Jordsmak
Idag har jag skolat om balsaminer och basilika. Tänk vad jord luktar gott. Har börjat gräva ut för min nya rosenrabatt, men tog en paus för att gå in och påbörja nästa års schemaläggning. Att hämta hem schemaprogrammet är ingen höjdare när man är uppkopplad med ett gammalt 56k-modem?
Just nu är trädgården så full av möjligheter. Rosenrabatten är fantastisk i mitt huvud, men kommer förstås att vara något mindre storslagen i verkligheten. Alla fröer som står och gror på olika håll, fulla av sommardrömmar. Sparrisen som ser så mumsig ut. Nästa år blir det sparrismiddag i Rosersberg ? med hemodlad sparris. I år får man nog nöja sig med köpesparris.
Varje år går jag och hoppas på att rabarbern ska vara stor nog för att bli rabarberpaj till Valborgsmäss. I år är den det. Det blir rabarberpaj till efterrätt i kväll. Och imorgon ses vi i leden.
Moderat kulturskymning
Igår intervjuades kulturministern i Ekots lördagsintervju. Totalt intetsägande. Jo, hon låter trevlig och sympatisk och är förmodligen personligen engagerad kulturkonsument. Men vad vill hon? Det var faktiskt fullständigt omöjligt att få kläm på vilka kulturpolitiska frågor hon tänker driva, utöver att avgiftsbelägga de statliga museerna. Argumentet hon framförde var att hon genom att sänka skatterna gav människor frihet att själva välja vad de skulle lägga pengarna på. Men det är ju de som redan har pengar som fått mer, det kan man t ex läsa om på Johannas blogg. Antingen förstår inte kulturministern att det finns lågavlönade i vårt land eller så tycker hon att det är rätt att det bara är höginkomsttagarna som ska kunna göra valet att betala entréavgift på museerna. Om de andra stannar hemma slipper man ju trängas med fattiga männsikor.
Det enda riktigt positiva besked hon gav var att moderaternas krav om att det ska kunna tas ut avgifter för bibliotekslån tydligen inte kommer att genomföras den här mandatperioden med den här regeringen. Frågan är om det är statsministerns ord före valet som gäller eller om det är kulturministerns ord under gårdagens lördagsintervju som gäller. För bokläsningens skull hoppas vi att det är det senare. Man har ju redan aviserat att ?En bok för alla? och andra läsfrämjande insatser inte längre ska få stöd.
Ekots Thomas Ramberg gjorde vad han kunde för att få fram besked. Bra och vassa frågor ställdes och intetsägande svar levererades. Han vred och vände på frågorna och visade hur väl påläst han var. Men inget kom. Kanske var det det mest avslöjande av allt för alliansens kulturpolitik. De har verkligen ingen. Lena Adelsohn Liljeroth har en enda uppgift: Inga skandaler. Och det sköter hon galant. Men också en ickepolitik kan få förödande konsekvenser.
Men det är inte bara på nationell nivå som den moderata kulturpolitiken bidrar till rena mörkret. I Täby har något snille kommit på att man inte längre ska ha en Kulturskola som erbjuder kommunens barn bra undervisning till anständiga avgifter (nå, det är ganska hög avgift i Täby redan, men ändå). Nej, istället ska telningarna själva söka upp en lämplig musiklärare som kommunen ska ersätta för att de lär ut pianospel eller blockflöjt. Den politiskt ansvarige moderaten säger i en notis i fredagens DN att det här är så bra för den som vill undervisa på deltid och t ex spela i en orkester vid sidan om. Har han aldrig talat med Kulturskolans lärare? Vet han inte att många kulturskolelärare runt om i Sverige som faktiskt gör just så, undervisar på deltid och är frilansmusiker, spelar i orkester, komponerar eller dirigerar på den andra deltiden?
