Anna-Karins ofullbordade

Idag har jag skolat om balsaminer och basilika. Tänk vad jord luktar gott. Har börjat gräva ut för min nya rosenrabatt, men tog en paus för att gå in och påbörja nästa års schemaläggning. Att hämta hem schemaprogrammet är ingen höjdare när man är uppkopplad med ett gammalt 56k-modem?

 

Just nu är trädgården så full av möjligheter. Rosenrabatten är fantastisk i mitt huvud, men kommer förstås att vara något mindre storslagen i verkligheten. Alla fröer som står och gror på olika håll, fulla av sommardrömmar. Sparrisen som ser så mumsig ut. Nästa år blir det sparrismiddag i Rosersberg ? med hemodlad sparris. I år får man nog nöja sig med köpesparris.

 

Varje år går jag och hoppas på att rabarbern ska vara stor nog för att bli rabarberpaj till Valborgsmäss. I år är den det. Det blir rabarberpaj till efterrätt i kväll. Och imorgon ses vi i leden.

Debatten mot Ulf Nilsson (fp) gick bra, men 30 minuter är kort. Hur ska man hinna svara på frågor och angrepp och dessutom få fram den egna politiken? Tur att vi inte höll några inlednings- eller avslutningsanföranden och tur att vi fick bra frågor från både publiken och mötesledaren Gabriel Romanus.

 

Men nog hade jag velat ha mer tid för att Ulf Nilsson skulle få besvara frågan hur det kan gå ihop när han å ena sidan säger att yrkeselever och lärlingar inte behöver läsa allmänteoretiska kurser. Folkpartiet är inte alls kunskapsfientliga. Han tycker inte det är en återvändsgränd, för de som går yrkesprogram eller lärlingsprogram kan ju alltid läsa in kärnämnen på KomVux.Jaså? Men inte om alliansen får bestämma. I budgeten i höstas tog de bort 1/3 av det statliga anslaget till vuxenutbildningen. I vår kommun, där 52% av den vuxna befolkningen saknar 3-årigt gymnasium, blev nedskärningen ännu större. Nästa 40% togs bort. Dessutom har man försämrat villkoren för vuxna som ska studera och tagit bort möjligheten att gå direkt från gymnasiet till vuxenutbildningen. Så hur ska det gå till?

 

Det var kanske tur för dem att tiden inte räckte till.

Den uppmärksamme läsaren noterar att det inte blev någon distriktskongressblogg. Trots att Pär Nuder höll ett bra anförande, där Afrika faktiskt fick ordentligt med plats och det känns att internationell solidaritet inte bara handlar om EU. Trots att det seminarium som jag höll tillsammans med Lars Bryntesson inte bara samlade flest deltagare utan förmodligen också de vassaste inläggen från deltagarna. Kanske tack vare att vi var några som inte kunde motstå danslusten när bandet spelade "Another brick in the wall" och sedan dansade till sent...

Sedan har det varit intensiva arbetsdagar mec mycket att göra. Jag har just granskat vår timplan och funderat över vilka justeringar vi bör göra inför kommande år med anledning av vår kulturinriktning. Det finns ett utrymme inom timplanen som kan utnyttjas och det kanske är precis vad vi ska göra. Jag har tagit fram ett par alternativa varianter för personalen att diskutera. Så nu är det nog dags att släppa tankarna på jobbet.

 

