Anna-Karins ofullbordade

Inspirerad av Nathalie, som i sin tur blivit inspirerad av Abbe, har jag testat en valkompass, nämligen UNT:s. Verkar f ö vara samma som i SvD, vilket man kan ha funderingar om. Nå, som alla tester måste de tas med en nypa salt - det finns många frågor som är viktiga för mig, men som inte ställs i testet. Men, de säger något viktigt - att gå med i ett parti och att arbeta för att det partiet ska vinna betyder inte att man har köpt hela paketet med hull och hår. Det är ju därför man ska vara medlem - för att jag vill att mitt favoritparti ska bli ännu bättre och förändra det som inte är tillräckligt bra. Det skulle vi behöva tala oftare om. Många väljer att inte gå med i partier därför att de har inte samma åsikter i alla frågor. Nej just det. Åtminstone vårt partis uppfattningar formas av de många medlemmarna, de som tycker och argumenterar. Ibland lite olika, även om man i grunden delar samma värderingar. Är ni nyfikna?
Jo mina svar fördelade sig:
s 80%
v 70%
mp 69% (det är nog främst synen på enskilda skolor och föräldraförsäkringen)
c 50%
kd 43% (mycket märkligt, men det kan vara så att de inte är så intresserade av privata vinster i vården. Dessutom var det få frågor om rättvisa, jämlikhet och diskriminering )
fp 33% (det var annat förut, när fp stod för en generös flyktingpolitik, höjt bistånd och jämställdhet)
m 23% (jag ger mig på att de skulle fått lägre om de ärligt yttrat det de egentligen står för - att ta från de fattiga och ge till de rika)
Nu vill dottern ha tidtabeller för skärgårdsbåtar och mannen vill ha hjälp att bygga. Håhåjaja.

Som bosatt i Rosersberg, med 800 m till järnvägen, 500 m till E4 och 300 m till flyget (rakt upp, alltså) är man ganska van vid oljud och buller. De senaste dagarna har dock blivit närmast olidliga - vi hör inte flyget längre. Det pågår en högljudd kajkonferens i området och kajorna blir bara fler. Visst tycker jag det är bra med biologisk mångfald och visst tycker jag djuren ska få finnas, men måste de ha konferens här och nu? Istället för att fördjupa mig ett varv till i tidningen och fylla på kaffemuggen valde jag frivilligt att gå in och betala räkningar!

Sitter och ska ge djupläsa Skolverkets inspektionsrapport om Sigtuna kommuns skolor. Utan att gå in på innehållet, som jag utgår ifrån är genomtänkt och klokt kan jag inte låta bli att fundera över rapporten.

För det första undrar jag över rapportens tajming. Hur kan en myndighet - som är experter på skolans värld - komma på idén att presentera en inspektionsrapport den 20 juni? Vilka lärare är på plats för att kasta sig över innehållet och dra slutsatser? Skolverket ska dessutom ha kommunens svar senast 20 augusti. Bortsett från att perioden 15 augusti - 15 september är otroligt intensiv på förskolor och skolor med inskolningar och nya elever/rutiner/lärarare och man därför inte kan förvänta sig att de professionella dessutom ska engagera sig i inspektionsrapporten, det är ju att be om rapportens snara död om man ska ha kommunens svar tre dagar efter valet. Ett val som säkert kommer att bli en strid på kniven och där skolan och förskolan är viktiga politikområden. Nej, det som antagligen händer är att rapporten blir ett slagträ i valdebatten och sedan är den oanvändbar, för hur man än hanterar de olika synpunkterna blir det ett politiskt agerande. Uridiotiskt! Man får väl förklara den dåliga tajmingen med valet med att Skolverkets inspektörer är lika okunniga om politik som många lärare och därför inte förstår bättre. Men hur förklara att de ger skolorna sommarlovet och skolstarten för reaktioner? Vill de inte att kommunens arbete för att åtgärda kritik ska vara väl förankrat hos lärare och elever?

Så en stilla fundering över de båda skolmyndigheterna. De talar uppenbart inte med varandra. I ett par års tid har våra lärare arbetat med att enas om bedömningsgrunder i ett sådant professionellt samtal som det nya betygssystemet förutsätter. De har vänt och vridit på de nationella kursplanernas mål och betygskriterier. Brutit ner dem, tagit fram exempel på elevarbeten som motsvarar olika nivåer, samlat alltsammans i ett material som de kallar "krav och kriterier" som finns på Sigtuna kommuns hemsida. Arbetet gäller alla ämnen, hela skoltiden. Det här har uppskattats på olika håll och kommunen har bl a blivit en av Myndigheten för skolutvecklings  goda exempel på hur man arbetar med likvärdig bedömning. Men nu har Skoverket tittat på dem. Sådant material får man inte ha. Helt plötsligt är det fel att bryta ner målen till begripliga exempel för barn och föräldrar. Helt plötsligt ska man inte tolka och bearbeta det material som finns i kursplaner och betygskriterier. Och den som har läst de nationella dokumenten förstår att det är omöjligt för en elvaåring att veta vad som krävs när ett av flera mål i geografi är att ha "releventa namngeografiska kunskaper". Det är självklart att det måste tolkas lokalt vad som är relevant. Och det är självklart att ett annat språk måste användas om eleverna ska förstå. Undrar om det är så att inspektörerna haft så lite tid för sin inspektion att de inte har hunnit granska och förstå att det inte är konkurrerande, egna bedömningsgrunder, utan något i rakt nedstigande led från de nationella kursplanerna. Nå, så länge känner vi oss schizofrena och medan de statliga skolmyndigheterna bestämmer sig för hur de ska göra kan vi göra som vi vill. Och vi ser ju att vårt material för bedömningsgrunder har lett till tydligare fokus på att alla barn ska få rätt att lyckas - i alla ämnen, inte bara svenska, matte och engelska. Och det är viktigt. Viktigare än om myndigheterna är glada.

Så drastiskt uttryckte sig Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson när han i radion kommenterade Moderaternas miljöpolitik under den gångna mandatperioden. Men det är ju sant. Moderaterna är fast i betongen och de gånger de talar om landskapet så är det storböndernas intressen av att inte möta miljökrav som talar. I Sigtuna kommun har vi under den här mandatperioden återupprättat Ekokommunen. Vi har faktiskt fått mycket gjort på miljöområdet. Ockelsta hagmarker hävdas igen med bete. Fysingens våtmarker är restaurerade och ett tillgänglighetsanpassat fågeltorn finns på plats. Steningedalens årike, Märsta vattenpark och Märsta åpark gör att det nu finns vattenspeglar i ett sammanhängande stråk från Broby gård till Steningeviken. Upphandlingen av bilar till äldreomsorgen ställer höga miljökrav. Vi har högre andel ekologisk mat i skolor och förskolor. Många kilometer gång- coh cykelvägar har byggts. Och energiförbrukningen går ner. Den nyligen ombyggda Sagaskolan drar nu hälften så mycket energi som den gamla. Det betyder något för miljön. De lokala moderaterna har inte varit särskilt glada. Men vad hade vi väntat oss?