Nej, Kulturskolan läggs inte ner officiellt, men den blir beroende av att Täbyfamiljerna väljer just Kulturskolans lärare. Bekymret är bara att man riskerar att slå undan den stabila grund som behövs för att en väl fungerande Kulturskola ska finnas. Jag vet inte så mycket om Täby, men i min hemkommun Sigtuna har Kulturskolan ett vidare uppdrag än att ?bara? erbjuda frivilliga ämneskurser. Alla våra elever i tvåan och trean får kompanjonlärare, vilket betyder att närmare 1000 barn får professionell undervisning i dans, drama, sång eller musik. För skolår 4-6 finns en ?kulturpool? som samarbetar med alla skolor enligt ett rullande schema. Kulturpoolen hjälper skolorna att använda dans, musik och drama i den ?vanliga? undervisningen och stärker på så vis skolans kunskapsuppdrag i alla ämnen. Föreställningar om 1700-talets Sverige, om penicillinets betydelse och mycket annat har vuxit fram i det samarbetet. Viktiga ämneskunskaper har lärts in på ett helt annat sätt än vad eleverna är vana vid. Många skolor för de yngre barnen har så lite musikundervisning att de inte kan rekrytera professionella musiklärare, men Kulturskolan kan engageras för uppgiften. Förskolans danslek, Ekillaskolans kulturklasser och gymnasieskolans individuellt valbara kurser är beroende av att Kulturskolan fungerar. Kulturskolan har också bidragit med kompetensutveckling bland grundskolans lärare, t ex i dans för idrottslärare. Jag antar att Täby också skulle kunna ha så mycket nytta av sin Kulturskola. Om de vill. Men då går det inte att leka affär med en del av verksamheten ? då måste man värna helheten! Men vem är förvånad? Moderaterna visar än en gång att det är viktigare att leka affär än att värna barnens rätt till kunskap och kultur. Och det svenska musikundrets koppling till kommunala musikskolor tycks vara okänt för moderater.
Räddad av gong-gongen?
Debatten mot Ulf Nilsson (fp) gick bra, men 30 minuter är kort. Hur ska man hinna svara på frågor och angrepp och dessutom få fram den egna politiken? Tur att vi inte höll några inlednings- eller avslutningsanföranden och tur att vi fick bra frågor från både publiken och mötesledaren Gabriel Romanus.
Men nog hade jag velat ha mer tid för att Ulf Nilsson skulle få besvara frågan hur det kan gå ihop när han å ena sidan säger att yrkeselever och lärlingar inte behöver läsa allmänteoretiska kurser. Folkpartiet är inte alls kunskapsfientliga. Han tycker inte det är en återvändsgränd, för de som går yrkesprogram eller lärlingsprogram kan ju alltid läsa in kärnämnen på KomVux.Jaså? Men inte om alliansen får bestämma. I budgeten i höstas tog de bort 1/3 av det statliga anslaget till vuxenutbildningen. I vår kommun, där 52% av den vuxna befolkningen saknar 3-årigt gymnasium, blev nedskärningen ännu större. Nästa 40% togs bort. Dessutom har man försämrat villkoren för vuxna som ska studera och tagit bort möjligheten att gå direkt från gymnasiet till vuxenutbildningen. Så hur ska det gå till?
Det var kanske tur för dem att tiden inte räckte till.
Skoldebatt på gång
Den uppmärksamme läsaren noterar att det inte blev någon distriktskongressblogg. Trots att Pär Nuder höll ett bra anförande, där Afrika faktiskt fick ordentligt med plats och det känns att internationell solidaritet inte bara handlar om EU. Trots att det seminarium som jag höll tillsammans med Lars Bryntesson inte bara samlade flest deltagare utan förmodligen också de vassaste inläggen från deltagarna. Kanske tack vare att vi var några som inte kunde motstå danslusten när bandet spelade "Another brick in the wall" och sedan dansade till sent...
Sedan har det varit intensiva arbetsdagar mec mycket att göra. Jag har just granskat vår timplan och funderat över vilka justeringar vi bör göra inför kommande år med anledning av vår kulturinriktning. Det finns ett utrymme inom timplanen som kan utnyttjas och det kanske är precis vad vi ska göra. Jag har tagit fram ett par alternativa varianter för personalen att diskutera. Så nu är det nog dags att släppa tankarna på jobbet.
Egentligen borde jag förbereda mig för morgondagen. Jag ska ersätta Marie Granlund i en avslutande debatt med folkpartisten Ulf Holm på en konferens om läget i ungdomsskolan under rubriken "Har vi gått för långt med individualiseringen?". Konferensen anordnas av Sällskapet för folkundervisningens befrämjande, Stiftelsen för förvaltning av Sveriges allmänna folkskollärarförenings tillgångar och Föreningen för svensk undervisningshistoria. Jag tycker det är en spännande frågeställning, tveksamt om den är Politiskt Korrekt, men viktig att ställa. Under de senaste 20-30 åren har det framför allt varit individualisering som diskuterats. I debatten har man tävlat om att framhålla varje elevs unika förutsättningar och elevers olika lärstilar blir nästan religion. Gymnasiets kursutformning är också en effekt av den starka tron på individualisering och egna val. Var och en ska göra det som passar honom eller henne. Men? Trots allt är kunskaper något som utvecklas i samspel med andra. Visst faktapluggande kan visst gå an på egen hand och en del grubblande också, men faktum kvarstår ? det är inte en slump att alla länder i hela världen har skolsystem som bygger på att de som studerar samlas i grupper. Systemet med guvernanter har inte bara stupat på ekonomiska orimligheter. Den minsta sociala enheten är inte en människa utan två som Bertolt Brecht uttryckte det.
Jag tycker det är häftigt att Mona Sahlin har öppnat slussarna för en totalt fri skoldebatt i vårt parti. Hon har genom sitt utspel liksom Ylva Johansson tidigare signalerat att partiledningen vill ha en fri och öppen debatt. En systemkritisk debatt där vi inte måste försvara allt som varit, bara för att vi en gång varit med och kompromissat fram det. Jag har sagt det förut och säger det igen: Vi har under hela efterkrigstiden tagit ansvar för breda uppgörelser över parti- och blockgränser. Det har gett skolan arbetsro, men också bidragit till att vår egen skolpolitik blivit otydlig. Vad är det som faktiskt bottnar i socialdemokratiska värderingar och vad är det som är resultatet av kompromisser? Och om inte vi själva är klara över vad som är vad - hur ska då väljarna veta? Hur ska vi kunna föra en konstruktiv debatt och en hård oppositionspolitik om vår politik inte är tydlig? Det är förstås då som våra motståndare kan låtsas som om vi är emot kunskaper eller att vi inte vill att skolan ska präglas av studiero. Och vi har fortsatt att försvara kompromisserna och har inte kunnat värja oss mot de allt fulare attackerna.
Jag är också glad över det som var huvudbudskapet i Monas utspel igår: Låt oss inte fastna i småfrågor om mobiler eller från vilken årskurs man ska sätta betyg ? låt oss fokusera på huvudfrågan: Hur ser vi till att arbetarungarna också går vidare i utbildningssystemet? Hur ser vi till att alla får goda kunskaper? Möjligen kan man kanske också fråga sig vad som är goda (och viktiga) kunskaper?
Tråkigt nog verkar det på media som om hon tvingats in i en sån småfråga och sagt att hon kan tänka sig betyg tidigare än idag. Det är faktiskt inte det som är viktigt nu! Allra viktigast just nu är att vi undviker "folkpartifällan" - alltså populistiska svar på svåra frågor.
