Infrastruktur för storstäder?

Jag glömde att kommentera utnämningen av Åsa Thorstensson (c) till infrastrukturminister. Jag vet egentligen väldigt lite om henne. Men hon ska veta att förväntningarna på henne är oändliga i Stockholm - Mälardalen. Alliansen har kritiserat  - ibland med rätta - s-regeringen för att inte göra infrastruktursatsningarna där människorna bor och för att vara Stockholmsfientliga. Därför känns det lite oroligt att man nu utser en centerpartist från landet. Här hade en sådan som major Björklund gärna fått peka med hela handen. Det hade varit bättre om han styrt över asfalt och räls än över barnens arbetsmiljö. Oroligt känns det också när hennes kommentar - enligt DN - är något svepande om att hela Sverige ska leva. Tyvärr betyder det oftast att det är helt ok att bygga både järnvägar och motorvägar i obygden och att det ska ske på bekostnad av de rika och allmänt ondskefulla storstadsborna i Stockholm - Mälardalen. De har ju ändå tunnelbana.

Då vill jag bara tipsa om att vi har inte tunnelbana. Vi har inte ens motorvägsavfarter nog till landets storflygplats Arlanda. Och ingen motorvägsanslutning till regionens snabbast växande logistikcenter i Rosersberg. Och pendeltågen går inte i tid. Det enda vi kan glädjas åt just nu är att vi inte blir av med några trängselbussar vid årsskiftet. Vi har nämligen inga trängselbussar.

Lördag

Jordig, svettig och lycklig återvänder jag in efter ett nappatag med min totalt förvildade trädgård. Nya lökar har grävts ner – fler pingstliljor, fler vintergäck, fler kungsängsliljor och fler våriris. Jo, jag vet att de flesta är pigga på att sprida sig och bli fler, men jag är för otålig för att vänta. Jag vill ha ett hav av narcisser i vår. Och våririsarna är så vackra. Några nya tulpaner åkte med av bara farten.

 

Om några timmar ger jag mig iväg tillsammans med goda vännerna A, M och U ut på båttur med spa. A tog ett ansvar för att vi skulle komma iväg lite längre tid den här gången – annars har vi varit på ett lokalt spa och åkt hem till familjerna efter ett par timmar.


Att sätta bocken till trädgårdsmästare

Socialdepartementet har lämnats över till de skenheliga. De kan visa att de är goda kristna som ger allmosor åt de fattiga och ser till att kvinnan tige i församlingen genom att ge henne vårdnadsbidrag. De ska också se till att gamla människor ska få flytta in på äldreboendet för att de uppnått en viss ålder, inte för att de behöver det särskilda stödet på äldreboendet. Vad gör vi då med 82-åringen som behöver vård? Jag tycker fortfarande att välfärden ska fördelas efter behov och betalas efter förmåga. Men att ge Göran Hägglund ansvaret för homoäktenskap är väl ändå höjden? Men han är avslöjad av SvD och Fredrik...


Olustig integrationspolitik

Den nya integrations- och jämställdhetsministern är förstås ett ”smart” drag. Om man skickar fram en svart kvinna att föra en invandrar- och kvinnofientlig politik kan man väl inte bli anklagad för att vara rasist? Vi har redan hört henne använda den taktiken när hon blivit ifrågasatt för att hon tycker att staten ska bestämma vid vilken ålder muslimska flickor ska få bära sjal och att obligatoriska gynkontroller ska införas för högstadielever i kampen mot könsstympning. När Kurdo Baksi är kritisk kallar hon honom för säkerhets skull för patriarkal istället för att bemöta kritiken.

 

Det är en tydlig signal som skickas ut till alla invandrare: ”bli som svenskarna eller åk hem. Dölj era kulturella särdrag. Vi fixar integrationen genom att skapa en låglönemarknad, så ni kan städa hemma hos den svenska medelklassen och därmed lära er språket.” Man anar vilka krafter som gillar den politiken. Det känns också olustigt att regeringen genom den här utnämningen visar tecken på att möta främlingsfientliga populister på danskt vis.


Inga nya moderater på UD

Ett annat tydligt tecken på att ”nya moderaterna” bara är yta är utrikesdepartementet. I den allmänna förtjusningen över att Carl Bildt tackat ja till att bli utrikesminister är det ingen som kommenterar att bunkerbyggaren får så mycket makt. Och ännu färre har kommenterat valet av biståndsminister. Oron för Sveriges solidaritet med världens fattigaste är befogad. Regeringsförklaringen visade tydligt – det är Europa, USA och Ryssland som engagerar. De fattiga i Afrika får hoppas på någon annan. Och Gunilla Carlsson tvekar säkert inte att rasera det svenska biståndet.