Egentligen borde jag förbereda mig för morgondagen. Jag ska ersätta Marie Granlund i en avslutande debatt med folkpartisten Ulf Holm på en konferens om läget i ungdomsskolan under rubriken "Har vi gått för långt med individualiseringen?". Konferensen anordnas av Sällskapet för folkundervisningens befrämjande, Stiftelsen för förvaltning av Sveriges allmänna folkskollärarförenings tillgångar och Föreningen för svensk undervisningshistoria. Jag tycker det är en spännande frågeställning, tveksamt om den är Politiskt Korrekt, men viktig att ställa. Under de senaste 20-30 åren har det framför allt varit individualisering som diskuterats. I debatten har man tävlat om att framhålla varje elevs unika förutsättningar och elevers olika lärstilar blir nästan religion. Gymnasiets kursutformning är också en effekt av den starka tron på individualisering och egna val. Var och en ska göra det som passar honom eller henne. Men? Trots allt är kunskaper något som utvecklas i samspel med andra. Visst faktapluggande kan visst gå an på egen hand och en del grubblande också, men faktum kvarstår ? det är inte en slump att alla länder i hela världen har skolsystem som bygger på att de som studerar samlas i grupper. Systemet med guvernanter har inte bara stupat på ekonomiska orimligheter. Den minsta sociala enheten är inte en människa utan två som Bertolt Brecht uttryckte det.

 

Jag tycker det är häftigt att Mona Sahlin har öppnat slussarna för en totalt fri skoldebatt i vårt parti. Hon har genom sitt utspel liksom Ylva Johansson tidigare signalerat att partiledningen vill ha en fri och öppen debatt. En systemkritisk debatt där vi inte måste försvara allt som varit, bara för att vi en gång varit med och kompromissat fram det. Jag har sagt det förut och säger det igen: Vi har under hela efterkrigstiden tagit ansvar för breda uppgörelser över parti- och blockgränser. Det har gett skolan arbetsro, men också bidragit till att vår egen skolpolitik blivit otydlig. Vad är det som faktiskt bottnar i socialdemokratiska värderingar och vad är det som är resultatet av kompromisser? Och om inte vi själva är klara över vad som är vad - hur ska då väljarna veta? Hur ska vi kunna föra en konstruktiv debatt och en hård oppositionspolitik om vår politik inte är tydlig? Det är förstås då som våra motståndare kan låtsas som om vi är emot kunskaper eller att vi inte vill att skolan ska präglas av studiero. Och vi har fortsatt att försvara kompromisserna och har inte kunnat värja oss mot de allt fulare attackerna.

 

Jag är också glad över det som var huvudbudskapet i Monas utspel igår: Låt oss inte fastna i småfrågor om mobiler eller från vilken årskurs man ska sätta betyg ? låt oss fokusera på huvudfrågan: Hur ser vi till att arbetarungarna också går vidare i utbildningssystemet? Hur ser vi till att alla får goda kunskaper? Möjligen kan man kanske också fråga sig vad som är goda (och viktiga) kunskaper?

 

Tråkigt nog verkar det på media som om hon tvingats in i en sån småfråga och sagt att hon kan tänka sig betyg tidigare än idag. Det är faktiskt inte det som är viktigt nu! Allra viktigast just nu är att vi undviker "folkpartifällan" - alltså populistiska svar på svåra frågor.

 

Jag tror att det är mycket viktigare att skapa system för nationella utvärderingar i alla ämnen än att bestämma att det ska vara betyg i sexan eller åttan eller kanske inte alls för att de inte behövs om man har bättre utvärderingssystem. Jag tror också att det är mycket viktigare att fråga sig var gränsen för valmöjligheterna går i ett system som är likvärdigt för alla. Kan vi acceptera skolor med 98% elever med annat modersmål än svenska? Eller med 98% svenska som modersmål? Borde inte skolsystemet se till att olikheter får mötas, t ex att kristna, muslimer och ateister känner sig hemma i samma skolor? Varför är det stökigt på vissa skolor men inte på andra - finns det strukturella orsaker och hur kommer man åt dem i ett system där föräldrar har rätt att välja skola? Hur ser vi till att de barn som har de svåraste förutsättningarna får den bästa undervisningen? Har vi rätt ämnen i skolan? Använder vi tiden rätt för att alla ska lära sig tillräckligt mycket. Och om vi å ena sidan ska utbilda oss allt längre för att möta en global konkurrens med utbildning och å andra sidan möta den demografiska utmaningen att allt färre ska försörja allt fler, vad händer då? Vi behöver ha mer utbildning på kortare tid! Det saknas inte stora frågor och det är inte utan att den nuvarande regeringens engagemang i mobiltelefoner, hårdare tag och ordningsbetyg känns rätt futtiga.

