Stora vårruset
Nej, särskilt mycket bloggande blir det inte. Allt ska göras nu. Sonen ska sluta i sin gamla skola, sexorna skiljs åt. Klassresa, öppet hus, avslutning, föräldramöte, utflykter, prov.... Dottern har avslutningsrace i sjuan, lite lugnare. Båda barnen har sista rycket på Kulturskolan - förresten kom till Sigtuna stad på lördag: Uppstråket i Drakegårdens trädgård och Sigtuna Symphonic Band på Stora Torget. En höjdare!
Vi ska avsluta allt på min egen skola också. Eleverna ska betygssättas, några ska överlämnas, stora LAS-cirkusen ska snurra klart och mitt i allt ihop ska vi hinna med löneöversyn för lärarna. Lärarförbundet har valt dialogmodellen och vi ska hinna med dem före semestraran. LR har valt traditionell förhandling och det finns inte på kartan att vi ska hinna.
Och koltrasten sjunger, löjtnantshjärtat har slagit ut och syrenen doftar. Det blir inte så mycket bloggat, även om jag har en del att skriva om familjepolitik, hållbara överenskommelser om skolan och en del annat... sen.
Vi ska avsluta allt på min egen skola också. Eleverna ska betygssättas, några ska överlämnas, stora LAS-cirkusen ska snurra klart och mitt i allt ihop ska vi hinna med löneöversyn för lärarna. Lärarförbundet har valt dialogmodellen och vi ska hinna med dem före semestraran. LR har valt traditionell förhandling och det finns inte på kartan att vi ska hinna.
Och koltrasten sjunger, löjtnantshjärtat har slagit ut och syrenen doftar. Det blir inte så mycket bloggat, även om jag har en del att skriva om familjepolitik, hållbara överenskommelser om skolan och en del annat... sen.
Villrådigt
Idag har båda barnen konsert. Sonen deltar i "Brassfrossa" på Solliden med Urban Agnas kl 15. Dottern spelar i Rotebro kyrka kl 16. Inte ens en tidsoptimist som jag kommer att hinna båda. Fast jag har tänkt tanken. Tur att barnen har två föräldrar. Jag får trassla mig in till Skansen och maken åker till Rotebro. Fast det vore ju kul att se båda konserterna...
Nästa konsertomgång är Kulturskolans dag 31 maj i Sigtuna. Då rekommenderar jag er att se Uppstråket kl 13.20 i Paviljongen bakom Drakegården och Sigtuna Symphonic Band något senare. Den dagen kan vi se båda!
Och konserter får gå före att blogga, även om det finns en hel del att tycka om.
Nästa konsertomgång är Kulturskolans dag 31 maj i Sigtuna. Då rekommenderar jag er att se Uppstråket kl 13.20 i Paviljongen bakom Drakegården och Sigtuna Symphonic Band något senare. Den dagen kan vi se båda!
Och konserter får gå före att blogga, även om det finns en hel del att tycka om.
Socialismen är död - länge leve LR!
Läser dagens DN-debattartikel undertecknad av Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner: Enda sättet att få de bästa sökande till lärarutbildnignen är om vi förstatligar hela rasket. Helst varenda skola. Bäva månde de fristående skolorna.
Men hur är det egentligen med statusen. Förut var det skolläraren och prästen som var traktens autkoriteter. Vem vem leder statusligan idag? Tja, så lågt som prästerna har vi lärare nog knappast sjunkit - men så har ju Svenska kyrkan helt avsocialiserats. Fråga en sjuksköterska vem som har för låg status. Och vem lyssnar idag andaktsfullt på doktorn eller polisen? Och polisen är mig veterligen helstatlig fortfarande.
Kanske är status och legitimitet större än huvudmannaskap och befogenheter. Kanske kommer man närmre frågan om status om man undersöker effekterna av att monopolet på kunskaper (och andlighet) har avskaffats?
Men tanken på att socialisera alla skolor är riktigt uppiggande!
Uppdatering 18 maj
Ibland när man försöker vara ironisk i text går det liksom inte riktigt fram. Vad jag menar är att det är märkligt att det fortfarande, nästan tjugo år efter murens fall, finns de som vågar driva frågan om förstatligande av någonting? Se bara vilka gatlopp Lars Ohly fick springa för att han kallade sig kommunist? Men det är kanske inte socialistiskt att förstatliga skolor, bara att förstatliga banker?
Men hur är det egentligen med statusen. Förut var det skolläraren och prästen som var traktens autkoriteter. Vem vem leder statusligan idag? Tja, så lågt som prästerna har vi lärare nog knappast sjunkit - men så har ju Svenska kyrkan helt avsocialiserats. Fråga en sjuksköterska vem som har för låg status. Och vem lyssnar idag andaktsfullt på doktorn eller polisen? Och polisen är mig veterligen helstatlig fortfarande.
Kanske är status och legitimitet större än huvudmannaskap och befogenheter. Kanske kommer man närmre frågan om status om man undersöker effekterna av att monopolet på kunskaper (och andlighet) har avskaffats?
Men tanken på att socialisera alla skolor är riktigt uppiggande!
Uppdatering 18 maj
Ibland när man försöker vara ironisk i text går det liksom inte riktigt fram. Vad jag menar är att det är märkligt att det fortfarande, nästan tjugo år efter murens fall, finns de som vågar driva frågan om förstatligande av någonting? Se bara vilka gatlopp Lars Ohly fick springa för att han kallade sig kommunist? Men det är kanske inte socialistiskt att förstatliga skolor, bara att förstatliga banker?
Kan man lita på Sten Nordin?
Den nye moderatledare i Stockholms stadshus ger intryck av att vara lite mer eftertänksam, lite mer samarbetsvillig, ja kanske t o m lite hederligare och framför allt tryggare än sin företrädare.
För lite sedan skrev Sten Nordin på DN-debatt och sträckte ut en hand för blocköverskridande trafiköverenskommelser. Kanske menade han verkligen allvar? Han antydde i alla fall att man nog kunde prata kollektivtrafik också. Det är något nytt - förut har det bara varit bilvägar som moderaterna intresserat sig för. Och kan samtal med Sten Nordin leda till bättre kollektivtrafik och hållbara överenskommelser - inte mig emot.
Men jag kan inte låta bli att haka upp mig. Det är förstås en detalj, men för mig är den viktig. I slutet av texten skriver han om flyget "För att kunna utveckla Arlanda behövs Bromma och bättre kollektivtrafik till Arlanda. Bägge dessa frågor har de borgerliga majoriteterna i landstinget och Stadshuset löst och flygfarten kan alltså utvecklas i vår region."
Att vi har olika uppfattning om Bromma är en sak. Men att kollektivtrafiken till Arlanda är ett problem som är löst gör mig stum av förundran. Vad hade jag missat? Jag bor 6 kilometer från banänden och borde ha märkt om kollektivtrafiken förändrats radikalt. Nehej, så enkelt var det inte. Den radikala förändringen är att Upptåget (en utmärkt idé för boende i Upplands Väsby, Uppsala och Tierp - icke att förakta) nu finns med i SL:s reseplanerare. Häpp! Och att priset för att kliva av på Arlanda sänks från 75:- till 60:-. Strålande.
Dessa hjältemodiga insatser från borgarna i landstinget (och utan att oppositionen protesterade) får hr Nordin att tro att kollektivtrafikproblemen till Arlanda är lösta och att flygplatsen därmed kommer att hålla sig under utsläppstaket - alltså kan flyget fortsätta att utvecklas.
Trist nog är det knappast sant. Förvisso har Arlanda sådär 17-18 miljoner resenärer om året. Förvisso är det viktigt att resenärerna åker kollektivt till och från flygplatsen. Men 18 000 människor arbetar på flygplatsen. Med arbetstider dygnet runt. Och faktum är att 1/3 bor i Sigtuna kommun. 6 000 personer, som för att kunna ta det fina Upptåget måste åka till Knivsta eller Upplands Väsby först. Tror ni folk gör det? När man börjar jobba 05.20 är kanske inte ens de starkaste klimatargumenten nog för att man ska ta Uppsalapendeln någon mil norrut för att sedan vända tillbaka?
Nej, innan man kan börja tala om att lösa kollektivtrafikproblemen till och från Arlanda måste man vara medveten om var Arlandas anställda bor och vilka arbetstider de har. Sedan är det lätt att räkna ut att det behövs fler spår. T ex via Odensala, så att pendeltågstrafiken kan ta en snygg ögla: Upplands Väsby, Rosersberg, Märsta, Odensala Arlanda, Upplands Väsby. Eller varför inte en automatbana från Märsta station? Från Orlyflygplatsen i Paris åker man med "Orlyval" 8-10 min till lokaltågets station. Och i väntan på de nya spåren en stombuss Sigtuna - Valsta - Märsta - Arlanda och vidare mot Vallentuna/Norrtälle. Då kan man börja tala om att lösa kollektivtrafkproblem.
Men frågan kvarstår - med en sådan tvärsäkerhet om något totalt fel - kan man lita på Sten Nordin?
För lite sedan skrev Sten Nordin på DN-debatt och sträckte ut en hand för blocköverskridande trafiköverenskommelser. Kanske menade han verkligen allvar? Han antydde i alla fall att man nog kunde prata kollektivtrafik också. Det är något nytt - förut har det bara varit bilvägar som moderaterna intresserat sig för. Och kan samtal med Sten Nordin leda till bättre kollektivtrafik och hållbara överenskommelser - inte mig emot.
Men jag kan inte låta bli att haka upp mig. Det är förstås en detalj, men för mig är den viktig. I slutet av texten skriver han om flyget "För att kunna utveckla Arlanda behövs Bromma och bättre kollektivtrafik till Arlanda. Bägge dessa frågor har de borgerliga majoriteterna i landstinget och Stadshuset löst och flygfarten kan alltså utvecklas i vår region."
Att vi har olika uppfattning om Bromma är en sak. Men att kollektivtrafiken till Arlanda är ett problem som är löst gör mig stum av förundran. Vad hade jag missat? Jag bor 6 kilometer från banänden och borde ha märkt om kollektivtrafiken förändrats radikalt. Nehej, så enkelt var det inte. Den radikala förändringen är att Upptåget (en utmärkt idé för boende i Upplands Väsby, Uppsala och Tierp - icke att förakta) nu finns med i SL:s reseplanerare. Häpp! Och att priset för att kliva av på Arlanda sänks från 75:- till 60:-. Strålande.
Dessa hjältemodiga insatser från borgarna i landstinget (och utan att oppositionen protesterade) får hr Nordin att tro att kollektivtrafikproblemen till Arlanda är lösta och att flygplatsen därmed kommer att hålla sig under utsläppstaket - alltså kan flyget fortsätta att utvecklas.
Trist nog är det knappast sant. Förvisso har Arlanda sådär 17-18 miljoner resenärer om året. Förvisso är det viktigt att resenärerna åker kollektivt till och från flygplatsen. Men 18 000 människor arbetar på flygplatsen. Med arbetstider dygnet runt. Och faktum är att 1/3 bor i Sigtuna kommun. 6 000 personer, som för att kunna ta det fina Upptåget måste åka till Knivsta eller Upplands Väsby först. Tror ni folk gör det? När man börjar jobba 05.20 är kanske inte ens de starkaste klimatargumenten nog för att man ska ta Uppsalapendeln någon mil norrut för att sedan vända tillbaka?
Nej, innan man kan börja tala om att lösa kollektivtrafikproblemen till och från Arlanda måste man vara medveten om var Arlandas anställda bor och vilka arbetstider de har. Sedan är det lätt att räkna ut att det behövs fler spår. T ex via Odensala, så att pendeltågstrafiken kan ta en snygg ögla: Upplands Väsby, Rosersberg, Märsta, Odensala Arlanda, Upplands Väsby. Eller varför inte en automatbana från Märsta station? Från Orlyflygplatsen i Paris åker man med "Orlyval" 8-10 min till lokaltågets station. Och i väntan på de nya spåren en stombuss Sigtuna - Valsta - Märsta - Arlanda och vidare mot Vallentuna/Norrtälle. Då kan man börja tala om att lösa kollektivtrafkproblem.
Men frågan kvarstår - med en sådan tvärsäkerhet om något totalt fel - kan man lita på Sten Nordin?
Första maj, första maj!
Äntligen är det första maj, efter att under valborgsmässoafton farit runt som ett svärande elände. I vanlig ordning hade jag skjutit upp bytet av däck, men den här gången hade jag i alla fall sett till att boka tid. Kommer i tid, kör in bilen och börjar leta efter det lilla specialverktyget som krävs för att man ska kunna skruva.... Faktum är att hela förpackningen med små specialverktyg är borta. Spårlöst.
Ni som känner mig vet att risken för att jag skulle ta fram verktyg för att beundra dem är mikroskopisk. Och jag har inte behövt använda dem sedan förra däckbytet i oktober. Det däckbytet gjorde jag på Hydromacken i Rosersberg. Tyvärr lade Hydromacken ner för en månad sedan. Antagligen ligger min lilla påse med specialverktyg tillsammans med andra pinaler, redo att säljas eller kastas. Goda vännen L, som var lika sent ute med sitt däckbyte ringde genast en Passat-ägare. Efter att I hade bidragit med en historia om vart man kunde vända sig (och som inbegrep användandet av kofot) for jag hem och letade. Fortsatte ringa vänner som kanske är Passat-ägare. Tredje samtalet gav napp. Utrustad med lånat specialverktyg for jag tillbaka till verkstaden. Nix, fel sorts Passat. Då gav jag upp!
Det var bara ett av flera små förtretligheter den dagen. Kvällen innan ringde resegruppen från Wismar och frågade desperat var tröjorna var - det visade sig att de bara fått hälften av de orkestertröjor som skulle med till Tyskland. På morgonen fick jag tag i L på Handelsfirman och han satte igång att trycka tröjor. Med ilfart. N ringde sin arbetsgivare från Tyskland och fantastiska JetPak hämtade tröjorna och såg till att de kom ner till orkestern. Fantastiskt. Men innan det hade ordnat sig... många samtal och mycken oro!
Valborgsmässoaftons kväll tillbringade jag sovande i fåtöljen. Dottern och maken var vid Råbergsplan och såg elden.
Första Maj firades däremot med sedvanlig pompa - först med att ställa upp bänkar och fanor och annat som måste fixas i Valsta Centrum, sedan med möte, kaffe, grillade majskolvar och annat kul. Som alltid blir det snävt att hinna till Humlegården före avmarschen kl 14, men vi fixade det i år igen.
Carin Jämtin och Thomas Östros talade på Norra Bantorget. Jag brukar tycka att Thomas har större kvaliteter som debattör än som talare, men årets tal var ruskigt bra. Starkt ideologiskt, framfört med patos. Gärna Thomas som finansminister!
Det enda som var trist var ungmoderaterna som stod vid sidan om och gjorde allt för att störa ordningen. De skrek slagord mot anställningstryggheten, och vi var flera som nog tyckte det var dags att klippa sig och skaffa ett jobb. Då kanske det går upp för dem varför godtycke inte är någon bra princip på arbetsmarknaden... F ö trodde jag att moderater försöker låtsas att de står för lag och ordning. Det vore då kanske smakfullt om de avstod från uppenbara lagbrott - som att demonstrera utan tillstånd eller att störa andras demonstrationer. Men, en handfull ungmoderater kan inte ta ifrån mig mitt goda humör och min kampanda på första maj. Det går helt enkelt inte!
Caesar, ordförande i SSU, talar i vårsolen
Märsta Drum Corps, från Kulturskolan, spelade varvat med den något äldre gruppen "Valfläsket"
Anders talade traditionsenligt innan årets huvudtalare intog talarstolen
Niklas talade om frihet och solidaritet. Ett ideologiskt och bitvis kritiskt förstamajtal. Uppfordande.
Kevin är den stora överraskningen. Direkt från Chicago och Barak Obamas kampanj. Viktiga hälsningar - Första Maj är en internationell dag, med rötter i amerikansk arbetarrörelse. Så rätt.
Ni som känner mig vet att risken för att jag skulle ta fram verktyg för att beundra dem är mikroskopisk. Och jag har inte behövt använda dem sedan förra däckbytet i oktober. Det däckbytet gjorde jag på Hydromacken i Rosersberg. Tyvärr lade Hydromacken ner för en månad sedan. Antagligen ligger min lilla påse med specialverktyg tillsammans med andra pinaler, redo att säljas eller kastas. Goda vännen L, som var lika sent ute med sitt däckbyte ringde genast en Passat-ägare. Efter att I hade bidragit med en historia om vart man kunde vända sig (och som inbegrep användandet av kofot) for jag hem och letade. Fortsatte ringa vänner som kanske är Passat-ägare. Tredje samtalet gav napp. Utrustad med lånat specialverktyg for jag tillbaka till verkstaden. Nix, fel sorts Passat. Då gav jag upp!
Det var bara ett av flera små förtretligheter den dagen. Kvällen innan ringde resegruppen från Wismar och frågade desperat var tröjorna var - det visade sig att de bara fått hälften av de orkestertröjor som skulle med till Tyskland. På morgonen fick jag tag i L på Handelsfirman och han satte igång att trycka tröjor. Med ilfart. N ringde sin arbetsgivare från Tyskland och fantastiska JetPak hämtade tröjorna och såg till att de kom ner till orkestern. Fantastiskt. Men innan det hade ordnat sig... många samtal och mycken oro!
Valborgsmässoaftons kväll tillbringade jag sovande i fåtöljen. Dottern och maken var vid Råbergsplan och såg elden.
Första Maj firades däremot med sedvanlig pompa - först med att ställa upp bänkar och fanor och annat som måste fixas i Valsta Centrum, sedan med möte, kaffe, grillade majskolvar och annat kul. Som alltid blir det snävt att hinna till Humlegården före avmarschen kl 14, men vi fixade det i år igen.
Carin Jämtin och Thomas Östros talade på Norra Bantorget. Jag brukar tycka att Thomas har större kvaliteter som debattör än som talare, men årets tal var ruskigt bra. Starkt ideologiskt, framfört med patos. Gärna Thomas som finansminister!
Det enda som var trist var ungmoderaterna som stod vid sidan om och gjorde allt för att störa ordningen. De skrek slagord mot anställningstryggheten, och vi var flera som nog tyckte det var dags att klippa sig och skaffa ett jobb. Då kanske det går upp för dem varför godtycke inte är någon bra princip på arbetsmarknaden... F ö trodde jag att moderater försöker låtsas att de står för lag och ordning. Det vore då kanske smakfullt om de avstod från uppenbara lagbrott - som att demonstrera utan tillstånd eller att störa andras demonstrationer. Men, en handfull ungmoderater kan inte ta ifrån mig mitt goda humör och min kampanda på första maj. Det går helt enkelt inte!
Caesar, ordförande i SSU, talar i vårsolen
Märsta Drum Corps, från Kulturskolan, spelade varvat med den något äldre gruppen "Valfläsket"
Anders talade traditionsenligt innan årets huvudtalare intog talarstolen
Niklas talade om frihet och solidaritet. Ett ideologiskt och bitvis kritiskt förstamajtal. Uppfordande.
Kevin är den stora överraskningen. Direkt från Chicago och Barak Obamas kampanj. Viktiga hälsningar - Första Maj är en internationell dag, med rötter i amerikansk arbetarrörelse. Så rätt.