Kultur på marknadens villkor

Alliansen har ingen kulturpolitik. Så därför tillsätts en nyliberal kulturminister. Pinsamt nog hade ingen talat om för henne att hon skulle ha idrottsfrågorna på sitt bord. Men hon låter nog gärna marknaden ta hand om hela kulturarvet, kulturinstitutionerna, idrotten och de fria grupperna. Moderaterna har en kluven inställning til lkulturpolitiken av tradeition. Dels finns där de kulturkonservativa, dels finns där marknadsliberalerna. Nu var det liberalerna som drog det längsta strået. Kulturarbetare får väl betraktas som vilka företagare som helst. Symfoniorkestrarna får spela på ackord. Glöm alla förhoppningar om att utvärderingen av fri entré på museerna skulle få alliansen att ändra inställning. Skynda er att gå på era favoritmuséer och att betrakta era favoritverk, snart har vi inte råd. Eller så täcks verket av en sponsorlogga.


Folkilsken regering med folkilsken politik

Undrar hur Fredrik tänkte när han utsåg ministrar. Vilka är de verkliga motiven? De fyra regeringspartierna tycks ha fördelat politikområden så att partiet med den mest folkilskna politiken har fått posten. Om de olika statsråden är en vink om vilken politik som ska föras då blir det inte roligt. Eller som killen på macken kommenterade valresultatet: Det är bäst att hålla sig frisk de närmaste fyra åren.

 

Sedan undrar jag om inte statsministern strängt har uppmanat sina partiledarkollegor att inte välja statsråd efter kompetens och lämplighet utan efter den mest folkilskna politiken. Hur ska man annars förklara att flera borgerliga politiker som är mycket kompetenta på sina områden står utanför? Anders Wijkman, Birgitta Ohlsson, Karin Pilsäter, Sten Tolgfors – det finns en ganska lång rad av politiker som är mycket duktigare än de som nu fått plats i regeringen. Men det kanske hade varit svårare att tygla dem?

 

Regeringen blev mer jämställd än jag vågade hoppas. Men faktum kvarstår – det är fler moderater än kvinnor i regeringen. Och faktum kvarstår – högerpolitiken blir inte mindre kvinnofientlig bara för att kvinnor driver den. Minst två av de nya statsråden (kvinnor) har haft svart städhjälp ”för att klara av att driva företag” och statsministern själv har betalat slavlöner till kvinnor för att de ska ta hand om hans hem. Kvinnors frigörelse blir inget värd om den förutsätter förtryck av andra kvinnor.


Röda Sigtuna - kommunledning klar

Äntligen är förhandlingsresultatet offentliggjort! Sigtunaborna kan andas ut och arbetet kan fortsätta.


Sjuka barn och sjuka system

Det är inte utan att man blir tvärförbannad på de som stjäl våra gemensamma pengar genom att ta ut tillfällig föräldrapenning på fel grunder. Ännu mer förbannad blir jag på att det uppenbarligen finns en stor grupp högavlönade män som tycker att andra ska betala deras lediga dagar.

Men så måste vi också vara nyanserade. Den utredning som diskuterats handlar om felaktiga utbetalningar. Brott och bedrägerier ska anmälas, bestraffas och bespottas. Men de andra felen? Är det möjligen så att det ibland är krångligt att anmäla rätt? Under en period var jag föräldraledig 20% från jobbet - men det gick inte enligt försäkringskassan. Däremot kunde jag vara ledig en dag i veckan... Och hur går det för de familjer där mamma och pappa delar på ansvaret för sjuka barn och pusslar med halvdagar, varannandagar och annat? Kan det vara så att det ibland är "fel" förälder som är anmäld till försäkringskassan bara för att man varit mer angelägen om att ta hand om det sjuka barnet än att fylla i blanketter? Och hur är det med de friska barn som är hemma med sina föräldrar? Ibland händer det att barn som är fullt friska medicinskt har det trassligt på olika sätt och behöver reda ut det. Jag säger inte att det är den tillfälliga föräldraförsäkringen som ska betala det, men det kan finnas skäl som inte bygger på girighet när människor felutnyttjar våra system.

