Anna-Karins ofullbordade

Är det någon som förstår sig på regeringens turer om fastighetsskatten? Gårdagens middagskonversation rörde just densamma:

- Om man lägger pengar och dyrbara saker i en kista och gräver ner den på tomten, då borde det väl vara en fastighetsskatt? Undrade maken och fortsatte:  och Sotis måste väl räknas som fastighets-katt?

Så får Stockholm Sveriges första helt igenom privata sjukhus. Ett sjukhus för barn. Smart att exploatera föräldrars oro. Många föräldrar i familjer med snäva marginaler avstår från att gå till tandläkaren eller doktorn för egen räkning för att kunna förse barnen med en egen mobil och annat som kompisarna har. Självklart är föräldrar beredda att till nästan vilket pris som helst garantera sina barn vård.

Det är förstås bara en slump, men Sofiahemmets planer presenteras just som moderaterna inleder sin stämma. De moderater som leds av Fredrik Reinfelt - kommer ni ihåg hur han tittade djupt in i TV-kamerorna i valrörelsen och lovade att inte sälja ut akutsjukhusen? Och sedan medverkade till att ta bort stopplagen och därmed ge landstingen tillstånd att sälja ut akutsjukhusen? Som lovade att värna den offentligt finansierade vården och nu inte tycker det är särskilt oroande att Sofiahemmet öppnar privatfinansierad sjukvård. De moderater, som i landstinget representeras av sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfelt. Hon tycker det är viktigare att sänka skatten med 17 öre än att se till att sjukvårdens anslag åtminstone ökar i takt med lönekostnadsökningar och prisökningar. Samma sjukvårdslandstingråd som förhalade den viktiga närakuten vid Astrid Lindgrens barnsjukhus och i frågasatte om den ens behövdes. Jag hoppas väljarna kommer ihåg det 2010.

Om sjukvårdspolitiken i landet och i Sveriges största landsting sköts så illa och om den offentligt finansierade sjukvården hela tiden får maka åt sig för skattesänkningar och marknadslösningar - då kommer de föräldrar som har råd att skaffa privata lösningar att göra det. Det finns inga föräldrar som inte gör allt de kan för sina barn. Det finns inga föräldrar som inte är livrädda för att deras barn ska bli svårt sjuka eller skadade. Det finns inga föräldrar som inte skulle gå förbi vilka köer som helst när livets mening hotas. Därför är Sofiahemmets affärsidé så infernalisk.

Och när man börjar betala särskilda sjukvårdsförsäkringar för sina barn, slutar söka sig till de privata eller landstingsägda sjukhus som finansieras över skattsedeln vad händer då? Hur många kommer att tycka att det är ok att betala samma sak två gånger? De kommer naturligtvis att kräva att få slippa landstingsskatten, i alla fall den del som bekostar barnsjukvården. Och så är det ett faktum. Det solidariskt finansierade systemet som ska garantera vård till alla på lika villkor krackelerar. Och det är barnen som är murbräckan.

Kommer någon ihåg de feta rubrikerna om regeringens krafttag när det gäller de religiösa skolorna? Reglerna skulle skärpas. En sån tur att vi har en handlingskraftig regering ;-)

Det dröjde inte så länge innan det visade sig vara lika kraftfullt som regeringens skärpta befogenheter för lärare. I själva verket är det redan före regeringens krafftag förbjudet med konfessionell undervisning i skolan. Man får inte ersätta naturvetenskap med religion när man förklarar jordens uppkomst.

Alla som trodde att barnen nu skulle skyddas från religiös enfald har rätt att bli besviken. Det kommer att fortsätta vara så att man kan isolera barn från varandra på religiös grund. Trist, skolministern,

Igår var det trångt hemma. Maken har semester och arbetar med sonens rum - äntligen ska huset få en klädkammare! Dottern var hemma, eftersom hennes skola har stängt. Och själv har jag suttit med en deadline flåsande i nacken för att göra färdigt den kvalitetsredovisning och arbetsplan som ska vara inlämnad på måndag.

Trångt i huvudet också. Man få många tankar i huvudet när man arbetar med sin kvalitetsredovisning - inte bara de man förväntas få om hur vi kan förbättra skolan, utan av mer praktisk karaktär. Varför har vi fått de mallar och underlag och den beställning vi fått från förvaltning och nämnd? Är det för att det är det mest intressanta att undersöka eller är det för att det redan finns siffror?
Den sifferbilaga vi lämnar in består enbart av resultat på nationella prov, kommunala prov och betyg. Ingenstans ska vi i siffror redovisa elevernas inflytande eller deras växande som människor. Frågor om måluppfylleser handlar nästan uteslutande om kursplanemålen och inte så ofta om de andra.

Huvudet fylls också av tankar på den upprördhet som nu tycks prägla hela Sverige över våld på stan. Bra att man reagerar. Men jag kan inte låta bli att önska att de många människor som igår kväll tog sig tid att delta i manifestationer mot våld också tog sig tid att reagera i vardagen. Att säga åt grannens barn när de gör dumma saker. Att inte titta åt ett annat håll och tro att någon annan ska ingripa. Att inte vänta sig att skolan, fältassistenerna och fritidsgårdarna ska göra det som borde vara föräldrars och grannars viktigaste uppdrag. Ulrika By skriver som vanligt klokt i DN. Något konstigt har hänt, så jag lyckas inte länka till hennes text. När jag kommit på vad som har hänt kommer länken.

Trångt är det i min uppkoppling också. Som den lantis man är har jag ett gammaldags ångmodem via den luftledning, som en gång salig Televerket satt upp. Vi är förmodligen ensamma i Rosersberg om luftledning, men det funkar. Däremot innebär avsaknaden av bredband eller i alla fall hyfsat snabb uppkoppling att jag drar mig för att publicera bilder på bloggen. Det tar helt enkelt för lång tid. Så - ni som vill se resultatet av arbetet i sonens rum, ni får hålla er en liten stun till. Det kommer när jag orkar invänta uppkopplingen:-)