Jag tror att det är mycket viktigare att skapa system för nationella utvärderingar i alla ämnen än att bestämma att det ska vara betyg i sexan eller åttan eller kanske inte alls för att de inte behövs om man har bättre utvärderingssystem. Jag tror också att det är mycket viktigare att fråga sig var gränsen för valmöjligheterna går i ett system som är likvärdigt för alla. Kan vi acceptera skolor med 98% elever med annat modersmål än svenska? Eller med 98% svenska som modersmål? Borde inte skolsystemet se till att olikheter får mötas, t ex att kristna, muslimer och ateister känner sig hemma i samma skolor? Varför är det stökigt på vissa skolor men inte på andra - finns det strukturella orsaker och hur kommer man åt dem i ett system där föräldrar har rätt att välja skola? Hur ser vi till att de barn som har de svåraste förutsättningarna får den bästa undervisningen? Har vi rätt ämnen i skolan? Använder vi tiden rätt för att alla ska lära sig tillräckligt mycket. Och om vi å ena sidan ska utbilda oss allt längre för att möta en global konkurrens med utbildning och å andra sidan möta den demografiska utmaningen att allt färre ska försörja allt fler, vad händer då? Vi behöver ha mer utbildning på kortare tid! Det saknas inte stora frågor och det är inte utan att den nuvarande regeringens engagemang i mobiltelefoner, hårdare tag och ordningsbetyg känns rätt futtiga.
Jag tycker att varje dag i opposition är en förlorad dag, men när vi nu är i opposition ska vi ta chansen. Chansen att grundligt diskutera vår politik med ett systemkritiskt perspektiv, så att vi är redo att 2010 ta tillbaka makten och använda den för att med framtidens metoder skapa ett jämlikt och solidariskt samhälle.
Fredag eftermiddag
Om jag hinner kanske det blir en liten distriktskongressblogg...
Utmanad
Dagens vill ha: bullar+fika(kvälls). Säger sonen, som inte var så glad åt tonfisken till middag. Eldkrasse, säger jag. Dagens klädsel: Regnställ
Dagens smink: Mascara eller inget
Dagens frisyr: nytvättat, mittbenat, hängande. Sonen som Anakin Skywalker (vilket var beställningen vid senaste besöket hos frisören)
Dagens händelse: vi överlevde natten (sonen) utmaningen som behandlas med sonens benägna bistånd. Eller kanske middag på verandan. Dagens låt: Pink Floyd´s The Wall (när mobilen ringer) och Faxofobi (Jan ?Tollarparn? Eriksson, Berndt Sjögren, Lasse Lundström, Anders Lagerlöf, Ingvar Callmer och Vlach Quartet Prague på albumet ?Time Waits? från 1998) i bilstereon
Dagens planer: Råbergsvallen, Pendelvallen och Knipvallen.
Dagens saknad: ett litet plasthjul till den nya kylen som levererades igår. Med bara 3 hjul vickar kylskåpet. 20 minuter i telefonkö, nytt samtal och meddelande att jag ska bli uppringd snarast. Det var sju timmar sedan...
Dagens dummaste: SFI är bara till för flyktingar och når inte alla invandrare, sade integrationsministern i Studio Ett idag. P påstår att det är ett fusksvar eftersom hon går utom tävlan!!Dagens sjuka: halsont eller Carl Bildts och Ian Lundins krumbukter i KU
Dagens drog: Luktvioler
Dagens roligaste: Att lyssna till barnens middagskonversation.
?Sonen: Om det nu finns jämställdhetslag i Sverige, varför bestämmer vissa över andra ? t ex varför bestämmer moderaterna och folkpartiet i Sverige? Dottern: Nej, det är inte moderaterna som bestämmer, det är människorna i Sverige som har valt moderaterna. Sonen: Jo, men det var när de trodde att det skulle bli bättre med moderaterna??
Dagens favorit: vitsippor i midsommarparken
Dagens köp: Ekologisk lättmjölk på Coop Extra
Dagens godis: Päron
Dagens humör: Som alltid - full av tillförsikt!
