Anna-Karins ofullbordade

Imorgon börjar det nya året på allvar. Slut på helger och lov. Maken har tagit med sig sonen och en kompis för att gå och se Guldkompassen. Dottern ska iväg och sitta barnvakt i några timmar - vi får gå på bio en annan dag. Lugnet har lägrat sig. Har suttit ett tag och uppdaterat skolans hemsida och vårt internetbaserade system för information till föräldrar och elever om skolarbetet.

Funderar lite över vad jag hoppas på under det kommande året. Inrikespolitiskt hoppas jag inte särskilt mycket på regeringen, men det finns fortfarande all anledning att hoppas på socialdemokratin. Skolan, jobben och klimatet är tre politikområden jag skulle vilja se progressiva och modiga program växa fram inför 2009 års kongress.

Skolpolitiken kan ta klivet bort från kompromissernas stig. Skolministern har avvisat våra inviter och fastställt att skolpolitiken inte är ett område där han tänker kompromissa. Vi får gärna ansluta oss till folkpartiets politik, men några samtal med givande och tagande blir det inte. OK, då får vi utrymme för vårt eget program. Och då måste vi ta fram vårt eget program. Det förtroenderådet tog ställning till var ju bara hur långt vi kunde gå i kompromissandet. F ö tycker jag det är intressant att det inte längre är regeringens ansvar att sträcka ut händerna och söka breda uppgörelser. Hur hamnade det ansvaret i oppositionens knä?

Nå, vad borde ett s-märkt skolprogram innehålla?
Först och främst en grundlig reformering av grundskolan. Skapa en obligatorisk skola för 6-18-åringar varav 1-2 år innehåller utrymme för egna val/fördjupningar (t ex att studera utomlands, gå som lärling, fördjupa sig i filosofi, spela instrument, bli fotbollsproffs eller något annat). Denna tid bör infalla i 14-15-årsåldern och sedan avslutas den obligatoriska skolan gemensamt. Begränsa de obligatoriska ämnena till några få ämnesområden: SO, NO, Språk, Teknik och Kultur. Låt moment ur de 17 nuvarande ämnena få plats i de fem obligatoriska ämnesområdena. Avskaffa läsåret och inför "riktiga" och reglerade arbetstider för eleverna, med rätt till semester och med tid för läxor inräknat i arbetstiden.

Inför nationella prov i alla ämnen och de första redan andra eller tredje skolåret. Utveckla de individuella utvecklingsplanerna till tydligare överenskommelser mellan hemmet, skolan och eleverna. Komplettera individuella utvecklingsplaner, utvecklingssamtal och nationella prov med kursplaneböcker där varje elevs framsteg dokumenteras och där målen för de olika ämnena framgår. Då blir betygen onödiga och vi slipper trassla in oss i betygsdebatten.

Satsa på utbildningsvetenskaplig forskning. Vi behöver veta mer om vad som funkar i klassrummen. Vi måste har betydligt större utbyte mellan klassrummen och forskningen. Och det är inte bara mobbningsprogram som ska vara grundade i vetenskapen,

Och låt Micke Damberg bli socialdemokraternas skolpolitiska talesman.

Så är det jobben. Det viktigaste vi socialdemokrater kan göra är att se till att debatten om jobben  först och främst handlar om näringspolitiken. Jag tror att många i storstadsregionerna hade svårt att känna sig tillfreds med att vi främst pratade om vad som skulle hända de som var arbetslösa och i mindre utsträckning om hur vi får företag att växa och anställa. Jag tycker att det som hittills kommit från rådslagsgruppen om jobben talar i rätt riktning. Debatten om jobben måste handla om fungerande infrastruktur, bostadmarknad och utbildning!

Och så var det det här med klimatet. Trots allt spelar det inte så stor roll vilken skolpolitik vi har eller hur näringspolitiken ser ut om vi inte klarar miljöfrågorna. Och då gäller det att navigera rätt. Kärnkraft är inte lösningen på energiproblemen. För det första har avfallsfrågorna fortfarande inte lösts. För det andra är uranbrytning så miljöförstörande att vi helst inte vill bryta uran i Sverige (någon annan ska leva med såriga dagbrott). För det tredje måste vi nog ta riskerna för terrorattacker på allvar. I samband med kärnkraftomröstningen tyckte jag det var ett ganska fånigt argument, men efter 11 septemberattackerna är det annorlunda. Om man kan krascha flygplan in i skyskrapor, varför inte i ett kärnkraftverk?

Nej, det krävs andra energikällor - sol, vind, vågkraft, sådana som faktiskt är förnyelsebara. Och smartare lösningar som sparar energi. Kanske också fler yllekoftor. Och nya bränslen till bilar och flygplan. Tänk om man fick fram klimatsmart flygbränsle! Forskning, forskning och forskning kommer att behövas.