Och vilken kontrollapparat vill vi ha på förskolor och fritids? Idag är närvarolistor offentlig handling på våra kommunala skolor, men inte på de enskilt drivna. Nog för att jag gillar offentlighetsprincipen och gärna skulle se att den i större utsträckning gäller enskilda skolor och förskolor, men det är inte i första hand för att göra om förskollärare, fritidspedagoger och barnskötare till försäkringskontrollanter - de behövs bland barnen.

Ett mer nyanserat resonemang gör det svårt. Jag skulle vilja skrika högt av ilska över försäkringsbedrägerierna som tidningarna skriver om, men tänk om det är något annat än ondska som ligger bakom?

Bloggpaus

Tiden går fort när man har roligt. Helgen var helt befriad från datorer och internet. Familjen, sonens födelsedagsfirande, dotterns basketträning, trädgården - ja, åtminstone inköp av de lökar som ska grävas ner. Härligt! Så jag har inte tagit mig tid till något bloggande. Det fanns viktigare saker att göra.

Nu går vi in i det intensiva skedet av det kommunala budgetarbetet. Alla nämnders och styrelsers förslag ska gås igenom och granskas. Texter och målbeskrivningar ska göras med utgångspunkt i valprogram. Prioriteringar och omprioriteringar.  Men först gäller det att läsa på så man ställer rätt frågor.


Som balsam för en dålig mor

Håller så sakteliga på att försöka komma ifatt alla "bra-förälder-kraven" En cm blanketter ligger hemma och väntar på att bli ifyllda. Ni vet, PUL-blanketter, adressuppgifter, ordningsregler att skriva under från skolan, blåsorkestern, kulturskolan, basketlagen... Aaaah och på fredag har sonens klass klassfest och på lördag är det match och ...

Var och hämtade dottern på basketträning. Medan vi sitter och småpratar på läktaren slås jag av den fasansfulla insikten att hon bergis just haft historieprov. Så jag frågar oroligt. Och ja, det har hon. Skuldkänslorna slår ner som en bomb. Jag har inte ens frågat vad det handlar om, än mindre hjälp henne att läsa på. Full av ruelse ber jag om ursäkt, krälar i stoftet. - Jag är en dålig mamma, säger jag förtvivlat. - Det gör inget, ler dottern förtröstansfullt - jag är en väluppfostrad dotter, så du behöver inte hjälpa mig. Jag har läst på själv. Och du, säger hon, det gick bra. Och värmen sprider sig i bröstet, jag blir nästan gråtfärdig. Så lite engagemang i efterhand: Var det någon fråga du tyckte var svår? - Nej, kommer ett tryggt och självsäkert svar. Och hon har säkert rätt. Men ändå. Trots allt är det viktigare med provstöd, än med blanketter. Så de får nog ligga ett tag till.

Röda Sigtuna - de blå darrar!

Det finns olika sätt att få bekräftelse. Ett är när moderaterna blir så skakis av en kommentar här på bloggen att deras oppositionsrådskandidat skriver en hel debattartikel i Sigtunabygden, hänvisar till bloggen och polemiserar med den. Det enda som fattas i artikeln är adressen till bloggen.  I inledningen till artikeln skriver Sörqvist (m): "Valet är över. Väljarna i Sigtuna kommun har sagt sitt. De har gett ett klart besked. De har givit den tidigare majoriteten underkänt. De har inte gått förnyat mandat av väljarna för fortsatt vänsterpolitik."  Han är nog rätt ensam om den tolkningen. Och den håller bara om man förtiger en del av sanningen.

På ett desperat sätt försöker han leda i bevis att alliansen har vunnit genom att peka på de mandat hans moderater, samling för sigtuna och centern har tagit. Vad han inte säger något om däremot, är att mandatförändringen inom den lokala alliansen är ett nollsummespel. De har fortfarande 23 mandat. Faktum är däremot att de partier som inte ingick i något samarbete före valet som stärkt sin ställning.

Centern har på medlemsmöte före valet beslutat att inte ingå i alliansen. De har drivit en självständig och lokal politik. Nu står de fria att göra upp med vilka de vill. Det är faktum. Att Lars-Göran Sörqvist inte respekterar medlemsbeslut är väl hans eget problem, men det blir ju inte lättare för centern att göra upp med några som tänker sluka dem till frukost.