Dagens ord: Filosofiprao. Dottern ska göra PRAO en dag och vill komma till en filosof tillsammans med sin kompis. Häpp! Som tur är verkar Sigtuna Turism vara ett lika kul alternativ. Ska testa det.
I sann jämställdhetsanda går utmaningen vidare till Eva och Claes.
En bedrövlig show!
Nej, det är ingen hemlighet att jag tycker att den borgerliga politiken är dålig, men de skulle kunna paketera snyggare. Jag menar, det finns folk som tycker det är ok att ta bort förmögenhetsskatten och som kanske blir glada av tricksandet med fastighetsskatten, men se då till att fokus hamnar där? I går kväll stod Borg i Aktuellt och närmast stammade fram bortförklaringar och mumbo-jumbo på nationalekonomiska som om folk inte begrep att det som nu sker är en gigantisk omfördelning från de fattiga till de rika. Riktigt pinsamt blev det när han lyckades snurra till det så att det lät som om det var smart att ta bort fastighetsskatten när ekonomin globaliseras. Som om inte varje vaken 15-åring som haft den korta ekonomikursen i nian vet att den enda skattebas som är motståndskraftig i globalisering är just fastighetsbeskattning. Och pinsamt blev det när Aktuellt-redaktionen visade den 51-åriga arbetssökande kvinnan på arbetsförmedlingen i Västerås när de borgerliga partiledarna var på besök härom veckan. Vilken planet kom de ifrån?
Och hur kan man tro att folk inte blir sk-tförbannade när de inser att de pengar de tjänar på förändrad fastighetsskatt räknar regeringen med att man ska betala i kraftigt höjda räntor. Hur kan man vara så klantig att man låter "Räntechock" bli rubriken när man tar bort fastighetsskatt?
Det är inte bara ett fördelningspolitiskt misslyckande med en borgerlig regering, det är också en kommunikationskatastrof.
En lyxig dag på jobbet
Men åter till dagen om dans. Inte känns det helt nytt att tänka tanken att eleverna genom eget kulturskapande lär sig viktiga saker om sig själva, omvärlden och också tränar förmågor som de behöver när de ska lära andra saker. Men det tål att upprepas. Och de barn som kom och lät oss följa deras danslektion, skolår 2 från S:ta Gertruds skola och skolår 3 från S:t Per, visade det i praktiken. Barn som hade koll på sin kropp och var de var i rummet, var kompisarna var. Barn som var uppmärksamma på varandra och kunde springa tvärs över rummet tillsammans, utan att hålla i varandra, men ändå utan att springa ifrån varandra. Barn som kunde se varandra i ögonen och vara uppmärksamma på hela gruppen. Barn som kunde använda sin kropp för att uttrycka känslor och händelser. Barn som kunde rita och följa kartor över sina rörelsemönster, som fick verb att röra sig efter och som befäste begrepp genom dans. Med den skolpolitiska debatt som nu förs är det stor risk att betongliberalernas strikta krav på betyg och bestraffningar som vägar till kunskap helt tar bort dans, drama, konst och musik ur barnens vardag och gör det till ett reservat för den som kan betala. Huvva!
Sigtuna kommuns satsning på måluppfyllelse har gjort att idrottslärarna fått kompetensutveckling i dans av Kulturskolan. Och när jag tänker efter så vet jag ju att barnen ibland kommer hem och berättar att de faktiskt dansar på idrotten ? precis som kursplanerna kräver. Modiga idrottslärare hade dessutom låtit sig filmas och det var ganska skönt att se att några av dem kanske också hade lite svårt med koordinationen? Och allteftersom dagen gick började associationsbanorna snurra och jag fick en tanke om höstens kompetensutveckling som jag tror tål att tänkas ett par gånger innan den förkastas. Kanske är den till och med genomförbar. Vad? Nja, jag återkommer nog först när jag har tänkt lite till. Det får vara någon måtta på att tänka högt offentligt.