Läste just  Nathalies blogg. De har också fått blodat tand efter att ha genomfört rådslag om Tornparken. Men precis som hos oss i Sigtuna kommun så är borgerliga partier galna och djupt störda. Å ena sidan vet de att kommuninvånarna gillar att bli tillfrågade - å andra sidan kan de inte längre påsftå att de "vet" vad invånarna tycker. Det blir en ny oppositionsroll. Hos oss spottar och fräser folkpartiet värre än en katt i ett badkar om att de minsann representerar många väljare och är fullmäktiges tredje största parti och därför borde vi göra som de säger - det är att lyssna nämligen. Att vi sedan inte tycker som de är oviktigt.  Till de mer bisarra argumenten är när folkpartiet plötsligt sägar att de inte har något emot rådslagen, men att de vänder sig emot att s, v och mp i förväg förbundit oss att följa rådslagens resultat. Folpartiet är nämligen för folkomröstningar, men inte beslutande, bara rådgivande. (I Havamal står det att den råd lyder är vis...). Sedan är de upprörda för att jag tycker att det är ett jippo att arrangera folkomröstning i Sigtuna kommun om trängselskatter i Stockholms stad.  Ju mer de spottar och fräser, desto säkrare är jag på att vi gör rätt. Slutsatsen för mig är att folkpartiet har gärna omröstningar om sådant som man sedan inte behöver bry sig om... Det är demokrati det!

Fast viktigast är de många möten med kommuninvånare som vi haft under tiden som de 8 första rådslagen genomfördes. Jag har hållit på med kommunalpolitik i över 20 år och detta är det roligaste jag har gjort. Istället för att medborganra bara kommer när de är missnöjda så har vi nu verkliga samtal. Och ofta börjar samtalet med frågan rådslaget gäller, men snart går samtalet vidare till hur bra det blev när buskarna röjdes bort från busshållplatsen eller om barnens förskola eller om behovet av övergångsställen och så småningom också frågor som rör välfärden, skatterna, jobben och miljön. Otroligt kul!

Och gissa hur arga folkpartisterna nu är när vi vill gå vidare och låta invånarna i Märsta och Sigtuna stad avgöra var de framtida äldreboendena ska placeras. Folkpartiets gruppledare går upp i falsett av ilska över att "tonåringar" - alltså 16-19-åringar vara med och avgöra frågan. Det är inte så konstigt. För det första blir de också gamla och har äldre anhöriga, precis som 50-åringar. För det andra betyder ju ett äldreboende att marken inte kan användas till annat. Varför ska bara pensionärer avgöra en sådan fråga.

Fast bäst var kanske kommentaren från det moderata oppositionsrådet när han på förra kommunfullmäktigesammanträdet kallade rådslagen för ett attentat (!) på demokratin!!

Det är ball när barnen växer! Speciellt när man får följa deras läsning. Visst var det kul att läsa böckerna om Mamma Mu, Ludde och senare alla Astrid Lindgrens högläsningsböcker. Visst var det så att jag njöt av att dela barnens glädje.

Men nu är det annorlunda. Nu läsera jag barnens böcker lika mycket för min egen skull. Jag har snart tagit mig igenom Lian Hearns trilogi  om klanen Otori. Spännande som bara den. Aldrig hade jag kommit på att jag skulle läsa böcker som utspelar sig i japansk medeltid om inte barnen varit fullständigt uppslukade av böckerna.

Min egen slukarålder präglades av flickböcker, typ serien om "Lotta" och serien om "Kitty". Fast jag blandade dem med sonens absoluta favorit - De tre musketörerna, Tora Dahls böcker och den tidens realistiska ungomsböcker av Kerstin Thorvall, Gunnel Bäckman och Sven Wernström. Undrar hur många gånger jag läste Dumas böcker? Försökte intressera barnen för mina favvo-serier och de läste med en gäspning. Fast jag är inte så ledsen. Deras serieböcker är mangaserierna. Men det är häftigt att få nya bokperspektiv bara genom att gå in till barnens bokhyllor.

DN:s förstanyhet sade det vi som har erfarenhet från skolor i lågstatusområden vetat länge - invandrareleverna är mer ambitiösa i sitt skolarbete än sina svenska kamrater. Inte så konstigt. Invanddrareungdomarna är övertygade om att om de får tillräckligt många rätt på proven och tillräckligt många mvg så blir de välkomna i det svenska samhället. Dessutom har deras föräldrar ofta valt att bryta upp från förtryck, förföljelse och annat elände för att flytta tvärs över klotet till ett kallt och konstigt land. De är säkert de främsta entreprenörerna från sina länder, människor som är vana vid att ta tag i sin situation. Klart att de förväntar sig att barnen ska ta ansvar för sin framtid.

