Onda barn och skollagen
Idag skriver DN om det skollagsförslag som skolministern tänker presentera nästa vecka. Inga överraskningar. Det hela går ut på att barn och ungdomar är onda och därför gäller det att genom bestraffningar hindra dem från att vidareutveckla sin ondska. Samma gamla idé som tidigare hade arvssynden som utgångspunkt och som användes för att försvara barnaga och skolaga.
För mig blir det närmast frånstötande. Jag tror inte att barn är onda. Och jag vill inte ha ett samhälle som bygger på att allt är ok så länge ingen ser en. Där man ska låta bli att störa, slåss och fuska därför att man är rädd för straffen och inte för att man kan sätta sig in i andras situation och förstår hur andra drabbas av det man gör. Jag vill inte att studiero i skolan ska bygga på rädsla för straff utan på respekt för varandra. För en sådan skola har skolministern inga förslag.
Det är inte juridik utan ledarskap som behövs i klassrum och korridorer. De lärare som idag har problem med oro i klassrummet saknar inte i första hand lagstöd utan elevernas respekt. Och verklig respekt kan inte kommenderas fram, den måste man förtjäna.
Skolk ska skrivas in i betyget och särskilda ordningsbetyg ska straffa de elever som inte lyder. Med den nya regeringen premieras passiv närvaro och blind lydnad, inte ett aktivt lärande och frågvisa och ifrågasättande elever.
Sedan kan man inte låta bli att fundera över vilken syn skolministern har på skola och kunskaper. Enligt DN-artikeln lyfts nämligen kvarsittning fram som en bra metod för att få mer studiero. Slutsatsen måste då vara att skolan är så hemsk att inför hotet att få gå en timme till ska busarna bli som lamm. JAg ser skolan som en förmån, inte som ett straff.
För mig blir det närmast frånstötande. Jag tror inte att barn är onda. Och jag vill inte ha ett samhälle som bygger på att allt är ok så länge ingen ser en. Där man ska låta bli att störa, slåss och fuska därför att man är rädd för straffen och inte för att man kan sätta sig in i andras situation och förstår hur andra drabbas av det man gör. Jag vill inte att studiero i skolan ska bygga på rädsla för straff utan på respekt för varandra. För en sådan skola har skolministern inga förslag.
Det är inte juridik utan ledarskap som behövs i klassrum och korridorer. De lärare som idag har problem med oro i klassrummet saknar inte i första hand lagstöd utan elevernas respekt. Och verklig respekt kan inte kommenderas fram, den måste man förtjäna.
Skolk ska skrivas in i betyget och särskilda ordningsbetyg ska straffa de elever som inte lyder. Med den nya regeringen premieras passiv närvaro och blind lydnad, inte ett aktivt lärande och frågvisa och ifrågasättande elever.
Sedan kan man inte låta bli att fundera över vilken syn skolministern har på skola och kunskaper. Enligt DN-artikeln lyfts nämligen kvarsittning fram som en bra metod för att få mer studiero. Slutsatsen måste då vara att skolan är så hemsk att inför hotet att få gå en timme till ska busarna bli som lamm. JAg ser skolan som en förmån, inte som ett straff.
Folkilsken regering tar över utbildningsdepartementet
Utbildningspolitiken ska skötas av de folkpartister som, bortsett från presschef och partisekreterare, varit mest inblandade i dataintrånget. Kommer det att bli ok att kolla facit och att hämta sina skolarbeten på nätet nu? Det kanske är genom fusk eleverna ska stå ut med betyg från sexan och med fler betygssteg. Det där med fler betygssteg är också underligt tycker jag. Argumentet för att ha fler steg är att så många elever hamnar på gränsen mellan två betyg och det skulle vara bra att ha något mellansteg för dem – men hallå, ju fler betygssteg, desto fler gränser att hamna på. Att ha fler betygssteg blir då som att släcka eld med bensin. Korkat. Och att sätta Jan Björklund som skolminister är en provokation mot Sveriges lärarkår. Det finns inte någon svensk politiker som visar så liten tilltro till lärarnas förmåga som han. Regeringen ska bestämma över mobiltelefoner, mobbningsplaner, litteraturlistor – ingenting blir kvar till lärarna att bestämma över. Och det kallar han att ge lärarna ökade befogenheter…
Inspiration
Ibland får man chansen att göra något riktigt roligt. Har studsat hem från Lärarhögskolan i Stockholm på små moln efter att ha mött ett gäng blivande fritidspedagoger. Det var deras första dag på terminen och ändå orkade de hålla engagemanget uppe. Jag var där för att föreläsa under rubriken ”att arbeta i en politiskt styrd organisation”. Det är så vansinnigt roligt att möta studenterna.