Så kan man titta på kommunvalsresultatet och vad som hänt de två stora partierna i fullmäktige. Socialdemokraterna gjorde ett mycket bra val 2002 och fick fyra nya mandat. Vi har i år gjort ett uselt riksdagsval, men trots det har vi fått fler röster i kommunvalet än 2002 och vi behåller vår mandatställning. Sett till förutsättningarna att vi redan hade en stark ställning och att riksvinden varit en tuff motvind har vi gjort ett lysande val. Och nej, det resultatet är knappast ett mandat för alliansen att ta över makten.

Men moderaternas mandat då? På riksplanet har de mandat för att föra socialdemokratisk politik. Lokalt har moderaterna förvisso fått fler mandat i kommunfullmäktige, om än på sina allianskamraters bekostnad. Men 2002 gjorde moderaterna ett historiskt dåligt val och tappade fyra mandat. I år har moderaterna haft medvind - på riksplanet har de inte gjort ett bättre val i modern tid. Och ändå fick de bara tillbaka två av de tappade fyra mandaten. Sett till förutsättningarna är det uselt. 1089 kommuninvånare som röstade på moderaterna i riksdagsvalet ville inte ha moderaterna vid makten i kommunen. Om detta inte ska tolkas som att vi har fått ett mandat att fortsätta så måste det vara Sörqvisteffekten som slagit till?


Ångestskapande löpsedlar

"Du kan få ångest av ditt stökiga hem" utropar Expressens löpsedel idag med världskrigsrubriker. Stilla undrar man om man är den enda i världen som inte tycker det är någon direkt nyhet. Har inte expressen-folket läst Cecilia Torudds fantastiska "ensamma mamman" och förstått att den är så rolig för att den på kornet fångar all världens smulor? Men sedan klipper de till med det verkligen ångestskapande "experternas enkla råd" Gaaaah! Ytterligare någon förnumstig typ som inte har något liv som ska tala om hur man gör - teoretiskt. Har för säkerhets skull undvikit kvällstidningarna idag också. Studio Ett och Ekot är så mycket bättre.

Om du känner att du förgås av ångest kan du läsa två bra inlägg om skolan: Nathalies finns
här och Johannas finns här. Förresten, läs ändå.

Nya bloggvänner

Kolla in Sara och Amanda. Häftigt att få se tonårsbloggar med bilder på klassiska omslag från Clash och Ramones. Kluven känsla. Å ena sidan är det kul att se att de gillar musik som jag gillade i deras ålder. Å andra sidan den hisnande insikten att det var 1977 jag var i London och kollade punkare...

Nationell eller lokal valrörelse?

När Sigtuna arbetarekommun inte fick sina kandidater på anständiga platser på riksdagslistan och landstingslistan bestämde vi oss för att driva en rent lokal valrörelse. Vi hade visserligen centrala valaffischer uppe innan våra egna var klara och vi har haft flera ministerbesök. Men i övrigt har vi haft vårt eget lokala material, lokala budskap och lokala kandidater. Jag tror att det är en av de viktigaste förklaringarna till att det gått så bra för oss.

Moderaterna, däremot, hade en nationell kampanj. De hoppades vinna på Reinfeldt. Visserligen slår riksvinden igenom, men här var det en stilla bris jämfört med länets fulla storm. Moderaterna fick bara tillbaka två av de fyra mandat de förlorade förra gången.

Moderaternas omtalade 100-timmarskampanj genomfördes här. Massor av nya affischer och banderoller sattes upp. Morötter och äpplen delades ut vid stationen. Dörrar knackades. Kort sagt, de var mycket mer aktiva än någonsin. Men i Sigtuna kommun hoppades de på Reinfeldt och riksvinden. I Solna och Sundbyberg däremot var de lokala. Fulla av lögner och personangrepp visserligen, men de var lokala. Att sätta upp en affisch "bygg inte här" i en omtyckt park eller "lägg inte ner det här äldreboendet" kan skrämma upp vem som helst och gör det tydligt att det spelar roll hur man röstar i kommunvalet. Det upprörande i sammanhanget är att ingen har föreslagit att parken ska bebyggas eller att äldreboendet ska läggas ner.

Om det inte är den lokala vinklingen som varit avgörande vad är det då? Är det dirty campaigning? Det ligger nära till hands att konstatera att visserligen tycker ingen om det men kanske är det effektivt? I så fall lär vi få se mycket av det i framtiden. Låt oss hoppas att de djupare analyserna kommer fram till att det är den lokala vinkeln som är det avgörande, inte lögner och personangrepp.

Snuva och eftervalstankar

Apförkyld. Snörvel och elände. Söndagen tillbringade jag i tävling med katten om vem som kunde ligga längst på soffan. Jag vann. Ont i halsen, snuvig och feber. Har faktiskt inte orkat koppla in datorn för att blogga.

Här pågår samtal, diskussioner och förhandlingar om nästa mandatperiod för fullt. Och nej, jag läcker inte via bloggen om hur det går. Men, jag är fortfarande hoppfull. Det är lite tjatigt med alla som frågar hur det går - som om vi skulle hålla resultatet hemligt och inte berätta så snart det är klart?? Nu är det ju partier med djup medlemsdemokrati som förhandlar, och varje steg måste accepteras av medlemmarna. Det kan ta lite tid jämfört med de partier där ledningen bestämmer allt. Demokrati är ingen snabb process, fördelarna ligger på helt andra plan.

Det pågår en diskussion om Sverigedemokraterna. Nu höjs varningens finger - ska de isoleras eller inte? Jag tycker det är ganska enkelt. De ska inte ha mer inflytande än deras väljarstöd ger underlag för. Att vi inte samarbetar med dem (eller gör oss beroende av dem) är självklart - vi delar inte samma värderingar och politik. I Sigtuna kommunfullmäktige finns 10 partier. Förra mandatperioden fanns där 9 och perioden dessförinnan 10 partier. För oss är huvudmotståndaren tydlig - det är moderaterna. Därför är det moderaterna vi främst debatterar med, inte kd, samling för sigtuna eller något annat litet borgerligt parti. Skälet för oss att alls ta debatter med företrädare för fp eller något annat borgerligt parti är ju att de kan få gehör för sin politik genom samarbetet med moderaterna. För övrigt - hur ska man kunna ta debatter med de som aldrig är ute i dagsljus? Under valrörelsen har vi inte sett några Sverigedemokrater levande, bara deras flygblad. Om vi nu inte lyfter fram kd, fp, afsk eller sfs i ljuset genom att utmana dem på debatter, varför skulle vi utmana ett parti utan kommunpolitik som inte delar den grundsyn på lika värde som vi har?

Tiden rinner iväg

Det blir sällan som man tänkt sig. Har snikat åt mig en egen förmiddag. Tänkte städa lite badrum och kök. Men, nej det blir inte av idag heller tydligen. Väcktes av maken som stod vid stationen utan SL-kortet - det låg i min ficka eftersom jag varit borta igår kväll. Kastar mig i väg med kortet. Åker tillbaka och fixar frukost. Tar en stund med tidningen och te-koppen. Då ringer mobilen. Hinner inte svara, men får höra en ömklig son i andra änden - han mår illa. Bara att slänga sig iväg på cykeln. Passar på att byta några ord med sonens fröken om läget i allmänhet. När vi kommer hem har sonen för säkerhets skull kallat in kavalleriet, dvs farmor och farfar. Pratar en stund med farmor och försäkrar henne om att det kommer att bli bra. Så ber jag sonen ta fram inbjudan till på lördag - han fyller elva år - och önskelistan som nu ska skickas ut. Sedan ringer mamma, så klart deppig efter valresultatet i Vallentuna. Och nu är det dags att duscha för att hinna till Sumpan på möte med partidistriktets kommunala grupp. Men först ska jag äta lunch med Solnas bästa oppositionsråd, som äntligen tagit sig samman och skaffat en egen blogg. Länk till Johanna Graf hittar du bredvid. Städa får jag nog göra i nästa liv.


Nu kommer det i fatt oss...

... valrörelsens alla dagar av hårt jobb utan paus, sena kvällar, tidiga morgnar och den allmänt osunda effekten av att äta grillkorv mellan appellerna på en gårdsfest till middag. Idag har jag inte varit så värst effektiv. Hade sammanträde i socialtjänstutskottet under förmiddagen och har sedan försökt gå igenom några högar på skrivbordet och läsa på inför morgondagens ekonomiberedning. Delårsbokslut två.

