Barn gör inte som vi säger

Lyssnade imorse på Spanarna, ett av mina favoritprogram i min favoritkanal P1. Sissela Kyles spaning hade rubriken "Brutalare vardag i självplågeriets fotspår" Den gjorde det så tydligt att den mest gångbara tv-idén just nu tycks vara olika program där människor blir kränkta och förnedrade. Jag ska genast erkänna: jag har inte sett "grillad" eller något av de andra programmen hon beskrev. Men de tycks bl a gå ut på att folk får äta upp sina misstag offentligt. Och det är riktigt som uppmärksamma läsare förmodligen tänkt att det inte är ett helt nytt fenomen. Förnedrings-tv har funnits i flera år. Jo, det är sant. Men, dagens spaning och tidningsläsning gav upphov till nya tankar hos mig.

På DN-debatt skriver idag datainspektionens chef om kränkningar på nätet. Om sajter där brottslingar hängs ut, om idrottsklubbar som publicerar vilka spelare som testats positivt för droger och enskilda som i bloggar tar heder och ära av andra människor.

Jag tror inte på förbud, men jag skulle önska att vuxna människor tänkte efter före. Samtidigt som vi ökar förväntningarna på att skolan ska vara fri från mobbning och kränkningar börjar vuxenvärlden bete sig som jag vet inte vad. Det är väl utmärkt att barn- och elevombudet kan driva skadeståndskrav mot skolhuvudmän som inte agerar tillräckligt kraftfullt mot mobbning. Det är bra att Skolverket (skolinspektionen?) granskar likabehandlingsplaner i skolorna och kommer med berättigad kritik så att skolorna blir bättre. Men det spelar ingen roll hur många gånger vi pratar med barn och ungdomar om hur man får och inte får uppföra sig om inte de vuxna lever som de lär. Så det kanske är på sin plats att inte bara jaga lärarna och skolan för att de inte tillräckligt kraftfullt. Lika viktigt måste det väl vara för var och en av oss att fundera över om våra egna medievanor bidrar till att göra det ok att snacka skit om andra, gotta sig i andras misslyckanden och skvallra hejdlöst.

Helt plötsligt hör jag hur jag låter. Gnällig typ som tror sig bättre än de som tittar på tv. Löjlig sort som klagar på tv-program, det är ju bara att stänga av. Men jag menar inte att det är just det ena eller det andra programmet som är problemet. Problemet är att det tycks vara ett av de mest lönsamma formaten just nu. Att vi tydligen inte stänger av.

Men alla föräldrar vet, av erfarenhet, att barn inte gör som vi säger. De gör som vi gör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback