Priset på bostadsrätter

DN skriver idag att priset på bostadsrätter kommer att sjunka. Tror jag det, när borgerliga allianser i hela Stockholmsregionen nu sätter upp särskilda utförsäljningskontor och inför olika hyrköpskonstruktioner för att sälja ut allmännyttan. Nathalie har skrivit bra om det.

Skandal på Konsum!

Jag betraktar mig själv som i många avseenden "förändringsbenägen" och har ofta en ganska osentimental syn på att ändra gamla vanor. I ärlighetens namn är det nog mest till frukost som jag följer rutiner och det är mest av ren självbevarelsedrift.  Men det är dags för en bekännelse. I ett avseende har jag fått medge för länge sedan att jag är stockkonservativ.

Jag är julkonservativ av Guds nåde. Inget julpynt före advent - helst inte i affärerna heller. Och hemma kommer bara vissa utvalda saker upp i adventstid. Ljusstakar och stjärnor (helst orangea pappersstjärnor inköpta på den tiden Konsum hette Konsum och inte Coop). Vid Lucia är det dags för Lisa Larsons "adventsbarn", lingonkrans på dörren och den gröna korgen för julkort. Först när barnen har gått och lagt sig kvällen före julafton får man klä granen och ställa ut annat julpynt. Detta ska ske under ivrigt lyssnande på P1. Denna min julkonservatism har stundtals lett till äktenskapliga kriser. Tack och lov tycks jag kunna kompensera detta med andra, mer älskvärda sidor. Min familj låter mig, med milt överseende, hållas och jag blir oftast inte riktigt julstressad förrän framåt annandagen när livsmedelsbutikerna börjar med oskicket att sälja semlor. Man får bara äta semlor på tisdagar i fastan! Helst som efterrätt till soppmiddagen och gärna med varm mjölk och kanel.

Men nu går skam på torra land! Idag, den 25 oktober säljer Konsum semlor! Det är två månader kvar till jul och minst en månad kvar tills det är anständigt att julskylta. Om det hade varit riktiga Konsum (jo jag vet att dom kallar sig Coop Extra), med medlemsinflytande, då hade jag nog ringt någon i butiksrådet och sagt några väl valda. Men det är ju inte längre konsumentföreningens butiker. Så jag antar att butiksrådet mest är till för att ordna provsmakningar och, nog så viktigt, studiecirklar. Det är Coop Sverige som ska påverkas. Fast man undrar ju vem som köper semlor i oktober?

Hafsigt värre när man tar från de fattiga och ger till de rika

Kanske kan dimmorna kring den nya regeringens budget nu skingras, förhoppningsvis finns det inte så många fler lik i regeringens garderob och vi kan koncentrera oss på politiken. Jo, visst är svartjobben, licensskolket och utrikesministerns ekonomiska intressen i rysk gas och sudansk olja politik, men det finns också annan politik.

De senaste dagarna har allt fler förstått att de menade allvar med försämringar av a-kassan. Stora skattesänkningar blir det också. Men om man granskar budgeten så går 70% av förbättringarna till Sveriges rikaste 20%. Det betalas av de sjuka och arbetslösa.

Särskilt väl genomtänkt är det inte heller. Regeringen tänker lägga pengar på att återupprätta Hällsboskolan, men  staten har redan sålt lokalerna.

De tänker hindra fusket i sjukförsäkringen genom att kräva sjukintyg från första dagen. Om arbetsgivarna utnyttjar det kommer Stockholms läns landsting att hålla 277 läkare sysselsatta med att skriva sjukintyg till folk med snuva istället för att beta av vårdköer.

Och Hem-PCpaketet kostar arbetsgivarna massor av pengar, eftersom också de redan ingånga avtalen omfattas av att bli beskattade.

A-kassorna måste förnya och förändra sina datasystem, det hinner man inte med fram till nyår.

Och de hushållsnära tjänsterna förutsätter att småföretagarna fyller i massor av blanketter och söker pengar och har sig i stället för att utföra tjänster.

Tillråga på allt kan vi konstatera att det statsfinansiella läget inte tillåter någon pandemi. Anslaget för att förhindra sådana är borta.

Hafsigt värre när man tar från de fattiga och ger till de rika.

Husligt höstmörker

Det blir inte särskilt många recept och hushållknep på den här bloggen. Så håll i er nu, för här kommer - på begäran - en släng av min husliga sida. Två pajrecept som garanterat gör tandläkare och dietister missnöjda. Men misströsta inte: alla ingredienser går att få KRAV-märkta och det mesta kan köpas som närodlat (bortsett från citroner och kanel). Baka och njut!

Kanelpaj

3 dl vetemjöl

1 dl strösocker (går utmärkt med råsocker)

½ tsk bakpulver

125 g smör

2 dl vispgrädde

2 tsk kanel

 

Smält smöret. Blanda mjöl, socker och bakpulver och tillsätt sedan smöret. Tryck ut pajdegen i en form med löstagbar botten (ca 22 cm i diameter). Häll över grädden och ställ in i kylskåpet i ca 30 minuter. Värm ugnen till 225 grader.

 

Strö kanel över pajen och grädda i 10 minuter. Sänk sedan temperaturen till 50 grader och grädda i ytterligare 15 minuter.

 

Servera i smala tårtbitar, gärna med vaniljglass.

 

Syrlig citronpaj

Deg

2½ dl vetemjöl

1 msk socker

1 liten nypa salt

1 msk smör

3 msk olja

1-3 msk kallt vatten

 

Fyllning

3 citroner

5 dl socker

½ tsk salt

2 stora ägg

3 äggvitor

 

florsocker

 

Serveras med vispad grädde

 

Ugnstemperatur 225 grader

 

Smörj en 22 cm vid pajform. Blanda mjöl och socker smält smöret och låt det svalna, blanda oljan i smöret och rör sedan ner i mjölet. Tillsätt vatten så degen håller ihop. Klä pajformen med degen.

 

Riv citronskalet. Lägg det rivna i en kastrull. Skär bort det vita skalet och skär citronerna i bitar. Spara saften. Lägg kött och saft i kastrullen. Häll i socker och låt allt smälta ihop på medelstark värme. Vispa äggen med äggvitorna och rör sakta ner citronblandningen i äggsmeten. Häll smeten i pajskalet och grädda längst ner i ugnen i ca 25 minuter, tills fyllningen stelnat och ytan är gyllenbrun. Pudra över florsocker och servera.



Sortering

Det regnar oavbrutet utanför och jag har övergått från att skriva budgetens barnbilaga till att sortera och slänga. I vanlig ordning hittar jag hundra skäl att skjuta upp det tråkiga sorterandet. Måste nog läsa igenom den där rapporten som jag hittade i en av högarna och där var nya numret av näringslivstidningen och ... sådär går det på, men nu har jag fyllt pappersinsamlingen så något har blivit gjort i alla fall.

Folkpartiet förnyar - försiktigt förhoppningsfull

Folkpartiet byter gruppledare här i Sigtuna kommun. Britt-Marie Norelius går och Anders Haag kommer.  Jag har undrat lite över läget den senaste tiden. Folkpartiet tappade ju 2 mandat, trots att de syntes en del i valrörelsen och jag trodde att det var därför den tidigare så högljudda gruppledaren verkade så dämpad. Så fick vi den glada överraskningen att även folkpartiet stödjer försäljning av mark till Sigtuna Stadshotell, trots att hon gett ett annat intryck tidigare i debatten. Ja, så sent som en vecka tidigare antydde hon på kommunstyrelsens arbetsutskott att de kanske inte gillade förslaget. Har hon fått stryk?

Vet faktiskt väldigt lite om Anders Haag, mer än att han ger ett sympatiskt intryck. Kanske kan bytet av gruppledare förbättra samarbetsklimatet i kommunen. Den just avgångna gruppledaren tycktes ha som livsluft att hata socialdemokrater i allmänhet och Anders Johansson i synnerhet. Det är inte så lätt att finna vägar till samarbete då. Men hon kommer att sitta kvar i kommunfullmäktige och dessutom jobba på halvtid åt det lokala folkpartiet så vi får se hur stor förändringen blir. Jag hoppas i alla fall att det blir mycket bättre. Potentialen finns.

Fri entré på muséerna eller subventionerad städhjälp?

Den nya regeringen tycker att vuxna ska betala sina egna kostnader. På museerna. Men inte om de vill att någon annan ska åt dem. Hushållstjänster ska skattesubventioneras och museerna blir av med sin fria entré. Det är borgerlig politik. Här kan man protestera mot det förslaget att göra kulturarvet och konsten till reservat för rika.


Kortkommentaren

A-kassan blir b-kassa.

Eid-al-Fitr

Vad säger man till sina muslimska vänner idag? God Eid-al-Fitr? Eller är den glad? Hur som helst. Idag är mina barn lediga från skolan. Några av deras kompisar firar Eid-al-Fitr, dottern har varit på simhallen och sonen har åkt till mormor och morfar i Vallentuna. Man kan njuta av sin ledighet på många sätt - men jag är glad över att de muslimska barnen i vår kommun inte behövt avstå från att gå i den svenska skolan för att kunna fira med sin familj!

Måndag 23 oktober

Mitt i det vardagliga arbetet blir jag sittande. Idag är det 20 år sedan min pappa gick bort. Han var den konstiga hemmapappan i början av 1960-talet. Jag begrep inte förrän långt efter hans död hur märkvärdigt det var att han var hemma med oss och inte mamma. När jag skulle skriva uppsats i historia fick jag förmånen att skriva om LO:s kvinnolönekommitté i början av 60-talet. Då först förstod jag hur konstig min familj måste ha varit. Jag föddes samma år som LO och SAF tog bort de särskilda kvinnolönetarifferna. Vid den här tiden slogs de socialdemokratiska kvinnorna för rätten till deltid.  Och inte hade han något riktigt yrke heller.

Jag uppfattade aldrig pappa som särskilt politiskt intresserad. Ändå måste han ha haft en övertygelse. En övertygelse som nog grundar sig i erfarenheterna av att växa upp med ensamstående mamma i ett gårdshus på Östermalm i direkt kontrast mot de rika i gathusen. Bland de filmer han var mest stolt över tror jag att Främmande Hamn stod överst på listan. Den blev utbuad på filmfestivalen i Cannes 1949 som kommunistpropaganda. Den starkaste scenen i filmen är nog när sjömännen stämmer upp i Internationalen, var och en på sitt eget modersmål. Den filmen skulle jag vilja visa mina barn.

Tack och lov har barnen en alldeles levande och verklig morfar - en som man kan dra med på äventyr eller få komma och sova över hos.

På födelsedagen

Det är lika bra att erkänna direkt. Jag är ingen sportfåne. Hatade gympan i skolan, även om jag under flera år tränade simning (fortfarande något jag gillar - brukar smyga in i simhallen när ungarna tränar basket) och dessutom under kortare perioder tränade basket och volleyboll. Orientering var min favoritidrott i skolan, de andra älgade rakt ut skogen och fastnade i något kärr, medan jag promenerade i skogen på stigar och hittade alla kontroller.

Men idag är jag stolt medlem av världens bästa idrottsförening.
Rosersbergs IK. Vi har varit medlemmar nästan sedan vi flyttade hit för 11 år sedan.

RIK är Rosersberg. 50% av femteklassarna spelar fotboll och 48% spelar handboll. För det mesta i RIK:s regi. Träningstider och resurser fördelas rättvist mellan killar och tjejer. Det är den enda idrottsklubben som har lika många tjejer som killar som medlemmar i vår kommun. Här satsar man på bredden. Alla ska med. Det viktiga är att ha roligt och att vara bra kamrater. För mig är det frågan om folkrörelsesveriges djupaste rötter och varmaste värderingar. Det är också RIK som står för midsommarfirande och valborgsfirande, liksom för ungdomsdisko och annat. I kväll är det dags att gå man ur huse - de vuxna firar RIK:s 85-årsdag med middag och dans. När P och jag var på deras 75-årsfest konstaterade vi att 10% av rosersbergarna var där. Det är i mångt och mycket RIK:s förtjänst att Rosersberg är det samhälle det är - ett ställe där vi bryr oss om varandra, tar ansvar för varandra och där det är viktigare att alla är med än att toppa laget.

Umeå var mörkt

när jag kom, och fortfarande mörkt när jag åkte därifrån.  Ur dagboksanteckningar:

Onsdag 00.25

På hotellrummet i Umeå efter debatten. Inte uppkopplad. Bäst i vår debatt var utan tvekan Josefine som är ordförande i SVEA – allt är inte elevernas fel om det är oroligt i klassrummet. Elever som får inflytande tar också ansvar. Just det.

 

Trots viss osäkerhet om vilket hotell vi skulle bo på så löste det sig till det bästa. Svt hade bokat in alla tillresta, utom skolministern, på samma hotell. Tillbringade en stund med andra debattörer, Stefan Carlén (ekonom på Handels) och Josefine Brink (v-riksdagsledamot) som båda debatterat hushållsnära tjänster och Mia Sand (vänsterpartistisk yrkesofficer) som debatterat värnplikt. Man är alldeles för pigg och uppspelt efter en debatt. Det värsta är att vi blir hämtade 06.15 imorgon, förlåt idag, för att hinna med planet hem. Gräsligt.

 

Tillägg torsdag morgon: Direkt från flyget till budgetberedningen och nu är det dags att fortsätta med budgeten. Pust. Inte mycket bloggande de närmaste dagarna alltså.


Umeå nästa

Har suttit i två dagar med genomgångar av alla nämnder och förvaltningar inför budget 2007. Siffror och mål, investeringar, ramar och netton dansar innanför ögonlocken. Vi fortsätter imorgon, då ska vi först ta oss an investeringsbudgeten.

Men innan dess - en tur till Umeå för att diskutera ordning i skolan i
Svt Argument. Tur att man har nära till Arlanda.

Långdraget ärende mot mål

Igår kväll ledde jag det sista ordinarie kommunstyrelsesammanträdet för mandatperioden. Konstig känsla, men jag kommer inte att sakna sammanträdena. Däremot kanske att vara mitt i utvecklingen. Att både följa och leda den. Ett av de strategiskt viktiga besluten vi fattade igår kväll var att sälja tomtmark till Sigtuna Stadshotell för att göra det möjligt för dem att bygga ut. Besöksnäringen är central för vår kommuns näringsliv. Här finns 19 hotell, över nittio utskänkningstillstånd och vi hade 2005 425 000 gästnätter - bara Stockholm, Göteborg och Malmö hade fler! Och kommunstyrelsen var nästan helt enig. Visserligen fattades beslutet efter votering, men den slutade 14-1 för försäljning. Det känns skönt att veta att vi gemensamt vill att kommunens besöksnäring ska fortsätta att utvecklas!

Rekordregering...

På tio dagar har två ministrar tvingats avgå och fyra polisanmälningar har gjorts. Det måste ändå räknas som rekord!
Och i konsekvens med de värderingar som får statsråden att låta bli att betala tv-licenser och arbetsgivaravgifter för de lågavlönade barnflickorna läggs nu en statsbudget. A-kassan blir dyrare och sämre. Sjukförsäkringen försämras. Feriejobben för ungdomar ska bort.

Och skolministern lovar att Hällsboskolan ska återuppstå. Ingen på hans departement har talat om att staten har sålt Hällsboskolan till Sigtuna kommun. Och att hans partikompisar gärna vill göra gällande att de minsann drivit frågan om att kommunen ska köpa skolan. De gick och pratade på Stora Gatan medan vi förhandlade. Men det kan hända att det finns några kvadratmeter över för staten att hyra när vi fyllt våra behov av utrymme för förskola, skola och omsorg...

Kanske innebär kulturministerns och handelsministerns avgångar att det nu blir dags att granska de stora elefanterna. Carl Bildts intressen i mänskliga rättigheter i Sudan, t ex, genom styrelseuppdraget i Lundin Oil. Miljöpartisten Johan Lundqvist frågar sig på sin
blogg vad som är värst - Lundin Oil i Sudan eller Cecilia Stegö Chilòs tv-licens. Jag tycker varken det ena eller andra är acceptabelt.

Fri entré på muséerna första offret

Men hallå, sade tolvåriga dottern upprört, vem röstar på ett parti som tar bort fri entré på muséerna. Ja, det är obegripligt.

Ska man gratulera, eller?

Carin Jämtin föreslås som nytt borgarråd efter Annika Billström. Stockholmarna är att gratulera - Carin var en av favoritministrarna. Frågan är om Carin är att gratulera. För oss utomstående verkar Stockholms Arbetarekommun vara ett getingbo av värsta slag att sticka in huvudet i. Det finns inte någon direkt tradition att stötta sina borgarråd när det är tufft. Vilken kritik man än vill rikta mot Annika Billström så framstår det ändå som om hon blivit rusktigt illa behandlad av sina egna. Hoppas att Carin nu väljs med enighet och att Stockholms Arbetarekommun med det valet kan inrikta sig på att stödja sina borgarråd när det blåser.

Nya moderaterna och Bakunin

Nu vet jag vad som är nytt med de nya moderaterna! Det framgår av de taskiga bortförklaringarna om att anlita svart arbetskraft. Det är förståeligt och mänskligt att stjäla om man inte har råd. Bakunin rules!

Ootroligt!

Ser att Bertil Östberg blivit statssekreterare hos Jan Björklund. Undrar hur det ska tolkas. I skiftet mellan 1970-80-tal var han kanslichef för SECO. För den läsare som till äventyrs inte känner till denna ärevördiga organisation kan jag berätta att det var föregångaren till Elevorganisationen, en radikal elevfacklig organisation som uppviglade elevråd och drev Operation Dagsverke. Jag blir både upplivad och fundersam över detta. På Bertils tid gavs boken "Skola utan kateder" ut. Kravet var "avskaffa betygen". Den stora betygsmarschen 1978 var en fantastisk upplevelse. Om Bertil möjligtvis har kvar några värderingar från den tiden kommer Björklund att få svårt att driva betongpopulism. Å andra sidan är Göran Skytte nu kolumnist på SvD:s ledarsida där han sablar ner fackliga framsteg som arbetslshetsförsäkring. Men jag hoppas ändå på Bertil. Annars blir livet allt för svart.

Kloka inlägg

om de nya statsrådens svarta hemhjälp kan man läsa här och här.

Tidigare inlägg Nyare inlägg