Samtidigt arbetet för nästa mandatperiods majoritet. Det är många som inte har förstått att centern här i kommunen aktivt, på medlemsmöte, har bestämt sig för att stå utanför alliansen. Och så räknar de med att aktion för sigtuna ska samarbeta vänsterut. Och det är klart att då är det lätt att räkna ihop 25-25 i mandatställning. Men så enkelt är det inte. Faktum kvarstår - vi socialdemokrater stärkte vår ställning, den lokala alliansen förlorade valet och det finns goda förutsättningar för ett blocköverskridande samarbete. Men mediarapporteringen har inte varit glasklar.
Här kan du läsa vad UNT skrev på valnatten, publicerat ungefär när så många valdistrikt var räknade så att vi var uppe i 49%... Och här kan du läsa vad de skrev igår.  Inte undra på att människor är förvirrade.

Kommunstyrelse i går kväll. Högersidan såg ut att vara befolkad av dysterkvistarnas sammansvärjning. Men det är klart att där fanns inte många som hade anledning att le.

Röda Sigtuna

Vi vann, åtminstone lokalt - Sigtunaborna har sagt sitt och vi vann! I mitt eget valdistrikt, Rosersbergs södra hade vi nästan 44% i kommunvalet, mot 32 i riksdagsvalet. Trots rikstrenden har vi faktist gått framåt i Sigtuna kommun, om än marginellt. Och valdeltagandet ökade med 3%! Som vi har slitit för att få upp valdeltagandet. Och det gick! Nästa val pressar vi upp det lite till. Det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.

Vår lokala allians förlorade. Trots moderaternas bästa val i mannaminne så lyckades de lokala moderaterna bara ta tillbaka två av de fyra mandat de tappade i förra valet. Folkpartiet tappade två av sina sex mandat. Kd tappade ett mandat och Sigtunapartiet samling för sigtuna vann ett mandat till. Summa summarum oförändrade 23 mandat. Det är ett tydligt besked från väljarna i en kommun som de senaste 26 åren haft 13 borgerliga.

Men så finns också smolket i glädjebägaren. Sverigedemokraterna kom in i vårt fullmäktige. Inte som vågmästare (det är inte så lätt att vara vågmästare i ett fullmäktige med 10 partier representerade), men de kom in. Fy f-n. Det är inte kul.

Vänsterpartiet tappar två av sina tre mandat. Deras enda mandat kostade dubbelt så många röster som  Sverigedemokraternas. Dessutom betalade de mer för ett mandat än vad Miljöpartiet fick ge för två. Det är surt.

Och våra trogna, säkra grannar. Upplands Väsby, Sundbyberg... Det är inte kul att vara omgiven av ett kallt, blått landskap - grannkommuner, landsting, riksdag. I den verkligheten ska vi jobba.

Men vi ska jaga högeralliansen varenda dag i opposition. Och 2010 tar vi dem!

"Jag vill ha en sopfångare"

Valdagen är den värsta dagen i hela valrörelsen. Taggad till tusen, dödstrött och full av energi och kamplust. Och så kan man bara vänta. Jo, förstås dela ut valsedlar och sådant, men ändå. Dagen är så lååååång!

Om det finns någon rättvisa i världen så vinner vi i Sigtuna. Vi har genomfört den politik vi fick förtroende för fyra år sedan, och mer än så. Skolresultaten är bättre, lärartätheten högre, äldreomsorgen tryggare, förskolan förbättrad, vägarna både vackrare och trafiksäkrare, företagen många fler. Det är också vi som har drivit en lokal valrörelse och talat om vad vi vill. Det har inte våra motståndare.

Stod för en liten stund sedan och delade ut valsedlar. Den lokala moderaten ojade sig över att de, till skillnad från oss, hade så lite pengar att de var tvungna att dela ut materialet själva. Och??? Hur tror han Rosersbergarna fått sex olika allmänna utdelningar och fyra olika riktade brev i sin brevlåda den gångna veckan? Det är väl klart att vi springer ideellt och delar ut vårt material! Och det är många som bjuder på saften till kaffebordet eller en kaka vid gårdsfesten. Det säger ju faktiskt mer om moderaternas traditioner än om våra.

Nu är det snart slut på valrörelsen. Sakta ska livet återgå till ett mer normalt tempo. Tomt, men också ganska skönt. Det finns en hel del "eftersatt underhåll" hemma om man säger så, eller som sonen utropade imorse: jag vill ha en sopfångare! Jag har ingen aning om vad det är, men känner på mig att jag också vill ha det. Kan man jaga dammråttor med dynggrep, eller måste man skjuta dem först?


Tidigare inlägg Nyare inlägg