Som tur är är det mycket kvar på 2008.

Det är så sant som Enn antyder i sin kommentar till mitt förra inlägg att det är längesedan jag bloggade. Faktum är att annat har fått gå före. Jobbet t ex. Idag har ledningsgruppen suttit med nästa års budget och det är bara att konstatera att den nya "friheten" som skolorna får innebär väldigt mycket mer administrativt arbete, men inte mer administrativa resurser. Klart att vi är lite oroliga över vad som ska hända. I de nya rektorsuppgifterna kommer nu inre fastighetsunderhåll, livsmedelskontroll enlig EU-direktiven och beställning av toapapper att ingå.

En bärande tanke i det nya resursfördelningssystemet till skolorna i Upplands Väsby kommun är att alla "fria nyttigheter" ska avskaffas. Alla tjänster som skolor nyttjar ska betalas av de som nyttjar tjänsterna. Samtidigt måste politiken förstå att de har avhänt sig möjligheten att prioritera. Ett tydligt exempel är "Drogkampen". En jättebra aktivitet som kommunens alla sjätteklassare utmanats i de senaste tio åren. Från och med 2008 ska de skolor som vill delta betala för aktiviteten. Troligtvis ungefär 550 kr/elev i skolår 6! Drogkampen är samhällsnyttig, men om vi fokuserar på skolans uppdrag så är undervisningen om droger bara en del. Inför höstterminen har vi fått "friheten" att ställa Drogkampen mot nya läroböcker, vikarietimmar, böcker i skolbiblioteket, klassrumskartor, datorer och andra hjälpmedel att nå målen.

Men jag har inte bara jobbat den senaste tiden. Mycket tid har gått åt till familjens angelägenheter. Mycket handlar om musik: Kulturskolans dag, Juljazzkonsert på Berwaldhallen, julavslutningkonsert med Sigtuna Symfonic Band, Luciatåg i Smedby skola, Kulturklassernas avslutning i går kväll på Ekillaskolan.

Julförberedelser mellan konserterna. Storstädning i huset, julklappar, julbrev och julblommor. Och julbak. I år kom pepparkaksdegen i en jullåda via Årstiderna. Lagom stor deg. Barnen skötte hela pepparkaksbaket. Vi kokade knäck och gjorde godis med choklad, nougat och mandelmassa. Och jag gjorde mandelmusslor. På riktigt. Med mandelkvarnen från min barndom och mormors mandelmussleformar.

Nu är det fullmäktige igen och medan interpellationer och frågor om gatubelysning som inte lyser, papperskorgar vid Färjestadsbron och klockan på Rådhuset debatteras hinner jag skriva lite. Fast publicera får man göra senare.

På decemberfullmäktige utdelas stipendier, priser och förtjänsttecken av olika slag. Några pristagare är särskilt intressanta. Naturskolan får miljöstipendium för att, tillsammans med skolklasser, inventera tillgången på Upplands landskapsfisk asp. De kommer att ta med eleverna ut i april, i samband med islossningen, till de strömmande vattnen där det är troligt att man kan finna asp. Eftersom aspen är mest aktiv i mörker får eleverna gå ut på natten och spana efter fisk. Det är också meningen att eleverna ska få underlätta för aspen på olika sätt, bl a genom att ta bort vandringshinder och att se till att det finns fina grusbottnar att lägga rommen i.

Socialtjänstutskottets stipendium delas i år ut till den enhet som tar emot de ensamkommande flyktingbarnen. De är sannerligen beundransvärda. I ständig respekt för barnen tas de emot på transitboendet och trots att det egentligen är meningen att barnen bara ska bo hos oss ett par dagar i väntan på kommunplacering har den hårda verkligheten inneburit att barnen stannat mycket längre, hela tiden i värdighet.

Det är också viktiga frågor på kvällens fullmäktige. Detaljplaner och markförsäljningar kommer att tillåta ännu fler arbetstillfällen i Arlandastad. Och ett efterlängtat markförvärv. Sigtuna kommun köper äntligen Askars Hagar av Sveaskog. Fina hagmarker vid Wenngarn som nu i kommunal ägo kommer att betas och skyddas av naturreservat. Det har varit en lång väg dit. Från början låg priset skyhögt över vad som var försvarbart. Men efter många turer har vi kommit överens och det är verkligen kul.