 

Jag tycker att varje dag i opposition är en förlorad dag, men när vi nu är i opposition ska vi ta chansen. Chansen att grundligt diskutera vår politik med ett systemkritiskt perspektiv, så att vi är redo att 2010 ta tillbaka makten och använda den för att med framtidens metoder skapa ett jämlikt och solidariskt samhälle.

Så är det fredag eftermiddag, men ingen vanlig eftermiddag. Imorgon har det sociademokratiska partidistriktet kongress och jag ska vara ombud. En hel del att läsa in och grubbla över inför morgondagen. Fast det brukar vara kul och inspirerande med kongress. Jag måste också läsa in mig på området Social Ekonomi. Ett antal parallella seminarier ska hållas, ett av dem om nya vägar för demokratin. Lars Bryntesson från Värmdö ska inlednignstala och jag ska fungera som moderator. Dessutom ska dottern ha cellolektion ikväll. Men jag kan nog sitta utanför och läsa på.

Om jag hinner kanske det blir en liten distriktskongressblogg...

Igår var det dags fär VÅP:en, ja alltså den ekonomiska vårpropositionen och inte någon samling bimbos. Men när man först såg finansministern på nyheterna och sedan sett förstasidan på dagens DN undrar man om det inte hade varit bra att ta in några "bimbos" som rådgivare. Hur kan det gå så illa? Före valet var de ju urduktiga på att sminka över de värsta orättvisorna. Men kanske blir det annorlunda när man måste leverera verkliga förslag.

Nej, det är ingen hemlighet att jag tycker att den borgerliga politiken är dålig, men de skulle kunna paketera snyggare. Jag menar, det finns folk som tycker det är ok att ta bort förmögenhetsskatten och som kanske blir glada av tricksandet med fastighetsskatten, men se då till att fokus hamnar där? I går kväll stod Borg i Aktuellt och närmast stammade fram bortförklaringar och mumbo-jumbo på nationalekonomiska som om folk inte begrep att det som nu sker är en gigantisk omfördelning från de fattiga till de rika. Riktigt pinsamt blev det när han lyckades snurra till det så att det lät som om det var smart att ta bort fastighetsskatten när ekonomin globaliseras. Som om inte varje vaken 15-åring som haft den korta ekonomikursen i nian vet att den enda skattebas som är motståndskraftig i globalisering är just fastighetsbeskattning. Och pinsamt blev det när Aktuellt-redaktionen visade den 51-åriga arbetssökande kvinnan på arbetsförmedlingen i Västerås när de borgerliga partiledarna var på besök härom veckan. Vilken planet kom de ifrån?

Och hur kan man tro att folk inte blir sk-tförbannade när de inser att de pengar de tjänar på förändrad fastighetsskatt räknar regeringen med att man ska betala i kraftigt höjda räntor. Hur kan man vara så klantig att man låter "Räntechock" bli rubriken när man tar bort fastighetsskatt?

Det är inte bara ett fördelningspolitiskt misslyckande med en borgerlig regering, det är också en kommunikationskatastrof.

Äntligen är det varmt. Vår nya veranda är vederbörligen invigd, med pompa och ståt. Fast vi letar efter lämplig konst, 2 m bred och 1 m hög att sätta ovanför fönstren i gavelspetsen. Alldeles nyss meddelade maken att det är 22 grader på verandan där tänkte han inta sin något försenade middag. I ett rum på ca 16 kvm har vi två fönster åt öster, två åt väster och fyra åt söder. Och till det ett isolerplasttak och ljust gula väggar. Där är det ljust från morgon till kväll och jag har förstås genast ställt ut fuchsiasticklingarna och en liten låda där jag har sått eldriddarsporre och basilika. Men när det blir så varmt måste man vattna ofta!

 

Det har utlovats försommarvärme till helgen och jag ser fram emot att kratta och gräva i trädgården. Ska nog lägga fiberduk på sparrislandet.