Jag blir glad och nöjd när jag ser att de är många fler nu än när jag föreläste de första gångerna. Dessutom rätt många killar. Och flera tycks ha använt sig av den nya utbildningens möjligheter. Talade med ett par tjejer som läst idrott och hälsa och som dessutom planerade att ytterligare bredda med hem- och konsumentkunskap. Vilken superkombination! Det finns hopp för framtiden!.
Bort med jullovet?
Har just läst moderaternas lokala valprogram. Ett av de mer häpnadsväckande förslagen är att de ska ta bort "specialregler om lov vid religiösa högtider". Är det jullovet som ska bort? Eller påsk och kristi-himmelsfärd? Nej, det tänker de sig nog inte. Det handlar om att fiska i de grumliga vatten som gör att både Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna tror att det lönar sig att ställa upp i kommunvalet i Sigtuna kommun.
För ett par år sedan fattade vi det föga kontroversiella beslutet att våra läsårsdata (ni vet uppropsdag, avslutning, jullov, påsklov, sportlov, höstlov, skurlov, studiedagar...) skulle anpassas till befolkningens traditioner och därför ta hänsyn till Eid-al- Fitr (avslutningen av Ramadan), Newroz (persiskt - kurdiskt nyår) och den syrisk-ortodoxa kyrkans långfredag. Inte särskilt märkvärdigt, eftersom många kommuninvånare firar de högtiderna (förmodligen fler än som firar Kristi himmelsfärdsdag som religiös högtid). Det är ju så att staten fastställer att skolan ska börja i augusti, sluta i juni ha minst 178 skoldagar och minst 12 lovdagar. Detaljerna ska kommunerna själva bestämma för att man ska kunna anpassa året efter de lokala förutsättningarna. Vi lade alltså ut de 178 skoldagarna så att maximalt antal elever ska kunna delta i undervisningen alla 178 dagarna. Enkelt. Trodde jag.
30 minuter efter att vi skickat ett pressmeddelande om den nya prinicpen började telefonen ringa. Och den ringde. Från Sveriges alla hörn. Och så småningom stod det klart att vi var först i landet med att synliggöra de egna kommuninvånarna som lämpliga att bygga den lokala anpassningen på . Inte bara tillgången till snö eller tidpunkten för potatisplockning.
Politiskt borde det ha varit enkelt. Reaktionerna utifrån landet var positiva. Några få obehagliga samtal från främlingsfientliga och rasistiska människor, men de flesta samtal och mail som kom var positiva. Men i kommunpolitiken. Jag fick 6 interpellationer till samma kommunfullmäktigesammanträde, varav fyra kom från folkpartiet. Inte särskilt liberala synpunkter där inte. Och religionsfriheten är inte så mycket värd när det är muslimer och syrisk-ortodoxa som ska utöva den. Kort och gott: Kd, fp och m tyckte att den som inte firar högtider på "svenskt" sätt fick väl antingen avstå från att fira med familjen eller ta ledigt från skolan. Lägg ihop det med önskan att göra gyn-kontroller, förbjuda sjalar och att ta bort offentlig finansiering av religiösa friskolor så krävs det ingen stor begåvning för att lista ut vem som tjänar på att muslimer och andra ställs utanför gemenskapen. Då kommer vi att behöva SÄPO på vissa skolor. Om vi kommer in när de finansieras av okända och okontrollerade religiösa fanatiker.
Den svenska skolan ska vara för alla svenskar. Oavsett om de är muslimer, ortodoxa, ateister eller har sina rötter i Kurdistan och firar Newroz. Om alla ska vara välkomna dit, då ska vi också se till att alla kan vara närvarande.
För ett par år sedan fattade vi det föga kontroversiella beslutet att våra läsårsdata (ni vet uppropsdag, avslutning, jullov, påsklov, sportlov, höstlov, skurlov, studiedagar...) skulle anpassas till befolkningens traditioner och därför ta hänsyn till Eid-al- Fitr (avslutningen av Ramadan), Newroz (persiskt - kurdiskt nyår) och den syrisk-ortodoxa kyrkans långfredag. Inte särskilt märkvärdigt, eftersom många kommuninvånare firar de högtiderna (förmodligen fler än som firar Kristi himmelsfärdsdag som religiös högtid). Det är ju så att staten fastställer att skolan ska börja i augusti, sluta i juni ha minst 178 skoldagar och minst 12 lovdagar. Detaljerna ska kommunerna själva bestämma för att man ska kunna anpassa året efter de lokala förutsättningarna. Vi lade alltså ut de 178 skoldagarna så att maximalt antal elever ska kunna delta i undervisningen alla 178 dagarna. Enkelt. Trodde jag.
30 minuter efter att vi skickat ett pressmeddelande om den nya prinicpen började telefonen ringa. Och den ringde. Från Sveriges alla hörn. Och så småningom stod det klart att vi var först i landet med att synliggöra de egna kommuninvånarna som lämpliga att bygga den lokala anpassningen på . Inte bara tillgången till snö eller tidpunkten för potatisplockning.
Politiskt borde det ha varit enkelt. Reaktionerna utifrån landet var positiva. Några få obehagliga samtal från främlingsfientliga och rasistiska människor, men de flesta samtal och mail som kom var positiva. Men i kommunpolitiken. Jag fick 6 interpellationer till samma kommunfullmäktigesammanträde, varav fyra kom från folkpartiet. Inte särskilt liberala synpunkter där inte. Och religionsfriheten är inte så mycket värd när det är muslimer och syrisk-ortodoxa som ska utöva den. Kort och gott: Kd, fp och m tyckte att den som inte firar högtider på "svenskt" sätt fick väl antingen avstå från att fira med familjen eller ta ledigt från skolan. Lägg ihop det med önskan att göra gyn-kontroller, förbjuda sjalar och att ta bort offentlig finansiering av religiösa friskolor så krävs det ingen stor begåvning för att lista ut vem som tjänar på att muslimer och andra ställs utanför gemenskapen. Då kommer vi att behöva SÄPO på vissa skolor. Om vi kommer in när de finansieras av okända och okontrollerade religiösa fanatiker.
Den svenska skolan ska vara för alla svenskar. Oavsett om de är muslimer, ortodoxa, ateister eller har sina rötter i Kurdistan och firar Newroz. Om alla ska vara välkomna dit, då ska vi också se till att alla kan vara närvarande.
Går ditt barn på en mobbarskola? Hela listan...
... basunerade Aftonbladet ut på löpsedeln. Det hade lika gärna kunnat stå Går ditt barn på en skola med krävande föräldrar? eller något annat. En mobbarskola. Smaka på ordet. Det är rena skräckscenariot som förälder att föreställa sig att ens barn blir mobbat. Kanske skulle det vara lika eländigt att vara förälder till en mobbare, men så tänker man ju inte. Mitt barn kanske blir offer men aldrig förövare.
Men än värre än den stigmatisering av skolor som "hela listan" innebär är den grund som listan vilar på. Listan omfattar vilka skolor som blivit anmälda. Här i landet gäller principen att man ska betraktas som oskyldig tills man är fälld. Tack och lov är tidningarna mycket sparsamma med att publicera namn och bild på brottslingar innan de i rättegång har blivit fällda. Jag tycker det är en god princip. Men den gällde tydligen inte igår. Det betyder ju att listan bara talar om att på de här skolorna har föräldrarna varit benägna att anmäla sådant de inte är nöjda med. Antagligen finns det otäcka händelser också på skolor som inte är anmälda. Antagligen finns det bland anmälningarna sådant som faktiskt inte är skolans fel eller kanske inte ens skolans problem. Ganska ofta blir skolan indragen i vårdnadstvister, grannosämja och släktfejder, helt utan egen förskyllan. Långdragna tvister har en förmåga att flytta in i de inblandades vardag, på deras arbetsplatser och på barnens skolor. Hur många tvistande föräldrar hoppas inte på att en lärare ska deras parti? Jag säger inte att föräldrar gör okynnesanmälningar, de är nog extremt få, men att bygga en lista över "mobbarskolor" på anmälningar är en för tunn grund. Många av de skolor som anmäls lär sig dessutom något av att bli anmälda och blir istället duktiga på att hantera kränkningar och mobbning.
En del i att gå i skolan är att man ska träna på att umgås och arbeta tillsammans med andra människor. Lära sig lösa, skriva och räkna skulle man strängt taget kunna klara hemma. Men i alla sådana sammanhang förekommer konflikter och tyvärr ofta också mobbning och kränkningar. Skolans uppgift är att stå för allas lika rätt och lika värde och att förmedla de värderingarna på ett sådant sätt att kränkningar minimeras och att de som ändå händer hanteras på ett sådant sätt att eleverna inte får men för livet. Men den lärare som påstår att det inte finns mobbning på hennes skola - den ska man misstro. Det är förmodligen en av de lärare som inte ser, en av de lärare som därmed tillåter översittarna att missbruka sin makt.
För övrigt vet man av erfarenhet att förebyggande program har en förmåga att släppa fram och tydliggöra problem. En kampanj mot kvinnomisshandel ökar anmälningsbenägenheten, socialt förebyggande insatser innebär nästan alltid att fler barn anmäls till soc och ett aktivt mobbningsförebyggande arbete leder till att fler uppmärksammar och reagerar på mobbning. Det Aftonbladet hade var kanske listan över de skolor som hade det mest aktiva förebyggande arbetet?
Men än värre än den stigmatisering av skolor som "hela listan" innebär är den grund som listan vilar på. Listan omfattar vilka skolor som blivit anmälda. Här i landet gäller principen att man ska betraktas som oskyldig tills man är fälld. Tack och lov är tidningarna mycket sparsamma med att publicera namn och bild på brottslingar innan de i rättegång har blivit fällda. Jag tycker det är en god princip. Men den gällde tydligen inte igår. Det betyder ju att listan bara talar om att på de här skolorna har föräldrarna varit benägna att anmäla sådant de inte är nöjda med. Antagligen finns det otäcka händelser också på skolor som inte är anmälda. Antagligen finns det bland anmälningarna sådant som faktiskt inte är skolans fel eller kanske inte ens skolans problem. Ganska ofta blir skolan indragen i vårdnadstvister, grannosämja och släktfejder, helt utan egen förskyllan. Långdragna tvister har en förmåga att flytta in i de inblandades vardag, på deras arbetsplatser och på barnens skolor. Hur många tvistande föräldrar hoppas inte på att en lärare ska deras parti? Jag säger inte att föräldrar gör okynnesanmälningar, de är nog extremt få, men att bygga en lista över "mobbarskolor" på anmälningar är en för tunn grund. Många av de skolor som anmäls lär sig dessutom något av att bli anmälda och blir istället duktiga på att hantera kränkningar och mobbning.
En del i att gå i skolan är att man ska träna på att umgås och arbeta tillsammans med andra människor. Lära sig lösa, skriva och räkna skulle man strängt taget kunna klara hemma. Men i alla sådana sammanhang förekommer konflikter och tyvärr ofta också mobbning och kränkningar. Skolans uppgift är att stå för allas lika rätt och lika värde och att förmedla de värderingarna på ett sådant sätt att kränkningar minimeras och att de som ändå händer hanteras på ett sådant sätt att eleverna inte får men för livet. Men den lärare som påstår att det inte finns mobbning på hennes skola - den ska man misstro. Det är förmodligen en av de lärare som inte ser, en av de lärare som därmed tillåter översittarna att missbruka sin makt.
För övrigt vet man av erfarenhet att förebyggande program har en förmåga att släppa fram och tydliggöra problem. En kampanj mot kvinnomisshandel ökar anmälningsbenägenheten, socialt förebyggande insatser innebär nästan alltid att fler barn anmäls till soc och ett aktivt mobbningsförebyggande arbete leder till att fler uppmärksammar och reagerar på mobbning. Det Aftonbladet hade var kanske listan över de skolor som hade det mest aktiva förebyggande arbetet?
Pratar de aldrig med varandra?
Sitter och ska ge djupläsa Skolverkets inspektionsrapport om Sigtuna kommuns skolor. Utan att gå in på innehållet, som jag utgår ifrån är genomtänkt och klokt kan jag inte låta bli att fundera över rapporten.
För det första undrar jag över rapportens tajming. Hur kan en myndighet - som är experter på skolans värld - komma på idén att presentera en inspektionsrapport den 20 juni? Vilka lärare är på plats för att kasta sig över innehållet och dra slutsatser? Skolverket ska dessutom ha kommunens svar senast 20 augusti. Bortsett från att perioden 15 augusti - 15 september är otroligt intensiv på förskolor och skolor med inskolningar och nya elever/rutiner/lärarare och man därför inte kan förvänta sig att de professionella dessutom ska engagera sig i inspektionsrapporten, det är ju att be om rapportens snara död om man ska ha kommunens svar tre dagar efter valet. Ett val som säkert kommer att bli en strid på kniven och där skolan och förskolan är viktiga politikområden. Nej, det som antagligen händer är att rapporten blir ett slagträ i valdebatten och sedan är den oanvändbar, för hur man än hanterar de olika synpunkterna blir det ett politiskt agerande. Uridiotiskt! Man får väl förklara den dåliga tajmingen med valet med att Skolverkets inspektörer är lika okunniga om politik som många lärare och därför inte förstår bättre. Men hur förklara att de ger skolorna sommarlovet och skolstarten för reaktioner? Vill de inte att kommunens arbete för att åtgärda kritik ska vara väl förankrat hos lärare och elever?
Så en stilla fundering över de båda skolmyndigheterna. De talar uppenbart inte med varandra. I ett par års tid har våra lärare arbetat med att enas om bedömningsgrunder i ett sådant professionellt samtal som det nya betygssystemet förutsätter. De har vänt och vridit på de nationella kursplanernas mål och betygskriterier. Brutit ner dem, tagit fram exempel på elevarbeten som motsvarar olika nivåer, samlat alltsammans i ett material som de kallar "krav och kriterier" som finns på Sigtuna kommuns hemsida. Arbetet gäller alla ämnen, hela skoltiden. Det här har uppskattats på olika håll och kommunen har bl a blivit en av Myndigheten för skolutvecklings goda exempel på hur man arbetar med likvärdig bedömning. Men nu har Skoverket tittat på dem. Sådant material får man inte ha. Helt plötsligt är det fel att bryta ner målen till begripliga exempel för barn och föräldrar. Helt plötsligt ska man inte tolka och bearbeta det material som finns i kursplaner och betygskriterier. Och den som har läst de nationella dokumenten förstår att det är omöjligt för en elvaåring att veta vad som krävs när ett av flera mål i geografi är att ha "releventa namngeografiska kunskaper". Det är självklart att det måste tolkas lokalt vad som är relevant. Och det är självklart att ett annat språk måste användas om eleverna ska förstå. Undrar om det är så att inspektörerna haft så lite tid för sin inspektion att de inte har hunnit granska och förstå att det inte är konkurrerande, egna bedömningsgrunder, utan något i rakt nedstigande led från de nationella kursplanerna. Nå, så länge känner vi oss schizofrena och medan de statliga skolmyndigheterna bestämmer sig för hur de ska göra kan vi göra som vi vill. Och vi ser ju att vårt material för bedömningsgrunder har lett till tydligare fokus på att alla barn ska få rätt att lyckas - i alla ämnen, inte bara svenska, matte och engelska. Och det är viktigt. Viktigare än om myndigheterna är glada.
För det första undrar jag över rapportens tajming. Hur kan en myndighet - som är experter på skolans värld - komma på idén att presentera en inspektionsrapport den 20 juni? Vilka lärare är på plats för att kasta sig över innehållet och dra slutsatser? Skolverket ska dessutom ha kommunens svar senast 20 augusti. Bortsett från att perioden 15 augusti - 15 september är otroligt intensiv på förskolor och skolor med inskolningar och nya elever/rutiner/lärarare och man därför inte kan förvänta sig att de professionella dessutom ska engagera sig i inspektionsrapporten, det är ju att be om rapportens snara död om man ska ha kommunens svar tre dagar efter valet. Ett val som säkert kommer att bli en strid på kniven och där skolan och förskolan är viktiga politikområden. Nej, det som antagligen händer är att rapporten blir ett slagträ i valdebatten och sedan är den oanvändbar, för hur man än hanterar de olika synpunkterna blir det ett politiskt agerande. Uridiotiskt! Man får väl förklara den dåliga tajmingen med valet med att Skolverkets inspektörer är lika okunniga om politik som många lärare och därför inte förstår bättre. Men hur förklara att de ger skolorna sommarlovet och skolstarten för reaktioner? Vill de inte att kommunens arbete för att åtgärda kritik ska vara väl förankrat hos lärare och elever?
Så en stilla fundering över de båda skolmyndigheterna. De talar uppenbart inte med varandra. I ett par års tid har våra lärare arbetat med att enas om bedömningsgrunder i ett sådant professionellt samtal som det nya betygssystemet förutsätter. De har vänt och vridit på de nationella kursplanernas mål och betygskriterier. Brutit ner dem, tagit fram exempel på elevarbeten som motsvarar olika nivåer, samlat alltsammans i ett material som de kallar "krav och kriterier" som finns på Sigtuna kommuns hemsida. Arbetet gäller alla ämnen, hela skoltiden. Det här har uppskattats på olika håll och kommunen har bl a blivit en av Myndigheten för skolutvecklings goda exempel på hur man arbetar med likvärdig bedömning. Men nu har Skoverket tittat på dem. Sådant material får man inte ha. Helt plötsligt är det fel att bryta ner målen till begripliga exempel för barn och föräldrar. Helt plötsligt ska man inte tolka och bearbeta det material som finns i kursplaner och betygskriterier. Och den som har läst de nationella dokumenten förstår att det är omöjligt för en elvaåring att veta vad som krävs när ett av flera mål i geografi är att ha "releventa namngeografiska kunskaper". Det är självklart att det måste tolkas lokalt vad som är relevant. Och det är självklart att ett annat språk måste användas om eleverna ska förstå. Undrar om det är så att inspektörerna haft så lite tid för sin inspektion att de inte har hunnit granska och förstå att det inte är konkurrerande, egna bedömningsgrunder, utan något i rakt nedstigande led från de nationella kursplanerna. Nå, så länge känner vi oss schizofrena och medan de statliga skolmyndigheterna bestämmer sig för hur de ska göra kan vi göra som vi vill. Och vi ser ju att vårt material för bedömningsgrunder har lett till tydligare fokus på att alla barn ska få rätt att lyckas - i alla ämnen, inte bara svenska, matte och engelska. Och det är viktigt. Viktigare än om myndigheterna är glada.
Motarbeta kvackandet!
Läste en debattartikel i DN igår där två läkare ansågs sig ha kompetens nog att tala om vilken pedagogik som är bra. Jag tycker det är eländigt när lärare ställer diagnoser som adhd eller dyslexi på barn - det har de inte kompetens för och ska låta bli. Men lika eländigt är det när läkare ordinerar pedagogiska metoder - de har inte kompetens för det och ska låta bli. Kända och respekterade läkare blir förstås tagna på allvar, till skillnad från ack så respekterade lärare. Läkarna trodde att nutidens problem löses med gårdagens lösningar. Faktum är att de var inte ens bra då - skillnaden är att då gömde vi undan de barn som inte lyckades enligt mallen. Idag skäms vi inte över att barn är olika och beter sig olika. Vav vi ännu inte vågar är att låta olikheterna berika varandra - om vi gör det kommer genast läkare och andra förståsigpåare och hötter med pekfingrat. De som skrev igår var inte ens konsekventa. Om det nu är så att hjärnan inte klarar av medbestämmande före 25 års ålder borde den första åtgärden inte vara att klaga på skolan (som i allt för liten grad lyssnar på vad eleverna vill) utan att kräva att rösträttsåldern höjs, minst till 25. Nej, jag tycker det är tråkigt när man använder sin pondus till att driva allmänt reaktionära politiska teser, utan att så för att det är värderingar och politik!