En sak som lyftes, och som vi pratar alldeles för lite om, är förhållandet mellan kultur och skola. Är det kulturen som kommer till skolan, eller är det skolan som i sig är bärare av kultur? Det visar sig när SMoK (Sveriges Musik- och Kulturskoleråd) undersöker saken så har vi i skolan en envis förmåga att låtsas som om kultur är något som händer utanför skolan och som kanske kan köpas in för en happening. Tänkvärt. Samtidigt är skolan den värld där alla barn möter måleri, litteratur, sång och andra konstformer.
Tänk så konstigt att vi inte själva ser oss som kulturbärare! Det spelar nästan ingen roll vilka kursplaner man tittar i ? vi har ett ansvar för att se bildkonst, dans och musik i religion, för att möta konsthistoria, litteraturhistoria och musikhistoria för att överföra kulturarv i slöjd och hemkunskap, undervisa i dans på idrotten etc, etc. Så klart att vi i skolan måste stå för att vara Sveriges största och mest inflytelserika kulturinstitution! Det betyder inte att skolan inte ska bjuda in författare, konstnärer, skådespelare, dansare till skolan. Inte heller att skolan inte ska (om man har den geografiska möjlighet vi har) ta med eleverna på Konserthuset, Berwaldhallen, Dansens Hus, Operan, Folkoperan, Stadsteatern, Dramaten och alla de andra stora institutionerna. Eller för all del på våra lokala föreställningar med Gycklarna, Sing-Sing eller till Väsby Konsthall. Men kanske kan vi sluta se konstarterna som något främmande, något som finns utanför skolan.Fredagen den 13
Arbetet med att få ihop en organisation och med att bemanna den är äntligen färdig. Fredagsmorgonen inleddes med mbl-förhandlingar och sedan kunde alla få veta vilka de skulle jobba närmast nästa läsår.
Efter att sonen spelat basket och jag simmat åkte hela familjen till Väsby konsthall på vernissage. Alla fyra gillade Anna Åhlunds bilder. Sonen förklarade att han helst ville att konst skulle föreställa landskap och så - och det tyckte han att hennes bilder gjorde. Själv är jag nöjd med att tycka om dem.
Så på det hela taget var fredag den 13 en bra dag...
Vem tänkte här?
"Öh, grabbar, så här gör vi:
Först avskaffar vi räntebidragen och investeringsstöden till hyresrätter, så det blir svindyrt att bo i nyproducerad hyresrätt. Sedan säljer vi ut de äldre hyresrätter som har låga hyror. Samtidigt tar vi bort förmögenhetsskatten och gör om fastighetsskatten till en kommunal avgift så att det går att höja priserna ännu mer på villorna i "fina kvarteret". Till sist avskaffar vi bostadsbidraget. Så får tanten från kd snyfta lite om de stackars hemlösa och så baxar vi över det problemet i knät på kommunerna. Självklart säger vi att det är frivilligt - då kan de inte få några pengar ur statsbudgeten. Moahahaha!"
Var det så det gick till när alliansens bostaspolitik formades? Dagens besked på ekots lördagsintervju är nästan mer än man kan tro på. De som har ska få mer och de som inte har ska få mindre. Det är ju dessutom så att den som blir utan bostadsbidrag samtidigt har fått höjd a-kasseavgift, försämringar i a-kassa och sjukförsäkring, dyrare sl-resor, dyrare barnsjukvård och en massa annat.
Moderat rättvisa.
F ö skriver Johanna klokt och påminner om vad som sades före valet...
22 grader
Äntligen är det varmt. Vår nya veranda är vederbörligen invigd, med pompa och ståt. Fast vi letar efter lämplig konst, 2 m bred och 1 m hög att sätta ovanför fönstren i gavelspetsen. Alldeles nyss meddelade maken att det är 22 grader på verandan där tänkte han inta sin något försenade middag. I ett rum på ca 16 kvm har vi två fönster åt öster, två åt väster och fyra åt söder. Och till det ett isolerplasttak och ljust gula väggar. Där är det ljust från morgon till kväll och jag har förstås genast ställt ut fuchsiasticklingarna och en liten låda där jag har sått eldriddarsporre och basilika. Men när det blir så varmt måste man vattna ofta!
Det har utlovats försommarvärme till helgen och jag ser fram emot att kratta och gräva i trädgården. Ska nog lägga fiberduk på sparrislandet.
Vinterns byggande har tagit kål på roshörnet, där Lichtkönigen Lucia och Ingrid Berman har ståtat i flera år. Lavendelplantorna har klarat den omilda behandlingen. Och citronmelissen, som jag fortfarande är mycket tveksam till om jag någonsin sått eller planterat där, tål som vanligt vad som helst. Nå, roshörnet måste göras om och jag vet ju att man inte ska plantera rosor på samma ställe flera gånger så nu får jag anledning att plantera rosor på en ny plats i trädgården. Jag funderar på att göra en rosenrabatt mot staketet i sydväst. Stora, mörkröda Ingrid Bergman. Doftande gula Lucia. Lavendel och kanske backtimjan som marktäckare (jag gillar inte att rensa ogräs och vill täcka så mycket som det går). Kanske ett par New Dawn längs någon pinne tillsammans med Jackmanniiklematis? I stället för ett hörn på ett par kvm kan man ju göra en stor rabatt.
Mina trädgårdsdrömmar är som bäst i planeringsstadiet. Sedan blir det aldrig riktigt så prunkande som jag tänkt mig. Och ibland blir det helt annorlunda. Men det är å andra sidan en del av charmen med egen trädgård ? det blir inte som man tänkt sig. Man får gå och vara nyfiken och man får bli överraskad. Och visst njuter jag i fulla drag nu när krokus, scilla, snödroppar, vårkrage och påskliljor slår ut. Snart slår kejsarkronan ut och våririsarna har blommat fantastiskt. Sådant är läkande för själen.
Heja Ylva!
Solen strålar och jag har tillbringat dagen dubbelvikt med spade och sekatör. Livet återvänder på ett konkret plan och jag är så där härligt trött i kroppen som man blir efter en dags trädgårdsarbete. Liljebaggar, kirskål och gräs som smitit in i rabatterna har mött ett förfärligt öde. Komposthögen växer och svetten rinner. Bra avkoppling!
Och ett bra tillfälle att fundera över Ylva Johanssons artikel på DN-debatt. Äntligen går någon av våra ledande företrädare in i debatten om den socialdemokratiska skolpolitiken och vågar ifrågasätta. Inte för att det vi sade då var fel då utan för att vi nu har en annan situation. Hon debatterar utifrån Stockholmshorisonten och inom nuvarande system. Samtidigt tror jag att den här artikeln kan vara det startskott jag, och säkert många andra, har längtat efter. Starten på en debatt där det är möjligt att inte bara förändra detaljer utan där man kan ifrågasätta systemet. Det kanske är det bästa system man kan tänka sig, men vet vi det om vi inte har ifrågasatt det? Som jag skrev tidigare så har vi nu en historisk chans att sluta ta ansvar för politiska kompromisser. Låt oss mejsla ut en skolpolitik för ett solidariskt, rättvist och demokratiskt samhälle på 2000-talet!
Om jag håller med henne? Jag vet inte, ärligt talat. Vem håller inte med om att det är nödvändigt att fokusera på skolans uppdrag? Hon har, förmodligen medvetet, valt ett språk som kommer att reta upp både partivänner och skolintresserade utanför partiet. Det är svårt att få plats på DN-debatt och platsen är begränsad. Där finns inget utrymme för nyanser och fördjupningar. Först när nyanserna och fördjupningarna kommer till är det möjligt att avgöra om man håller med eller inte. Men det är inte det viktiga med artikeln. Det viktiga är vad som händer sedan. Förhoppningsvis leder hennes provocerande språk till en konstruktiv och dynamisk debatt i vårt parti.
