Anna-Karins ofullbordade

Sitter på pendeltåget. Visst är det fantastiskt med mobil uppkoppling!

Nathalie skriver som vanligt klokt om betyg och den flummiga skolpolitik som regeringen för. De senaste stolligheterna - betygsliknande omdömen från ettan är bara ett exempel i raden. Men ett ganska intressant exempel. Jag tror att de flesta som lyssnat på skolministerns prat har trott att han tänker sig att det ska vara möjligt att ge betyg i slutet av terminen. Fast nu har han backat något. Våra argument biter: betyg har den avigsidan att de sätts efter att jobbet är gjort. Om man då vill få det att framstå som om man inte i första hand vill sortera eller straffa/belöna elever, utan är mest intresserad av att leverera ett underlag för vidare mål måste man ju göra något annat. Därför tycker regeringen att vi ska sätta betyg på barnen innan jobbet är gjort. De betygsliknande omdömena ska lämnas i samband med utvecklingssamtalen.

Det väcker massor av intressanta frågor. På min skola strävar vi efter att ha utvecklingssamtal så tidigt på terminen som möjligt, de ska ju vara framåtsyftande och ge eleverna chans att, med stöd från lärare och föräldrar, sätta upp mål för terminen. Om man då får ett sånt här betygsliknande omdöme i februari, där det står "når målen" eller "G" eller något liknande, kan man gå hem då? Eller en annan flummig formulering som ibland cirkulerar: "på väg mot högre mål". Ja, vem är inte det??

Och flummigast av allt, det ska inte finnas några kriterier. Små barn behöver ingen rättsäkerhet. Ju godtyckligare desto bättre, tycks regeringen resonera. Hur korkat som helst!

Slutligen, om nu betygsliknande omdömen är vägen bort från flumskolan, var är forskningsbeläggen för att fler betyg ger mer kunskap hos fler? Och om det finns såna forskningsbelägg, varför stanna vid att bara säga att skolorna kan ge betygsliknande omdömen (och sedan hoppas att kommuner och friskolekoncerner ska besluta om riktlinjer)? Varför inte införa riktiga betyg från ettan?

Imorgon börjar det nya året på allvar. Slut på helger och lov. Maken har tagit med sig sonen och en kompis för att gå och se Guldkompassen. Dottern ska iväg och sitta barnvakt i några timmar - vi får gå på bio en annan dag. Lugnet har lägrat sig. Har suttit ett tag och uppdaterat skolans hemsida och vårt internetbaserade system för information till föräldrar och elever om skolarbetet.

Funderar lite över vad jag hoppas på under det kommande året. Inrikespolitiskt hoppas jag inte särskilt mycket på regeringen, men det finns fortfarande all anledning att hoppas på socialdemokratin. Skolan, jobben och klimatet är tre politikområden jag skulle vilja se progressiva och modiga program växa fram inför 2009 års kongress.

Skolpolitiken kan ta klivet bort från kompromissernas stig. Skolministern har avvisat våra inviter och fastställt att skolpolitiken inte är ett område där han tänker kompromissa. Vi får gärna ansluta oss till folkpartiets politik, men några samtal med givande och tagande blir det inte. OK, då får vi utrymme för vårt eget program. Och då måste vi ta fram vårt eget program. Det förtroenderådet tog ställning till var ju bara hur långt vi kunde gå i kompromissandet. F ö tycker jag det är intressant att det inte längre är regeringens ansvar att sträcka ut händerna och söka breda uppgörelser. Hur hamnade det ansvaret i oppositionens knä?

Nå, vad borde ett s-märkt skolprogram innehålla?
Först och främst en grundlig reformering av grundskolan. Skapa en obligatorisk skola för 6-18-åringar varav 1-2 år innehåller utrymme för egna val/fördjupningar (t ex att studera utomlands, gå som lärling, fördjupa sig i filosofi, spela instrument, bli fotbollsproffs eller något annat). Denna tid bör infalla i 14-15-årsåldern och sedan avslutas den obligatoriska skolan gemensamt. Begränsa de obligatoriska ämnena till några få ämnesområden: SO, NO, Språk, Teknik och Kultur. Låt moment ur de 17 nuvarande ämnena få plats i de fem obligatoriska ämnesområdena. Avskaffa läsåret och inför "riktiga" och reglerade arbetstider för eleverna, med rätt till semester och med tid för läxor inräknat i arbetstiden.

Inför nationella prov i alla ämnen och de första redan andra eller tredje skolåret. Utveckla de individuella utvecklingsplanerna till tydligare överenskommelser mellan hemmet, skolan och eleverna. Komplettera individuella utvecklingsplaner, utvecklingssamtal och nationella prov med kursplaneböcker där varje elevs framsteg dokumenteras och där målen för de olika ämnena framgår. Då blir betygen onödiga och vi slipper trassla in oss i betygsdebatten.

Satsa på utbildningsvetenskaplig forskning. Vi behöver veta mer om vad som funkar i klassrummen. Vi måste har betydligt större utbyte mellan klassrummen och forskningen. Och det är inte bara mobbningsprogram som ska vara grundade i vetenskapen,

Och låt Micke Damberg bli socialdemokraternas skolpolitiska talesman.

Så är det jobben. Det viktigaste vi socialdemokrater kan göra är att se till att debatten om jobben  först och främst handlar om näringspolitiken. Jag tror att många i storstadsregionerna hade svårt att känna sig tillfreds med att vi främst pratade om vad som skulle hända de som var arbetslösa och i mindre utsträckning om hur vi får företag att växa och anställa. Jag tycker att det som hittills kommit från rådslagsgruppen om jobben talar i rätt riktning. Debatten om jobben måste handla om fungerande infrastruktur, bostadmarknad och utbildning!

Och så var det det här med klimatet. Trots allt spelar det inte så stor roll vilken skolpolitik vi har eller hur näringspolitiken ser ut om vi inte klarar miljöfrågorna. Och då gäller det att navigera rätt. Kärnkraft är inte lösningen på energiproblemen. För det första har avfallsfrågorna fortfarande inte lösts. För det andra är uranbrytning så miljöförstörande att vi helst inte vill bryta uran i Sverige (någon annan ska leva med såriga dagbrott). För det tredje måste vi nog ta riskerna för terrorattacker på allvar. I samband med kärnkraftomröstningen tyckte jag det var ett ganska fånigt argument, men efter 11 septemberattackerna är det annorlunda. Om man kan krascha flygplan in i skyskrapor, varför inte i ett kärnkraftverk?

Nej, det krävs andra energikällor - sol, vind, vågkraft, sådana som faktiskt är förnyelsebara. Och smartare lösningar som sparar energi. Kanske också fler yllekoftor. Och nya bränslen till bilar och flygplan. Tänk om man fick fram klimatsmart flygbränsle! Forskning, forskning och forskning kommer att behövas.

Som tur är är det mycket kvar på 2008.