De svenska eleverna som kommer från studieovana hem har inte så mycket att hoppas på. De ser sällan några omkring sig som har lyckats tack vare skolan, möjligen trots skolan. Så har Haninge visat tydligt att det som Ann-Marie Lindgren och tankesmedjan Idé- och tendens påstått hela tiden - det är segregation och inte flum som är skolans problem. Fast Robert Noord uttrycker det som om de har visat att hon har fel. Nåja, det viktiga är att det är tydligt att det inte är arbetarungarnas intelligens eller inlärningsförmåga som brister, utan att det är omvärldsfaktorer - inte minst de förväntningar som eleverna möts av.

Hoppas bara att Robert blir förstådd. Han skriver en mängd viktiga saker. För det första finns det tydliga sambandet mellan förväntningnar och resultat. Så länge det finns lärare som arbetar i förvissningen att de skulle göra ett bra jobb bara de fick andra elever kommer elever att misslyckas.

För det andra är tydliga mål och uppföljningar en framgångsfakter. Allt pedagogiskt arbete baseras på bedömningar. Antingen är bedömningarna öppna och kan följas av andra eller så är de dolda. I Haninge och i Sigtuna har lärare suttit ner i verksamheten och fört professionella samtal om bedömningsgrunderna. Sigtuna kommun hade 2005 för första gången i betygsssystemets historia lika många godkända i alla ämnen som Skolverket förväntar sig med tanke på elevernas bakgrund. Det är inte bra nog, men alla tidigare år har Sigtunaeleverna presterat sämre än förväntat. Jag tror att likvärdighet i bedömningen och tydliga bedömningsgrunder, tillsammans med det professionella samtalet har gjort det tydligt för lärarna att de bedömer och på vilka grunder det sker. Det betyder att de har blivit tydligare i mötet med elever och föräldrar, vilket gör det lättare att veta vad som förväntas av en även om ens föräldrar inte har så hemskt lång erfarenhet i svensk skola.

För det tredje visar både Haninge och Sigtuna att man inte kan sätta likhetstecken mellan kunskapsuppföljning och prov. För de, inte minst partivänner och lärare, som känner oro över den ökande utvärderingsivern är det just bilden av en provhysteri och en vilja att sortera barn i goda ochdåliga exemplar som skrämmer. Haninge visar genom att använda LUS att just prov är faktislkt uteslutet  om man vill veta något om barns kusskapsnivå - och veta på ett sådant sätt att man kan gå vidaer och utmana varje barn på ens eller hennes villkor. Jag hoppas att Haninge när de går vidare med matematik och kemi fortsätter på den inslagna vägen med "utvärderingssmanualer" i stället för prov.

För det fjärde - De resultat som visas efter första klass är glädjande. Om 88% lyckas i ettan, medan bara 60% lyckas i nian, då är det inte förmågan att lära som fattas - då är det metoder, arbetssät och förväntningar som skapar skillnaden mellan elever från studievana hem och elever från hem som saknar studievana.

Men viktigast är att sluta önska sig andra elever och i stället göra allt med de elever man har. Trots allt sägs det att vi inte använder mer än ungefär en tiondel av hjärnas kapacitet. Om skolan inte kan utmana eleverna att lära vidare - är det då fel på eleverna?

Vad -var -det -jag sa-känslan sprider dig när jag läser DN-debatt idag. Just det. Det är som jag trodde. DN (och för all del också Aftonbladet och Expressen) gynnar systematiskt de borgerliga på nyhetsplats. Jo, du läste rätt. Det är inte längre så som det har varit - att åsikter hör hemma på ledar- och debattsidor och att nyhetsrapporteringen är så saklig och neutral som det är möjligt. Fast när man säger att det är så är det lätt att få mothugg. Frågan är hur DN och de andra nu hanterar forskarnas resultat. Fortsätter att vara pro-borgerliga på nyhetsplats eller rensar upp eländet? OCh ändå hade forskaren Kent Asp inte specifikt granskat alla dessa "analyser" som kopplas till.