För visst är det bra konstigt att skoldebatten inte handlar om vilka kunskaper som är viktiga och hur vi ska garantera alla elever att få dem. Varför ska vi ägna politisk debatt åt futtigheter som nationella regler för mobiltelefoner i klassrummet eller från vilken årskurs betyg ska ges?
Läste f ö i Lärarnas Tidning om en avhandling som skrivits om mediebilden av skolan. DN har konsekvent släppt fram en bild på ledar- och debattsidorna av skolan som beskriver sönderfall och kaos där allt är de ondskefulla politikernas fel med stöd av skolforskarna (som endast med tvekan kan kallas forskare). Lärarna är viljelösa offer för olika påfund. Rektorerna är misstänkta, de är för långt från undervisningen och har antagligen ett finger med i spelet. Det är ju problematiskt om skolpolitiken, det vill säga ramarna för vad lärare, elever och rektorer kan göra, baserar sig på systematisk svartmålning. Man undrar ju också hur DN ska förhålla sig till alliansens klåfingrighet och vilja att detaljreglera in i klassrummet? Jag tycker inte skolministern eller andra politiker ska bestämma vilka mobbningsprogram som är godkända för användning eller hur skriftliga omdömen ska se ut. Tråkigt nog är avhandlingen vad jag förstår redan skriven, så det dröjer nog ett tag innan vi får veta.
Mönster i politiken
Det förtjänar att sägas ofta. Det är inte några nya moderater som fått makten. Det är samma gamla borgare som alltid. När trängselskatten ska återinföras i Stockholm får kollektivtrafiken ingenting, färdtjänstresenärerna får betala och direktörerna får avdragsrätt. För övrigt har nu Banverket och Vägverket aviserat allt som måste skjutas på framtiden, så att manegen är krattad för privatfinanseriade vägar. Inte för att borgarna tycker att det är rätt att marknaden också kan ta över infrastruktur utan för att de ?måste?. Fegt.
Fastighetsskatten omvandlas till en ?kommunal avgift?, fast det går nog inte. Mig veterligt ska en kommunal avgift endast tas ut för kommunal service. Annars kallas det skatt och får bara tas ut av Riksdagen. Det var ju skälet till att det blev statlig trängselskatt och inte kommunal trängselavgift? Några lägre boendekostnader ska vi knappast räkna med, om skatteuttaget minskar ökar utrymmet för räntekostnader. Fast kanske tycker regeringen att det är bättre att storstadsborna betalar banken i stället för att bidra till det offentliga? Unga människor ska överhuvudtaget inte flytta hemifrån, räntebidragen (som är kompensation för de ränteavdrag villaägare får göra) tas bort från hyresrätten och huspriserna rasar i höjden. Äldre människor ska lockas/tvingas bo kvar i stora gamla villor eftersom de får kanske sänkta boendekostnader när fastighetsskatten tas bort och dessutom kraftigt höjd reavinstskatt när de säljer. Om man tycker att fastighetsskatten har ett antal problem ? t ex att det är svårt att förutsäga hur dyrt det blir att bo i framtiden ? kanske det vore bättre att åtgärda problemen än att skapa nya.
Förmögenhetsskatten tas bort och finansieras delvis med höjd skatt på pensionssparande. Eh? Övrig finansiering är höljd i dunkel. Sjuka och arbetslösa ska däremot få högre kostnader.
Nej, de som röstade på borgarna för att de hoppades att det skulle bli som förut, fast bättre, måste känna sig besvikna. Borgarna driver fortfarande en politik för ökade klyftor.
Men vi som står för något annat måste vara självkritiska. Alldeles för få motförslag. Vi hörs för sällan och alldeles för ofta bara som svar på regeringens dumheter ? om det inte handlar om Göran Perssons eftermäle. Det är dags för oss att resa oss ur askan och visa alternativet ? en politik för rättvisa!