 

Vinterns byggande har tagit kål på roshörnet, där Lichtkönigen Lucia och Ingrid Berman har ståtat i flera år. Lavendelplantorna har klarat den omilda behandlingen. Och citronmelissen, som jag fortfarande är mycket tveksam till om jag någonsin sått eller planterat där, tål som vanligt vad som helst. Nå, roshörnet måste göras om och jag vet ju att man inte ska plantera rosor på samma ställe flera gånger så nu får jag anledning att plantera rosor på en ny plats i trädgården. Jag funderar på att göra en rosenrabatt mot staketet i sydväst. Stora, mörkröda Ingrid Bergman. Doftande gula Lucia. Lavendel och kanske backtimjan som marktäckare (jag gillar inte att rensa ogräs och vill täcka så mycket som det går). Kanske ett par New Dawn längs någon pinne tillsammans med Jackmanniiklematis? I stället för ett hörn på ett par kvm kan man ju göra en stor rabatt.

 

Mina trädgårdsdrömmar är som bäst i planeringsstadiet. Sedan blir det aldrig riktigt så prunkande som jag tänkt mig. Och ibland blir det helt annorlunda. Men det är å andra sidan en del av charmen med egen trädgård ? det blir inte som man tänkt sig. Man får gå och vara nyfiken och man får bli överraskad. Och visst njuter jag i fulla drag nu när krokus, scilla, snödroppar, vårkrage och påskliljor slår ut. Snart slår kejsarkronan ut och våririsarna har blommat fantastiskt. Sådant är läkande för själen.

Det förtjänar att sägas ofta. Det är inte några nya moderater som fått makten. Det är samma gamla borgare som alltid. När trängselskatten ska återinföras i Stockholm får kollektivtrafiken ingenting, färdtjänstresenärerna får betala och direktörerna får avdragsrätt. För övrigt har nu Banverket och Vägverket aviserat allt som måste skjutas på framtiden, så att manegen är krattad för privatfinanseriade vägar. Inte för att borgarna tycker att det är rätt att marknaden också kan ta över infrastruktur utan för att de ?måste?. Fegt.

 

Fastighetsskatten omvandlas till en ?kommunal avgift?, fast det går nog inte. Mig veterligt ska en kommunal avgift endast tas ut för kommunal service. Annars kallas det skatt och får bara tas ut av Riksdagen. Det var ju skälet till att det blev statlig trängselskatt och inte kommunal trängselavgift? Några lägre boendekostnader ska vi knappast räkna med, om skatteuttaget minskar ökar utrymmet för räntekostnader. Fast kanske tycker regeringen att det är bättre att storstadsborna betalar banken i stället för att bidra till det offentliga? Unga människor ska överhuvudtaget inte flytta hemifrån, räntebidragen (som är kompensation för de ränteavdrag villaägare får göra) tas bort från hyresrätten och huspriserna rasar i höjden. Äldre människor ska lockas/tvingas bo kvar i stora gamla villor eftersom de får kanske sänkta boendekostnader när fastighetsskatten tas bort och dessutom kraftigt höjd reavinstskatt när de säljer. Om man tycker att fastighetsskatten har ett antal problem ? t ex att det är svårt att förutsäga hur dyrt det blir att bo i framtiden ? kanske det vore bättre att åtgärda problemen än att skapa nya.

Förmögenhetsskatten tas bort och finansieras delvis med höjd skatt på pensionssparande. Eh? Övrig finansiering är höljd i dunkel. Sjuka och arbetslösa ska däremot få högre kostnader.

 

Nej, de som röstade på borgarna för att de hoppades att det skulle bli som förut, fast bättre, måste känna sig besvikna. Borgarna driver fortfarande en politik för ökade klyftor.

 

Men vi som står för något annat måste vara självkritiska. Alldeles för få motförslag. Vi hörs för sällan och alldeles för ofta bara som svar på regeringens dumheter ? om det inte handlar om Göran Perssons eftermäle. Det är dags för oss att resa oss ur askan och visa alternativet ? en politik för rättvisa!