F ö är det tröttsamt att höra den klena oppositionen. Den enda politiskt viktiga debatten rörde äldres boende och där ägnade sig oppositionen åt att kraftfullt kräva sådant som för länge sedan är beslutat och genomfört i Sigtuna kommun, men som nu riksföreträdare för borgarna den senaste tiden talat om. Planera för boende, bygg trygghetsboende... Allt är redan beslutat, och de har oftast gått med på våra förslag. Alla borgare kan väl inte ha drabbats av minnesförlust?

I fredags kväll hade vi första träffen. Vännen A hade äntligen samlat ihop sig och slutat prata om sin goda idé och istället genomfört den. Skickat ut en pocketbok till sju glada vänner ("boktanter" som någon inte tillräckligt vördnadsfull kallade oss) och bjudit in till soppa och bokprat. Någon vecka innan vi träffades muntrade hon upp mig med det glada budet: din tur nästa gång, så du kan väl ha med böcker!

Min vana trogen sköt jag upp till sista sekund att välja bok. Och stod där i bokhandeln som åsnan mellan hötapparna: Vad skulle jag välja? Hittar några favoriter som nog skulle passa sällskapet: Bulgakovs "Mästaren och Margarita" eller Bakhtiaris: "Kalla det vad fan du vill". Det är böcker som skulle leda till mycket prat, men jag har ju läst dem. Och så en hög böcker som jag inte läst: Torgny Lindgrens "Pölsan", Orhan Pamuks "Istanbul", Bodil Malmstens "Priset på vatten i Finistére". Men det är ju gamla böcker och förresten fanns inte åtta exemplar inne... Så det fick bli en annan bok. Och kanske borde det vara en bok som skiljer sig från den vi har läst - det vore ju synd om vi snöar in ett tema. Det är ju lätt hänt.

Vilken bra kväll vi hade sedan. Tre kompisar kunde inte vara med, stackars dem, men vi andra surrade på. Och i vanlig ordning böljade samtalet fram och tillbaka. Ibland om boken, ibland om något helt annat. Och det blev sent. M och jag delade taxi hem vid midnatt. Tänk att man höll sig vaken efter klockan åtta en fredag!

Väl framme på Framtidsdagarna upptäcker jag att något inte funkar som det ska- Ingen uppkoppling. Trist.

Morgonen inleds med ett panelsamtal som Jens Orback leder suveränt. Trots det omöjliga i att få åtta politiska rävar att samsas på samma scen, fick han dem trots allt att prata med innehåll - och rejält mycket humor. Och det blir tydligt att vi måste ompröva politiken. Inte för att tillfredsställa opinioner utan för att världen förändras. Utmaningen från befolkningsförändringar och migration i framtiden (2050 minskar Europas befolkning, vem ska då producera vård och varor?), klimatförändringarna, nya kommunikationsmönster och vanor, viljan att skapa nya företag och att de företag som vinns ska växla. Det räcker inte med mer av det gamla - det måste göras en hel del nytt också. Och det är inspirerande att lyssna på människor som Jan Eliasson, Carin Jämtin och Anneli Hultén.

Så fortsatte rådslagsjobbet. Vi som valt att ingå i gruppen som sysslar med framtidens jobb fick lyssna på industrialisten Carl Bennett, huvudägare i  bl a Getinge och till Anna Doyhre från undersökningsföretaget Universum. Mycket som är tänkvärt. Carl Bennett framhöll det viktiga i ett helheten fungerar. Det räcker inte för företagen att ha ett skattesystem som är anpassat - utbildningssystemet måste funka, den offentliga sektorn måste klara sitt uppdrag och politiken behövs för att både underlätta för företagen och utmana dem att utvecklas vidare genom att ställa krav. Och vi får aldrig glömma kulturlivet. Kultur är inte lite grädde på moset och underhållning - ett väl fungerande kulturliv är centralt för näringslivet på orten!

Anna Doyhre pekade på skillnaden mellan gymnasieelevernas vilja att starta företag och studenters och unga yrkesverksammas. Hon visade också hur allt fler tycker det är centralt med trygghet i jobbet.

Sedan började vi jobba själva, en mycket bra gruppdiskussion, där alla verkligen deltog med liv och lust. Kreativa som sjutton. Min slutsats blir ju också att många av de beslut som fattades igår behöver revideras om vi ska ha en politik som verkligen stöder entreprenörsanda och företagande. Vi kan inte låsa in barn i rutor och bygga utbildningssystem där de som är kreativa blir problem...

Marita Ulvskog avslutade dagarna med att jämföra oss och moderaterna. På moderaternas stämma presenterar partisekreteraren opinionsundersökningar om vad som går hem. Sedan beslutar ombuden enligt opinionsundersökningarna. Hos oss handlar det om ett fördjupat samtal. Det senare tar längre tid, men jag är glad över att tillhöra ett folkrörelseparti och inte en PR-byrå.