Kanske var det just detta som Centern förstod när de vågade sälja centerpressen och skaffa sig ett jättekapital att driva valrörelse med. Jojo, de skulle - så länge de är en del av alliansen - få del av högermedias valkampanj utan att behöva äga en enda tidnign själva. Sådan är kapitalismen.

Om man dessutom lägger samman Kent Asps forskning med den SNS-rapport som också presenterades i tidningarna som pekar på att eftersom svenskar i allmänhet är rätt passiva och att medierna därför har extra stor betydelse kan man bli bekymrad. Det blir ju då extra viktigt att medierna inte favoriserar någon på nyhetsplats. Att det sedan är självklart att man tar ställning på ledarplats och ger  utrymme för olika åsikter på debattsidan är något helt annat.

Funderar återigen på att byta tidning - men vad är alternativet. Kanske Upsala Nya, men å andra sidan är den också "oberoende" liberal, så det är förmodligen ingen skilland. Dessutom är tidningsläsandet på morgonen en speciell ritual som hade tillräckligt svårt med övergången till tabloidformat. Jag har läst DN i hela mitt liv - vad ska man göra.

...är här!
I morse skjutsade jag barnen till skolan, en av de få dagar de inte behövde gå eller cykla. Bilen var full av "frökenblommor". Kul att fixa med. Men jag handlade blommor på Hötorget och på två plantskolor hemma. Och myggen hade kalas medan jag band buketter och planterade blomsteruppsättningar. Till den ena klassen en uppsättning till klassläraren och 5 mindre buketter och till den andra en uppsättning och sju mindre buketter. Sonen var noga med att "du får inte glömma Nalle", "du har väl inte glömt  Fia" Nalle är han som har livskunskap med fyrorna - trygg och säker och Fia är lärarkandidaten som nog många av eleverna har gillat att ha i klassrummet. Det där med lärarkandidater är en välsignelse. Dels måste de färdigutbildade lärarna förklara vad de gör och varför - alltså granska sig själva. Dels finns det ytterligare en vuxen som har tid och intresse för barnen. Klart att ungarna gillar Fia.

Nå väl framme på skolgården var det som vanligt, massor av finklädda barn och lärare och massor av föräldrar och far- och morföräldrar. Barnens mormor måste ha varit uppe extremt tidigt. Hon var inte bara i tid, hon kom långt före sina barnbarn. Och hon hade en bit att åka.

Ser just att lite jord fortfarande sitter kvar under naglarna efter planteringen.

Men varför ska prästen hålla tal på skolavslutningen? Det är inte någon religiös högtid! Jag vill att skolan ska ta med mina barn till kyrkan i samband med de religiösa högtiderna - eller bjuda in prästen. Det är viktigt att de känner till vårt kulturarv. Det är också viktigt att de får möta världsreligionerna - hur ska de annars kunna göra egna livsval. Men jag tycker inte prästan har på skolavslutningen att göra, åtminstone inte om man inte är i kyrkan. Och också i kyrkan är det tveksamt - prästen måste vara väldigt fingertoppskänslig och se till att hennes eller hans närvaro inte hindrar barn från att njuta av sin skolavslutning. Flera år i rad har prästen i Rosersberg avslutat sitt tal med att välsigna barnen - en religiös kulthandling! Hlet utan respekt för religionsfriheten! Enligt läroplanen ska alla föräldrar kunna skicka sina barn till skolan i trygg förvissning om att de inte utsätts för ensidig religiös eller politisk påverken. JAg undrar vad som hade hänt om det var en imam som bjöds in?