7 juli
Ur dagboken:
Idag har dottern styrt programmet. Efter frukosten gick vi därför till turistbyrån och bad om tips om man ville gå på museum, se valar och shoppa. En vänlig kvinna markerade Reykjaviks alla museer på en karta och var valutflykterna utgick ifrån - och var köpcentret Kringlan låg. Så föklarade hon bussystemet för oss: 280 kr för enkel resa, 600 kr för dagskort och 1400 kr för ett "Välkommen till Reykjavik"-kort. Men, man kunde inte köpa bussbiljet på turistbyrån, det fick man göra på Rådhuset.
Vi satte kurs på Rådhuset och lyckades där förklara vad vi ville och fick våra dagskort. Efter lite förvirring och en språngmarsch hade vi tagit oss ombord på buss 12 som på kringliga vägar tog oss till friluftsmuseet Árbaerjarsafn - ett Skansen i Reykjavik. Där fanns allt möjligt!
Bussturen gick bl a genom Reykjaviks miljonprogram - såg ut ungefär som hemma. Rätt trista från utsidan. Förmodligen välplanerade bostäder inomhus.
Reykjavik är en extensiv stad kunde vi konstatera även idag. Ingen tung centrumkärna och ingen riktig ordning på bostäder och arbetsplatser. Men så bestod Reykjavik fortfarande på 1800-talet bara av ett 50-tal hus! Staden (landet) är trots det full av arkitektoniskt spännande byggnader.
Efter friluftsmuseet tillbringade vi några timmar i köpcentret Kringlan. Stor shopping genomfördes - ½ l bubbelvatten med citronsmak! Vi åt också en onämnbar snabbmatslunch där.
Efter att ha satt på oss en extra jacka gav vi oss ut på valspaning. Först fick vi ett varv runt kolonin med lunnefåglar (lika charmiga idag) och sedan vidare ut i bukten. En snabb glimt av ett delfinpar var den första antydan till att det var dags. Sedan såg vi minkval massor av gånger. Även om det var kallt och blåsigt var det en mäktig upplevelse.
Havsmete ingick i turen och sonen prövade lyckan, både i fören och i aktern, men det gick inte så bra. Fast några medresenärer fick både makrill och torsk.
Avslutande middag med havskräftor åt damerna, fish 'n chips åt maken och bluecheeseburger åt sonen avåts nära hotellet. Vi har bott bra, även om frukosten och inredningen är ungefär lika spännande som stadshotellet i Finspång på 70-talet.
Från vårt fönster ser vi ut över ett nästan övergivet loftgångshus och en nästan lika övergiven byggarbetsplats. Maken och jag sover i det ena hotellrummet och barnen försöker sova i det andra. Fast dottern fortsätter att vakna tidigt och sonen är kvällspigg och går på "mullvadsexpedition" i sängen på kvällarna.
Nu är alarmet på våra telefoner inställt på 04.20 och klickan har redan hunnit bli 23. Bäst att sova!
Idag har dottern styrt programmet. Efter frukosten gick vi därför till turistbyrån och bad om tips om man ville gå på museum, se valar och shoppa. En vänlig kvinna markerade Reykjaviks alla museer på en karta och var valutflykterna utgick ifrån - och var köpcentret Kringlan låg. Så föklarade hon bussystemet för oss: 280 kr för enkel resa, 600 kr för dagskort och 1400 kr för ett "Välkommen till Reykjavik"-kort. Men, man kunde inte köpa bussbiljet på turistbyrån, det fick man göra på Rådhuset.
Vi satte kurs på Rådhuset och lyckades där förklara vad vi ville och fick våra dagskort. Efter lite förvirring och en språngmarsch hade vi tagit oss ombord på buss 12 som på kringliga vägar tog oss till friluftsmuseet Árbaerjarsafn - ett Skansen i Reykjavik. Där fanns allt möjligt!
Bussturen gick bl a genom Reykjaviks miljonprogram - såg ut ungefär som hemma. Rätt trista från utsidan. Förmodligen välplanerade bostäder inomhus.
Reykjavik är en extensiv stad kunde vi konstatera även idag. Ingen tung centrumkärna och ingen riktig ordning på bostäder och arbetsplatser. Men så bestod Reykjavik fortfarande på 1800-talet bara av ett 50-tal hus! Staden (landet) är trots det full av arkitektoniskt spännande byggnader.
Efter friluftsmuseet tillbringade vi några timmar i köpcentret Kringlan. Stor shopping genomfördes - ½ l bubbelvatten med citronsmak! Vi åt också en onämnbar snabbmatslunch där.
Efter att ha satt på oss en extra jacka gav vi oss ut på valspaning. Först fick vi ett varv runt kolonin med lunnefåglar (lika charmiga idag) och sedan vidare ut i bukten. En snabb glimt av ett delfinpar var den första antydan till att det var dags. Sedan såg vi minkval massor av gånger. Även om det var kallt och blåsigt var det en mäktig upplevelse.
Havsmete ingick i turen och sonen prövade lyckan, både i fören och i aktern, men det gick inte så bra. Fast några medresenärer fick både makrill och torsk.
Avslutande middag med havskräftor åt damerna, fish 'n chips åt maken och bluecheeseburger åt sonen avåts nära hotellet. Vi har bott bra, även om frukosten och inredningen är ungefär lika spännande som stadshotellet i Finspång på 70-talet.
Från vårt fönster ser vi ut över ett nästan övergivet loftgångshus och en nästan lika övergiven byggarbetsplats. Maken och jag sover i det ena hotellrummet och barnen försöker sova i det andra. Fast dottern fortsätter att vakna tidigt och sonen är kvällspigg och går på "mullvadsexpedition" i sängen på kvällarna.
Nu är alarmet på våra telefoner inställt på 04.20 och klickan har redan hunnit bli 23. Bäst att sova!
Kommentarer
Postat av: Enn Kokk
Lunnefågel, även kallad havspapegoja, har jag ätit, fast på Färöarna. Där hörde jag följande historia:
Två kompisar besökte för första gången Färöarna. Den ene men inte den andre fick smaka på lunnefågel, det vill säg havspapegoja, och den andre frågade då hur det hade smakat: Svar:
- Det smakade väl som all annan papegoja.
Postat av: Anna-Karin
Vi åt faktiskt varken lunnefågel eller val, men däremot en hel del fisk och lamm. Hoppas lunnefågeln var god!
Trackback