Rubriker och löpsedlar
Men vad värre är - i förhållande till rubriken - de tänker bara bygga dessa två äldreboenden. Vi vill bygga i Märsta och Rosersberg också. Det vill inte dom. Och just nu pågår rådslag om äldreboende också i Märsta... Den som har funderat på att rösta på Moderaterna bör tänka om - i Sigtuna Stad har de redan bestämt var det ska ligga, så de kan strunta i de 6 600 Sigtunabor som nu röstar och de 11 700 i Märsta med omnejd som nu röstar kan ingoreras totalt - de får inte ens ett äldreboende på "fel" plats!
Fast ännu mer upprörande var Aftonbladets löpsedel igår: Mer om den senare.
Valarbete
"Att rösta på moderaterna för att man är förbannad på arbetslösheten är alltså som att skjuta sig i huvudet för att man har ont i en tå. Det verkar effektivt, men om till äventyrs överlever kuren kvarstår tåontet likförbannat. Och dessutom har man dragit på sig en hel mängd andra problem." Kanske drastiskt, men träffande. Väl värt att fundera över. För hur kan det bli fler jobb av att a-kassan och sjukförsäkringen försämras? Eller ta snacket om att det ska bli lättare att anställa av försämringar i LAS - det blir inte alls lättare att anställa, bara att avskeda!
Andra människor har ett liv. De ägnar sina helger åt att sköta om familj, hem och trädgård. Själv kunde jag konstatera imorse att förfallet hotar. Helgen har fyllts av valarbete. Torgmöte i Valsta, ny butik i Rosersberg, skrivit ett faktablad om moderaternas slag mot barnfamiljerna och ytterligare ett nummer av det mycket lokala bladet "PåByn", fotograferat till sagda blad, samt blivit fotograferad till de lokala valaffischerna. Det sistnämnda tog tid. Stå si, stå så, håll där, fler ombyten, se lagom glad ut... svettigt. Det tog nästan en timme! Fotografen är duktig och trevlig, men visst är det så att det är svettigt ändå. Och även om hon tar bra bilder, så blir man aldrig riktigt nöjd - vad hjälper en bra fotograf mot ett motiv som inte är tillräckligt? Fast det är kul med valrörelse och snart är den över...
Valrörelsens hål-ihuvet-affischering!
Om de menade något annat, nämligen att de vill att det ska bli ännu snyggare kan man ju fundera på vem som tänkte när de satte upp sin affisch, med Märsta åpark och den vackra jätteurnan i bakgrunden...
Torgmöte
Vilken glädje på torgmöte i Valsta idag. Moderaterna, alla farbröderna stöpta i samma form, försökte trängas med oss. Vart tog satsningen på individen vägen?
Vi hade argumenten, kandidaterna och vattenmelonen. Moderaterna hade... en otrevlig attityd. Iqbal och Nurhayat, skärpta unga kandidater till kommunfullmäktige och riksdag, blev båda ifrågasatta. Moderaternas kommunalrådskandidat ifrågasatte om de visste något om politik och om de förstod vad socialdemokraterna stod för. Tur att de kan svara för sig! Men, det är fräckt att utgå ifrån att kandidater som inte är blonda, blåögda och heter Svensson inte förstår vad de gör!
Länge leve Kulturskolan!
"Idag har jag och maken varit på Sjöviks folkhögskola och lyssnat på en härlig stråkkonsert. Ungar i alla åldrar har spelat så det stått härliga till. Här är gudagott att vara, valsen ur Gula Änkan, Schottis från Idre, Mousaka, Tänk om jag hade en liten, liten apa och massor av annat. Förutom att det var njutbart musikaliskt far det så härligt att se den glädje osm både barn och lärare utstrålade. De har nu spelat ihop sedan i onsdags och det har gett resultat. 1968 reste den dåvarande Musikskolan på sitt första läger. OCh det är förstås fantastiskt att börja terminen med en såpdan rivstart. Det var nog många av eleverna som knappt tagit i sitt instrument över sommaren och som nu fick ömma fingrar innan de vant sig. Nu har de lärt sig massor av nya stycken och känner att musiken bär. Dottern kom hem och började genast planer att fortsätta öva på sin cello 90 minuter om dagen (och det har hon gjort ). Och man kan inte låta bli att fundera över det där med lust att lära. Det är förmodligen inte heltigenom störtkul att nöta och nöta, men för dottern är det meningsfullt. Hon vet vad det ger tillbaka och är beredd att jobba hårt. Jag tror att det meningsfulla är nyckeln till så gott som all inlärning och det är nog egentligen meningen vi är ute efter när vi säger att det ska vara roligt att lära.
De gör om konserten i Odensala kyrka den 3 september kl 18.00. Det brukar bli fullt i kyrkan och på parkeringen och det är inte bara barnens stolta släktingar som kommer och njuter av musiken i den vackra kyrkan.
På tisdag avslutar sonen sitt blåsarläger med en konsert. Tyvärr så tidigt på eftermiddagen att jag inte får chansen. Det grämer mig en hel del. Dessutom gör de nog inte om konserten. Förra årets konsert var fantastisk. Får väl leva på att några av trumpetarna i Rosersberg förmodligen förgyller invigningen av cykelvägen med en fanfar.
I Sigtuna kommun deltar närmare 1000 barn i ämnesundervisningen. Men alla barn får möta kulturskolan flera gånger under sin skoltid. Sedan flera år har alla tvåor och treor fått kompanjonlärare och förra året utrystade vi en "kulturpool" som arbetar med 4-6-skolorna, så att alla barn någon gång under "mellanstadiet" får samarbeta med professionella kulturpedagoger. Efter förra årets succé har några av de skolor som då fick del av kulturpoolen tyckt att det gett så goda resultat att de använder egna resurser för att utöka kulturpoolsarbetet! Kulturskolan är fantastisk!
Skolrapporten presenterad
De tio viktigaste insatserna för en bättre utbildning
Det Valstaskolan gjort är att de inte har tappat bort att förutsättningen för bättre resultat ligger i att eleverna har reellt inflytande, att de är trygga och att man finns i ett sammanhang. Det är inte fler läxor, sönderhackade fakta och utantillplugg som leder till resultat.
Men, förberedelser var det. Från förskolan till vuxenutbildningen. Och så det svåraste. Att begränsa sig - det finns ju så mycket bra vi gjort lokalt, och så mycket mer vi vill göra...
Bo hemma tills du är 30
Här i Sigtuna säger den lokala "alliansen" - centern har klokt nog ställt sig utanför - att de förvisso inte tänker sälja ut Sigtunahem som de gjorde förra gången de hade chansen, men att hyresgäster ska få friköpa sina lägenheter. Är inte det att sälja ut? Nathalie har skrivit en bra blogg om utförsäljning och ombildning av hyresrätter. Om borgarna får som de vill kanske de som inte sparat 19 000 om året tills de fyller 30 får bo hemma tills de är 45. Och man kan fundera över hur framtiden kommer att se ut om man inte kan bilda familj förrän man kommit upp i medelåldern. Vad händer då med nativiteten? Och vilka ska då ta hand om oss när vi blir riktigt gamla?
Fantasilös välfärdspolitik
Vännen Maryam har en klok kommentar om bloggandet i valtider. Det är bara att hålla med. Visst är det nästan plågsamt enkelt att hitta ämnen, men tiden? De närmaste veckorna lär bloggandet bli lidande och rätt hoppigt fram och tillbaka.
Men helgen har ändå innehållit några saker som är svåra att låta bli att kommentera. Moderaternas fantasilösa välfärdspolitik till exempel. Ett fattigdomsbevis skrev DN:s ledarsida. Och jag tänker att om det nu är så att deras politik går ut på att hålla med om alla socialdemokratiska förslag, då borde det väl vara mer effektivt för väljarna att välja socialdemokraterna direkt?
Men, visst ja, det finns ju skillnader. Förutom att de ska satsa lika mycket som vi på skola, vård och omsorg så ska de ju sänka skatterna för de stackare som har ett jobb. Igår lyckades de väl haspla ur sig löften värda ungeför hundra miljoner. Men de glömmer att tala om hur de ska betalas. Genom sämre a-kassa och sjukförsäkring, genom att ta bort avdragsrätten för fackföreningsavgift och a-kassa, genom att ta bort fyra månader ur föräldraförsäkringen (vilket kommer att sänka kvaliteten inom förskolan som får ta emot fler barn utan att få mer personal) och genom chockhöjningar av trafikskadeförsäkringen. Den stackars direktören blir ju kompenserad genom fastighetsskatten och förmögenhetsskatten, men vem kompenserar vårdbiträdet?
Och så fortsätter de att påstå att vanliga löntagare ska få 1000 kr mer i månaden med deras jobbavdrag. Men avstår ifrån att tala om att samma löntagare ska betala kalaset. Och det är värre än så, den extra tusenlappen innebär i själva verket att man förlorar några hundra kronor i månaden, när allt är betalt.
De borgerliga ledarsidorna oroar sig för att det inte finns tillräckligt mod för att ifrågasätta systemet, men moderaterna är smartare än så. Nu handlar inte systemskiftet om att i första hand privatisera välfärden. Nu handlar systemskiftet om att slå sönder en solidarisk lönepolitik och en stark fackföreningsrörelse. Nu handlar systemskiftet om att tvinga ner lönerna för de som redan har låga löner och på så sätt öka klyftorna. Sedan ordnar det sig nog med privatiseringen av välfärden.
Och nu känner vi igen den "nya" moderaterna. Det är inte länge sedan de sade att de nog gärna skulle vilja sänka skatterna mer, men att de "nya" moderaterna var så ansvarskännande att de inte var beredda att skära så drastiskt i välfärden. Nu låter det annorlunda. Sänkta inkomster och samtidigt ja till nya utgifter. Det kan bara sluta på ett sätt.
En katt bland anteckningarna
Det går inte, bara att erkänna. Efter att ha skickat iväg båda barnen på kulturskolans läger tänkte jag att det skulle vara en bra idé att sitta hemma och skriva. Lugn och ro. Fridfullt. Ingen som pockar på uppmärksamhet. Tänkte inte på katten. Efter att ha klivit runt en stund på skrivbordet och först lagt sig på musen har han nu funnit sig tillrätta ovanpå mina anteckningar. Och vem kan flytta på en spinnande katt?
Får väl skriva något som inte kräver anteckningar så länge.
Funderar på när alliansen ska genomskådas. Det enda de egentligen är överens om är att de ogillar socialdemokrater och vart de ska åka. Det är ett ständigt resande tillsammans, men vad är budskapet? Att de vill regera, men vad vill de använda regerandet till? Lägre löner för vanligt folk och vad mer? De är inte överens om miljöpolitiken, inte om familjepolitiken, inte om skolpolitiken. Arbetsrätten? Jo kanske, jag tror inte på moderaterna när de påstår att de inte vill försämra arbetsrätten. Deras ”nya” linje är bara piruetter för att de sedan ska kunna säga att de var tvungna att ge med sig för centern och de andra och krascha tryggheten. Och tvinga ner lönerna.
Slut på semestern
Så träffade jag ABC-nytt för ett inslag om våra rådslag (sänds senare, kanske 14 augusti). Vid lunch skjutsade jag sonen till en kompis i Sigtuna och sedan träffades nämndordförandena efter sommaren. Trots att alla sade att det var lugnt, och inte så mycket har hänt, så tog det tid att uppdatera varandra.
Rådslagen intresserar många journalister. På onsdag, preliminärt, ska jag medverka i Studio ett om lokala folkomröstningar. Läs mer om Sigtunas rådslag här. Rådslagen är så vansinnigt inspirerande, det roligaste jag gjort under 20 år i kommunpolitiken! Det blir helt andra möten med kommuninvånarna. Trots det är de lokala borgarna svinsura och negativa. Och resonemanget om att det är för sent i processen som kommuninvånarna kommer in köper jag inte. Om vi ska utveckla demokratin är det inte så att vi först ska utesluta ett antal sätt, tvärtom - det är nödvändigt att utveckla demokratiska former i alla delar av processen. Olika frågor behöver hanteras olika. Dessutom kvarstår faktum - demokrati är ett sätt att fatta bindande beslut, där alla berördas röster är lika mycket värda. Vi vågar säga att det är kommuninvånarna som i rådslagen avgör frågan, inte bara ger oss ett råd som vi kan följa eller strunta i. Vi vill ha svar på frågorna vi ställer och lovade därför att följa rådslagens utslag. Det fick också oppositionen att gå i taket. Folkpartiet sade bl a att de visserligen gillar folkomröstningar, men att de ska vara rådgivande... Moderaterna har hela tiden sagt att de inte gillar rådslagen, de tycker att rådslagen hotar den representativa demokratin. Och de har rätt så till vida att de hotar en tolkning av den representativa demokratin som går ut på att medborgarna ska rösta vart fjärde år och däremella hålla käften.
De som kritiserar rådslagen för att vara för sent i beslutsprocessen, de vill oftast att vi ska ha samtal och diskussioner med kommuninvånare innan det finns färdiga förslag. Det är bra på många sätt - ju fler som är engagerade, desto större chans att bra förslag kommer fram. Men, det finns en stor hake. De tidiga diskussionerna tenderar att bli som viskleken - ni vet när man viskar något i grannens öra, som viskar till nästa granne och när man kommit runt ringen är det helt obegripligt att det finns något samband med den första viskningen. Det betyder att kommuninvånare som engagerat sig tidigt i en process allt för ofta upplever att deras förslag bearbetats till oigenkännlighet vilket ofta leder till att man tycker att de där politikerna, de har ju inte alls lyssnat. Det krävs därför inte så hemskt mycket mod för att sätta igång en sådan process, man väljer ju själv hur man tolkar resultatet.
Man bör också ta sig en funderare på vem som deltar i öppna möten, lägger förslag och lämnar in synpunkter. Jag är säker på att de flesta redan har ganska mycket makt i sin vardag. Det är människor med tillräckligt med tid , språk och självförtroende för att gå på möten och höja sin röst. Men den ensamstående mamman i kassan på Ica jobbar tills de stänger kl 22. Vilka möte kan hon gå på. Vem lyssnar på henne? I rådslagen har man kunnat engagera sig på sina egna villkor. Allt ifrån att "bara" rösta till att gå på möten, skriva insändare, chatta eller göra annat. Jag tror att vi behöver både och i den kommunala demokratin.
Jag tog sällskap med kommunstyrelsens vice ordförande för att fånga upp en varm korv på vägen till arbetarekommunens styrelsemöte. Även detta möte tog tid. Fast man kan inte låta bli att känna hur det rycker i en. Nu är det valrörelse och det ska bli härligt när det drar igång på riktigt.
Åk till mormor för en guldpeng!
Men det tycker inte borgarna. Klart besked i tidningen imorse. Om borgarna vinner valet ska enhetstaxan bort. Då ska vi som bor längst från sta'n betala mest. Och dessutom vill de gärna ta bort det enhetliga månadskortet också. Så det blir billigare för den som reser i innerstaden och dyrare för den som pendlar långt. Det här kommer från samma partier som gråtit krokodiltårar över hur lensborna drabbats hårdast av trängselskatter. Charmigt.
Parkera barn?
Utgångspunkten för sådana tokiga förslag är att föräldrar inte vill vara med sina barn och att de för nöjes skull låter dem vara på förskolan. Utgångpunkten för mig är att förskolan har något att ge barnen. Den finns där för barnens skull i första hand. Sedan tillkommer chansen att täcka föräldrarnas behov av barnomsorg som en extra bonus och som en styrande faktor för vilka öppettider som behövs.
En av de viktigaste effekterna av maxtaxan, bortsett från att den gav barnfamiljerna råd att använda förskolan, är att den som vill öka sitt arbetsutbud, som det så fint heter på ekonomspråk - dvs gå från heltid till deltid, eller från studier till arbete - blir inte straffad i systemet. Före maxtaxan var det många kvinnor som ville arbeta heltid, men som inte klarade att argumentera för det. Löneökningen åts upp av den höjda dagisavgiften och dessutom bevisade man ju att man var en dålig mamma som ville jobba heltid.
Nej, kd:s förslag är som vanligt en kvinnofälla.
De tycker också att en särskild barnomsorgspeng ska gå ut. Alla ska få 80-90 tusen om året att använda för barnomsorg. Morsning. Ingen förskola i vår kommun, som idag får 111 tusen för 1-2-åringar kommer att vilja ta emot dessa barn. Alternativet är att gå från en personaltäthet om 4,34 barn/anställd till 7-8 barn. Glöm då de små grupperna.
Utgångspunkten för mig är barnen. För kd tycks varje timme ett barn tillbringar i kommunal förskola vara en förlorad timme, som med alla medel ska bekämpas. Särskilt bland arbetarna.
Toppmöte
Ett förklarat ljus
Barnslig läsglädje igen!
Sommaren går vidare och nu har jag läst Phillip Pullmans trilogi om den mörka materian. Vad det är underbart med författare som tar barn i slukaråldern på allvar. Som inte väjer för svåra frågor om arvssynden, skapelsen, vad som händer när vi dör, relationen till föräldrarna, ont och gott, gud och auktoriteter. Boken handlar om Lyra och börjar i ett Oxford i en värld som är lik vår, men ändå inte. Hon tjuvlyssnar på Lord Asriel, som visar märkliga bilder från Svalbard. Samtidigt börjar barn försvinna på ett märkligt sätt. Ett av de försvunna barnen är hennes vän Roger. Hon känner en moralisk skyldighet att finna honom och ger sig iväg.
Jag läste och läste. Mer och mer spännande och ibland riktigt otäckt. Det är omöjligt att lägga den ifrån sig och när man inte kan läsa är det omöjligt att inte fundera på det man just har läst. När jag läst ut den första delen ”Guldkompassen” då först tog sig dottern an boken. Och hon blev lika fast. Men det är krävande böcker, både i innehåll, språk och omfång. Det är nog bra om man har lite läsvana när man ger sig på den. Den skulle också kunna vara en riktigt bra högläsningsbok om man vill läsa för 10-13-åringar.
Folkpartiet floppar II
Ett annat exempel på sommarens kokta hjärna är de senaste dagarnas debatt om en svensk litterär kanon. Cecilia Wikström menar nog väl, men hur ska hon få 14-åriga grabbar att uppleva läslust genom att tala om vilka klassiska verk de ska läsa? Jag ser det tilltalande i att skapa en kärna av någon sorts minsta gemensamma nämnare av litteratur som ”alla” känner till. Det skapar förstås samhörighet och öppnar för gemensamma samtal. Så funkade ju TV när man var liten. ”Alla” hade sett Hylands hörna och kunde snacka om det senaste programmet och vem som hade snyggaste slipsen. Idag finns inte den gemenskapen. Dessutom är det en god sak att vara bevandrad i den klassiska litteraturen – man får ut så mycket mer av den moderna. Men frågan är vad Cecilia Wikström egentligen var ute efter? Handlar det om att göra bokslukare av pojkarna? I så fall är hennes förslag rena katastrofen. Och hur liberalt är det att staten talar om vilka böcker man ska läsa? Och varför är det just litteratur och inte fysik, botanik, konst eller musik som ska utgöra en gemensam bas?
Under veckan har en intensiv debatt förts på kultursidorna om förslaget. De flesta kommentarer är kritiska, men några positiva kulturpersonligheter har också hittats. Bland dem förvånansvärt nog Ebba Witt-Brattström i P1-programmet studio ett. Hon tror på fullaste allvar att skoltrötta 14-åringar skulle läsa mer om det fanns en lista. På den självklara frågan om vad som skulle tas upp på listan kom hennes svar: mest kvinnliga författare, Heliga Birgitta, Fredrika Bremer och ”hederskvinnan” Almqvist. Trodde hon ja, har inte hon ägnat ett helt akademikerliv med att motarbeta den oskrivna kanon som gäller litteraturhistorian? Hon, om någon, borde veta att det är männens, medelklassmännens värld. Varför tror hon att det helt plötsligt skulle bli en kanon präglad av just hennes feministiska perspektiv?
Och så kom ett för mig helt obegripligt utbrott. Med emfas och upprördhet förklarade Ebba Witt-Brattström att det var Göran Perssons fel att barn inte läste klassisk litteratur i skolan! Rösten gick upp i falsett när hon förklarade att han genom skolans kommunalisering hade förstört svenskämnet. Jag häll på att svimma. Hur kan en person som gärna framställer sig som intellektuell vara så dåligt påläst? Kommunaliseringen innebär att det nu är kommunerna, och inte staten som bestämmer hur resurser till skolan ska fördelas, hur skolan ska organiseras mm. Men det är fortfarande staten – och staten ensam – som beslutar om läroplaner och kursplaner. Och när den nu gällande läroplanen togs var det en borgerlig regering med Beatrice Ask som skolminister som tog den läroplanen. Det är läroplanen som föreskriver vad skolan ska innehålla. Staten ansvarar också för lärarutbildning, och Ebba Witt-Brattströms egen institution på Stockholms universitet är förmodligen en av Sveriges största producenter av svensklärare. Skärpning!
Det finns också ett par stora faror med en litterär kanon. För det första betyder ofta en gemenskap av den här typen att några stängs ute. Vilka ska inte vara med? Vilka ska inte känna igen sig Kvinnor? Äldre? Muslimer? Arbetare? För det andra har en kanon en starkt konserverande funktion. Det skrivs hela tiden nya fantastiska böcker. Om vi fyller skolans tid med en bestämd mängd böcker finns där ju inte plats för det nya.
Och till sist kommer förstås den självklara frågan – vem ska besluta om denna kanon? Svenska Akademien? En grupp som faktiskt utsett varandra och som består av en elit i den svenska litterära världen? Eller kanske genom en ny myndighet? Nej, det enda rimliga är att det blir ett politiskt beslut, kanske i Riksdagen. Trots allt berör beslutet alla barn i landet och dessutom är det bara politikerna som står till ansvar för beslut i allmänna val. Och därmed bör kanon lämpligtvis ta färg av den majoritet som för tillfället har makten. Fast det skulle kunna blir rätt spännande valrörelser! Kanske kan personvalskampanjerna präglas av litteraturen – kryssa ”Ett öga rött” om du vill att barnen ska lära känna revolutionsblatten och tankesultanen, eller en kristdemokrat om du vill att ”Lady Chatterleys älskare” ska strykas från listan (den läses just nu högt av Sven Wollter på P1 på förmiddagarna – högst barnvänlig tid). Socialdemokraterna kommer att driva på att det blir mer Martinsson och Johnsson och V kanske driver på att de stora ryska klassikerna ska in. Och vad vill miljöpartiet ha in på klassikerlistan? Tyst vår? Och vilka bondeepos för Centern in? Eller har de kanske helt andra klassiker i sin garderob, sådana vi kanske inte ens vill tänka på. Vi vet ju att deras historia inte heller är helt ren. För moderaterna blir det lätt, det har ju kommit flera böcker om Fredrik Reinfelt och förmodligen är det det enda de har att komma med. Själv skulle jag nog rekommendera dem att läsa Orwells ”Djurfarmen” Valrörelserna kanske skulle vinna på en svensk litteraturkanon, men skulle eleverna i svensk skola göra det?
Lite längre fram i höst, när hjärnan inte riskerar att koka bort, ska jag ta mig samman och blogga om min dröm om framtidens skola. Då återkommer jag till frågan om en kanon.
Folkpartiet floppar
Undrar om man ska skylla på värmen. Jag menar, när det är 25-30 grader varmt och inga moln syns till på flera veckor kanske det är förklarligt att hjärnan mjuknar och inte riktigt hänger med. Det märkliga är att just folkpartister tycks ha extra känsliga hjärnor. Eller så är de omedvetna om att deras tankar passar bäst i hängmattan och inte riktigt tål granskningen ute i luften. Under sommaren har de folkpartistiska dumheterna duggat tätt. Fast det kanske inte är tätare än vanligt, det kanske bara är så att när alla andra tar semester så märks folkpartiets dumheter mer.
Ta bara försöksballongen om obligatoriska gynkontroller i skolan för att upptäcka könsstympning. Snacka om att jaga mygg med kanoner… Missförstå mig nu inte, jag tycker att könsstympning är något avskyvärt och jag välkomnar alla goda idéer för att få stopp på den misshandel det faktiskt är, men insatserna måste vara verksamma. Speciellt om så många ska utsättas för dem. Och mycket riktigt dröjde det inte länge förrän insändarskribenter skrev att ”det var ju ett bra förslag, men jag behöver inte kontrolleras, jag kommer från en kristen familj”. Som om själva kristendomen skulle vara ett skydd. Vi vet ju att såväl hedersförtryck och könsstympning eller annat kvinnoförtryck inte känner några religiösa gränser. Och strax därefter kom en rättelse från folkpartiets integrationspolitiska talesman: vi menar inte att alla ska kontrolleras bara de som kommer från de områden där flickor riskerar att könsstympas. Bevisligen de som kommer från Sverige då, eftersom här har utförts könsstympningar… eller vad menar karl’n?
Och Leijonborg tiger länge – ända tills han märker att det går nog inte hem. Då säger han att det bara är enstaka medlemmar i hans parti som har privata åsikter (Nyamko Sabuno sitter i folkpartiets styrelse).Ulla Richter skriver i sin krönika i Aktuellt i Politiken att hon tycker att arma Sabuno blivit utlämnad till vargarna av de andra i folkpartiets ledning, men jag tror det är mer sofistikerat än så. Det här är en försöksballong. Blir det stort och positivt mottaget kan man stå bakom. I annat fall är ingen skada skedd – man kan ju alltid fortsätt fisket i de grumliga vattnen…
Vad som diskuterats mindre, men som kanske ändå är allvarligare är den delen av förslaget som handlar om skolan. För det första ska huvudduk förbjudas i kommunala skolor. För det andra ska offentlig finansiering av religiösa skolor förbjudas. Snacka om att skjuta sig i foten. Talibanerna jublar. För det som händer är att muslimer kommer att känna sig tvungna att lämna de kommunala skolorna för att deras döttrar ska få bära sjal. Då hänvisas de till religiösa skolor, som finansieras av – ja, vem vet? Livets Ord, fundamentalistiska grupper i mellanöstern, Hare Krishna, Maranata… och eftersom de finansieras privat kan ingen myndighet kräva insyn eller kräva att den svenska, icke-konfessionella läroplanen ska gälla. Då blir det kanske nödvändigt att ta till ett annat folkpartiförslag – att låta SÄPO bevaka gymnasieskolorna.
Små djur i trädgården
Idag, innan jag tog mig samman och cyklade till kontoret i Märsta för att kolla läget satt jag på uteplatsen. - Prrr, sade Sotis, ettårig katt och familjemedlem, och gled upp i mitt knä. Mysigt. Det är en särskild känsla att sitta med en spinnande katt i famnen. Sotis kom till oss i höstas. Han hade hittats på trappan till Albano djursjukhus och var då bara 8-9 veckor. Fick plats i handflatan. Nu har han vuxit till sig, men särskilt kaxig är han inte. Vi får gärna hjälpa honom att fräsa när traktens kattter kommit in i vår trädgård. Själv smyger han gärna undan. Men han har fångat möss. OCh vem behöver en kaxig slagskämpe när man kan få ett spinnande gosedjur i famnen?
Om man gillar humlor - och det gör jag - då ska man plantera lavendel. Vår lavendel växer vid husknuten och där är säkert hundratals humlor varje dag. Ständigt surrande. Och fjärilar, massor. Och när de tröttnat på lavendeln ger dig sig på stockrosorna och bolltistlarna. Härligt.
Mitt mysterium är förresten löst! Jag har fått en flikbladig fläder. Sambucus nigra laciniata. Tack snälla "Frasse" för att du har koll och kan hjälpa okunniga! Och eftersom den har planterat sig och rotat sig så är det väl där den vill växa. Om det blir nödvändigt får man väl ta bort lite brudspirea ur häcken.
Intervju
Jo, jag kom ihåg att tala om demokratisatsningen med rådslag och annat och att vi under perioden satsat på att bli föregångare för barnkonventionens genomförande. Och jag kom ihåg att berätta att vi förmodligen är Sverigebäst på att bygga nya hyresrätter och jag kom ihåg att berätta om våra stora naturvårdssatsningar, återskapade hagmarker i Skepptuna och våtmarker i Steningedalens årike och vid Fysingen - och i Fysingen med tillgänglighetsanpassat fågeltorn. Man kan köra ut sin rullstol eller barnvagn hela vägen och se fiskjuse, kärrhök och tuvsnäppa!
Men inte kom jag ihåg att berätta om hur mycket bättre och tätare relationerna blivit med kommunens många företagare - att vi satsat på att näringslivets hus och att Sigtuna Turism fått nya utmärkelser och besöksnäringen stärkts med nya hotell, resstauranger och viktiga evenemang. Nästa år kommer Scandiavian Masters och det betyder 100 000 besökare, miljontals tv-tittare och därmed fler jobb i kommunen. I
nte heller att vi gjort en jätteresa för att få ordning på en socialförvaltning i fritt fall - både i ekonomi och kvalitet. I februari 2003 prognosticerades ett underskott på 30 miljoner. Idag är det bara individ- och familjeomsorgen som fortfarande har lite underskott. Och det är färre barn och ungdomar som omhändertas idag än det var vid mandatperiodens början. Det är riktigt viktigt.