Anna-Karins ofullbordade

I lördags var det utsålt på Kulturum i Märsta. Hej Povel! med Claes Jansson, Lasse Eriksson, Meta Roos, Jacke Sjödin, Mikael Skoglund, Janne Ottesen och Per V Johansson lockade massorna ur sina hålor. Och visst kan man väl hålla med om att man gärna tar med sig Claes Jansson hem, sätter honom i ett hörn och bara lyssnar på hans röst. Hur länge som helst. Dottern och hennes kompis tyckte nog bäst om Lasse Eriksson - han var kul. En bra föreställning, med den bluesigaste Gräsänkligsblues jag någonsin hört. Och massor av galna infall som Povel Ramel själv nog skulle ha gillat. Och vilket mod. Meta Roos vågade sjunga Fat Mammy Brown! Och hon gjorde det bra. Fast det är nog omöjligt att mäta sig med Brita Borg. Min enda invändning är att det var alldeles för lite "Lingonben". Så himla kul att det kommer en sådan föreställning till Kulturum!

Och fler spännande föreställningar väntar i vår. Frågan är hur man ska hinna med!

I februari danskompaniet Bounce på Orionteatern - barnen är mycket angelägna om att vi ska gå. Senare i februari är det premiär på "Livets Tåg - En resa med Hasse&Tage" på nämnda Kulturum med musikteaterföreningen Rosamunda. I förhandsreklamen utlovas inte bara föreställningen, utan också blommig korv och ett glas öl. I mars spelas Figaros bröllop på Spegelteatern och den 1 mars har STORK - sportlovsorkestern sin konsert. På höstlovet hade dottern och hennes syssling så kul att de på stående fot bestämde sig för att vara med på sportlovet. Nu har i alla fall båda mina barn och en hel hoper av deras kompisar anmält sig. Jag tror en och annan syssling hakar på också. Och i mitten av mars har Sigtuna Symphonic Band konsert i Valstakyrkan. Pust. Det finns hopp om den här våren!

Det är bara att välkomna Anders Johansson, socialdemokratiskt kommunalråd i Sigtuna, in i bloggvärmen! Kul att du äntligen kommer igång. Men jag lovar att inte tjata på dig om det ibland blir glest mellan inläggen

/En som vet!

Jag tror faktiskt att den moderata arbetsgrupp som föreslår att "skoltrötta" ska erbjudas skola på nätet har ett gott syfte. Förslaget beskrevs i media för någon vecka sedan. Vid en första anblick är det ett tilltalande förslag. Mats Gerdau (m) säger det självklart kloka att om inte eleven kommer till skolan, så får väl skolan komma till eleven. På det stora hela ett humant förslag som förmodligen bottnar i en uppriktig vilja att alla elever ska nå målen. Men det är där vi får problem.

Vilka mål? Både läroplaner och kursplaner innehåller massor av mål som faktiskt förtustätter samlärande - alltså närvaro i skolan. Idén om att skolan kan skötas via nätet bygger på en syn på kunskaper som något individuellt. Men de flesta kunskaper funkar inte så. Kunskaper är något som växer när de delas av fler.

Man kan också fundera över begreppet skoltrött. Häromdagen satt jag i samtal med en lärare som konstaterade att om man har många frånvarande på sina lektioner måste man kanske fråga sig om man kan göra något annat med sin undervisning. Kanske är det så tråkigt eller kanske oviktigt att elevernas frånvaro är en sund reaktion? Kan skoltrötthet kanske motverkas genom att låta undervisningen vara så viktig och engagerande att eleverna inte vill missa en enda lektion?

Däremot är det bra att frågan om undervisning på nätet lyfts. Självgående, motiverade elever kan få ett lyft av att komplettera skolgången med distansinslag. Elever som går på små skolor kan få tillgång till t ex fler språkval. Och en liten del av de elever som inte kommer till skolan kan ha distansstudierna som en ingång eller livlina. Distansstudier kan också vara en väg med elever som för en kortare tid kan behöva skiljas från sin vanliga skola på grund av återkommande normbrott.

Sundbybergs kommun gör ett jättearbete kring elever med hög frånvaro. I deras kartläggning finns massor av olika skäl för elever att utebli från skolan. Ganska få skulle vara hjälpta av distansundervisning. Det finns föräldrar som bidrar till att eleverna är hemma, för att det gör att föräldrarna inte tvingas ta itu med sin egen situation. Fobier, dåliga vanor, missbruk, mobbning, orsakerna är oändligt många.

I kartläggningen skiljer de mellan hemmasittare, korridorvandrare och andra skolkare. Det är skillnad mellan elever som inte går utanför dörren och de som alltid är i skolan, men aldrig på lektioner. Eller elever som drar runt på stan när andra är i skolan. Vilka är mest hjälpta av distansstudier?

Nej, det viktiga är faktiskt att se till att eleverna kommer till skolan och att de får hjälp att ta sig ur sina problem. Något som förutsätter samarbete. Mellan elev, föräldrar, skolan, socialtjänsen och BUP. Det är den bästa tjänst vi kan göra hemmasittarna och de andra. 
 
Flera bloggar har intressanta kommentarer, bl a Alliansfritt Sverige och Christermagister.