterna meddelar att "Skolan är ingen kaserngård" och så brösttoner om att man minsann inte kan tänka sig att stänga av elever som stör. I stället ska de vara i skolan under uppsikt. Av vem? Lärare, som behövs i undervisningen eller kanske av elevvårdspersonal som behöver trösta och stödja många elever? Ärligt talat, om mitt parti har bestämt sig för att vara populister i skolfrågor, vilket man tydligen gjort, så borde man lyssna till vad som oroar de medelklassföräldrar man hoppas få stöd ifrån. De är inte i första hand oroade över att barnen får för få betyg. De oroar sig över om deras barn har tillräckligt mycket lugn och ro för att lära. De få som har barn i klasser där elever går över alla gränser, trots alla insatser som görs, blir inte gladare om stökpellarna får dåliga betyg - de vill att någon markerar mot stöket. Sorry, jag tror faktiskt att mitt parti den här gången har gått vilse.
En som skriver bra om förslaget (och ofta om skolan i största allmänhet) är Christermagister.
Igår kom så ännu ett ylande från högsta ort. Stäng av stökiga grundskoleelever, upp till en vecka i taget. Fast högst två gånger om året. Äntligen, tänker jag. Äntligen ett förslag som innebär att bestraffningen består i att man inte får gå i skolan. Fast jag hade förstås inte hört allt - det fanns också fler förslag. T ex "försittning", alltså kvarsittning före skoldagens början. Men, hallå! Att vara i skolan är inte ett straff, det är en förmån! Det är inte en belöning att få sluta tidigare en dag när solen skiner och vi borde inte inskärpa i våra barn att de ska vara glada att slippa skolan för att det är sommarlov. Den dagen vi firar uppropet mer än avslutningen och beklagar att våra barn inte får gå till skolan på påsklovet, den dagen kommer vi också att höja lärarnas status på riktigt. Jo, jag är pervers nog att tycka att det är roligt att gå till jobbet också.
Åter till frågan om avstängning. En regelbunden läsare av denna blogg vet att jag inte delar skolministerns syn på straff och repressalier som en väg till skolutveckling och lärande. Ändå finns det tillfällen, desperata situationer, när avstängning kanske skulle vara bra. Jo, jag vet att det är problematiskt med avstängning i en obligatorisk skola. Men jag har varit med om tillräckligt många svåra elevsituationer för att veta att det i undantagsfall skulle vara bra med något riktigt drastiskt. Fast inte som ensam åtgärd. Det skulle vara välgörande om skolministern kunde se till att koppla avstängningen med en skyldighet för föräldrarna att bidra till att förändra sitt barns situation och en skyldighet till skolan och socialtjänsten att vidta åtgärder. En avstängning kan fungera både som en markering och som några dagars andrum.
I ett riktigt stökigt läge när varken skola eller föräldrar förmår att upprätthålla ordningen finns anmälan till socialtjänsten som en sista desperat åtgärd. Problemet är att tidsuppfattningen i skolan och socialtjänsten är väsensskild. Socialtjänsten ska skyndsamt utreda barnets situation vid en anmälan. Praxis har pekat på att gränsen för skyndsamt går vid 4 månader. Skolan lever i nuet. Fyra månader är nästan en termin. Det är outhärdligt för ett barn att gå en hel termin i skolan i väntan på ev åtgärder. Eller för hans klasskamrater. Eller lärare och annan personal som varken har befogenheter eller kompetens att ingripa. En tillfällig avstängning, där tiden används för att göra upp en plan för vidare arbete skulle faktiskt kunna vara en räddning.
Skolministern anade nog vilken reaktion han skulle få. Och jo, den visste var den tog. Ett raskt pressmeddelande från Socialdemokraterna meddelar att "Skolan är ingen kaserngård" och så brösttoner om att man minsann inte kan tänka sig att stänga av elever som stör. I stället ska de vara i skolan under uppsikt. Av vem? Lärare, som behövs i undervisningen eller kanske av elevvårdspersonal som behöver trösta och stödja många elever? Ärligt talat, om mitt parti har bestämt sig för att vara populister i skolfrågor, vilket man tydligen gjort, så borde man lyssna till vad som oroar de medelklassföräldrar man hoppas få stöd ifrån. De är inte i första hand oroade över att barnen får för få betyg. De oroar sig över om deras barn har tillräckligt mycket lugn och ro för att lära. De få som har barn i klasser där elever går över alla gränser, trots alla insatser som görs, blir inte gladare om stökpellarna får dåliga betyg - de vill att någon markerar mot stöket. Sorry, jag tror faktiskt att mitt parti den här gången har gått vilse.
En som skriver bra om förslaget (och ofta om skolan i största allmänhet) är Christermagister.
Kommentarer
Postat av: Hendrik Nyman
Oj, jag ramlar nästan av stolen. Kul att läsa sådant här på din blogg. Och visst håller jag med dig om att det är fel att ha skolgång som ett straff, det är mycket riktigt en förmån.
Och jag delar också din uppfattning om att avstängningen aldrig får bli en åtgärd som inte åtföljs av fler insatser, inte minst med familjen ifråga, och på andra sätt.
Man kan förvisso ibland vara kritisk mot Björklunds fokusering på ordningen, men faktum är att den är ett problem. Björklund provocerar, och retar en del, men jag tror att han har bidragit till att S har gått mot en mer realistisk skolpolitik. Men i det här fallet slog skällreflexerna till. Men inte från dig, Anna-Karin, och det gläder mig!
Postat av: Anna-Karin
Det är alltid roligt med medhåll - särskilt när det kommer från oväntat håll som nu. Fast jag måste säga emot dig på en punkt. Det är inte Björklunds fokus på ordning som är problematisk, det är hans fokus på straff. Och hans ofta kunskapsfientliga politik.
Trackback